Utmaning 364 - 30 december Skriv om året som gått.

2009 har varit ett härligt år med många, både långa och korta resor. En av dem gick till London för en inspirerande helg med temat Creative wrighting. Det underlättade färdigställandet av min pågående roman som ni vilar sig lite. Jag vill bli klar med den bok som egentligen är nummer ett. Kan det vara orsaken till att jag nu har haft stressdrömmar två nätter i rad? Min analys i morgonmörkret har varit just detta.

Helgerna har inneburit ett avbrott i de kreativa rutiner jag lyckades skapa på senhösten. Samtidigt valde jag att koncentrera mig på familjen men nu längtar jag efter att skola och jobb (för de andra) ska se till att jag får vara ifred hemma. Dessutom fick jag just Skrivarkalendern 2010 i min hand. Ska börja bläddra i den redan till eftermiddagskaffet. Nu är jag på G igen!

Utmaning 357 - 23 december Skriv om en satsning.

Kan inte låta bli att beröra satsningen som verkar vara på allas läppar, stå i alla tidningar och refereras till i flera TV-kanaler och stötas och blötas i soffprogram. Ja, ni vet SAAB- affären, Världshändelsen känd i hela Sverige.

En satsning som gick fel. Den svenska bilen som blev amerikansk skulle den nu bli svensk igen eller kinesisk, kanske holländsk? Ingen vet. Nu gäller satsningen på de som mister sina jobb, för alla i hela kedjan. Vem ska nu satsa på våra småstäder med fokus på storindustri? Inte ens utlokalisering av statliga verk är någon lönande satsning. Det svenska skyddsnätet har fått stora maskor som många ramlar igenom.

Det känns som att det är dags för oss att återgå till ett mera basnära förhållningssätt. Den individuella uppfinnarandan och närproducerat i mindre skala kan få en renässans. Jag älskade dock min första bil som var en SAAB.

Kontraster

Utanför fönstret kastar sig den vilda snöstormen över hus, träd och de människor som vågat sig ut. Jag planerar att vara inne hela dagen och har tackat nej till dagens jullunch. Det är enbart om jag behövs vid kvällens vaccinationsomgång som jag kommer att lämna min lugna vrå.

Snart måste jag vinkla persiennerna för att kunna stänga ute verkligheten och fokusera på Afrikas stekande sol. Kontrasterna kunde inte vara större. Kapitel efter kapitel tar nu ny form.

Utmaning 350 - 16 december Skriv om överflöd

Hösten hade varit lång, grå och trist. Agda hade sjunkit in i en djup depression redan den första november. Det regniga vädret grät på hennes fönsterrutor. Själv gick hon inte ut längre och ingen ville heller komma på besök. Det hände att någon av de gamla kollegorna ringde och erbjöd sig att hälsa på men Agda skyllde på att hon inte orkade. Hon hörde minsann att de helst inte ville.

Den här morgonen var det plötsligt ljusare ute när hon vaknade. Himlen verkade fortfarande grådaskig men regnet var vitt och liksom dansade i luften. När Agda gick ut i köket för att sätta på morgonkaffet såg hon att marken var täckt av ett tunt lager pudersnö. Det gnistrade så vackert som av pyttesmå diamanter.

Hon satte sig vid köksbordet och såg snön falla och falla och falla. Skulle det aldrig ta slut? Klockan tolv ringde hemtjänsten för att berätta att de inte skulle kunna komma den dagen. Snöfallet i kombination med styv kuling hade gjord vägarna ofarbara. Ljuset hade kommit Agda bara för att vända tillbaka och begrava henne i ett överflöd hon inte längre kunde njuta av.

Utmaning 341 - 7 december Skriv om det bästa med måndagar

Måndag morgon var jag alltid tidigt på jobbet. Jag ville vara en stund i lugn och ro för att förbereda dagens aktiviteter. Det var på måndagarna som alla veckans möten skulle hållas. Både de som jag själv skulle leda och där jag var sekreterare eller bara förväntades föra anteckningar. Innan kvällen blev alltför sen brukade jag ha gjort de flesta sammanställningar eller utkast. Det fungerade utmärkt för det mesta och blev en adrenalikick som varade hela veckan.
Det var kul att jobba!

Nu när jag själv kan råda över min tid har måndagar fått en annan innebörd. Vissa måndagar deltar jag i ett trevligt socialt nätverkande. Men det bästa är att jag får vara ifred och kan dyka in i mitt skrivprojekt igen. Måndagar är ännu min närfamilj i skolan eller på jobbet och jag förväntas inte längre hämta på dagis eller fixa fredagsmiddag osv. Hela långa måndagen är bara min. Jag kan välja att sitta framför datorn hela dagen eller variera med att ta en promenad om jag behöver fundera omkring mitt projekt.
Vilken lycka!

Jag kommer till Julord. Så här ser jag ut.

Utmaning 336 - 2 december Skriv 5 favoritord på I och ...

Mina fem I-ord: integritet, innerlig, iaktta, igelkott, intrikat

Hon firade skymning sittande vid köksfönstret. Då fick hon syn på igelkotten som kom vandrande över gräsmattan på sin väg mot den låga trätrappan vid köksingången. Kvinnan hade även detta år iakttagit igelkottmammans insamlande av höstens löv till ett skönt vinteride. De var båda ensamma nu. Ungarna hade vuxit upp och lämnat sina respektive barndomshem. Kvinnan kände en stor samhörighet med igelkotten som bodde under hennes trappa. Den taggiga skölden som skyddade hennes mjuka insida. Husets väggar som bevarade hennes egen integritet hade samma funktion.

Utmaning 335 - 1 december Skriv om att öppna en lucka

Nu var det dags men hon tvekade ändå. Rösternas pockade iver gjorde henne nervös och orolig. Sedan blev hon arg. Det var ju ändå hon själv som skulle bestämma. Hon ville visa sig självständig gentemot sina negativa tankar. Lotusställningen var lite obekväm men snart förlorade hon sin kroppsuppfattning och sjönk in i drömvärlden. De minnen som strömmade ut från luckan hon äntligen vågat öppna, var både sorgsna och glädjefyllda. Hon beslutade sig för att spara de lyckliga stunderna och undrade varför hade hon tvekat i så många år.

Utmaning 334 - 30 november Skriv en hyllning till november

Novemberregn, rusk och depresion fick mig alltid förr att vilja emigrera. Men mina uppdrag till sydliga länder skulle oftare utföras runt midsommartid, när det var vinter söder om ekvatorn.

Med ändrade vanor och nya intressen har jag upptäckt novembers tjusning. Det är inte längre trängsel i svampskogen. Trattisarna växer sig stora och kraftfulla. De våta löven skimrar och avslöjar guldgula kantareller. Några lämpar sig fortfarande för kvällens svampmacka. Morgonen dimslöjor böljar lockande. Luften är kyligt uppiggande på de varmrosiga kinderna. En solglimt virvlar mellan trädstammarna innan det är dags att fara hem med dagens skörd.

Skymningen kommer för att dämpa livets jäkt och stress. När mörkret faller tänds några varsamma ljuslågor som skapar tid till eftertanke och ro. Det är en bra förberedelse till december månads iver och hetsiga längtan.

Utmaning 330 - 26 november Skriv om att ha en svag karaktär

Det kan verka enkelt att bara flyta med och inte visa sin rätta karaktär. Man kan framstå som vänlig och omtänksam när man ständigt vänder kappan efter vinden. Har man en svag karaktär faller man gärna in i ett undfallande mönster men en dag kommer monstret fram.

När den svage har levt ett långt liv kommer alla brutna löften fram. Löften som givits för att "vara snäll" och inte visa den egna viljan. Nu blir man i stället betraktad som opålitlig.

Har man alltid tackat ja till sju sorters kakor på kafferepen börjar plötsligt kroppen svälla och konditionen blir sämre och sämre.

Umgås man i kretsar där alkohol är vardagsmat faller man lätt för frestelsen om karaktären är svag. Då blir man lättare utsatt för andra människors påverkan eller åverkan och kan inte bestämma över sitt liv.

Man kan även sätta på sig en mask av svag karaktär för att styra sin omgivning. När man blir upptäckt kallas man psykopat eller bara tjuvkärring.

Ingen blir lycklig.

Utmaning 322 - 18 november Skriv om ett smultronställe

Porten gör motstånd när jag öppnar den men strax sugs jag in av undertrycket. Den inre dörren står försiktigt på glänt för att inte släppa in för mycket av den kyliga uteluften. Där inne är det tyst och mina steg blir automatiskt lite tassande. Kvinnan vid disken halvvägs in i lokalen känner min närvaro och ler igenkännande. Sedan återgår hon till sitt studium av dataskärmen.

Jag snusar in lite av den dammiga luften som om jag ville nosa mig fram till dagens äventyr. Det får bli andra gången till höger, som vanligt. Det luktar inte Afrika men bokryggarna känns som gamla vänner. Några har jag redan studerat men vilka jag ska falla för idag blir en överraskning även för mig. Tar försiktigt ut en bok av Pepetele och slår mig ner på min favoritplats, i soffan vid barnhörnan. Efter någon timme blir jag erbjuden en kopp kaffe ur automaten. Läser sedan vidare innan jag vandrar runt för att upptäcka nya böcker som jag även kan ta med hem. En dag på Världsbiblioteket fungerar både som meditation och injektion för mitt skrivande.

Utmaning 321 - 17 november Skriv en berättelse som innehåller orden själ, skäl och stjäl.

Vilka skäl har jag att skriva? Ju mer jag funderar på det känner jag att själen mår bra av det. Jag vill omvandla mina tankar och idéer till bilder för andra att ta del av. Det är som drömmar som invaderar mina nätter och i bästa fall kan ge en vink om vart berättelsen ska leda. Eftersom det är mina drömmar som ibland färgats av andra personers upplevelser vill jag inte kalla det att stjäla någon annans liv. Men jag vill ge mina huvudpersoner en egen själ med lånade ingredienser från verkliga eller påhittade liv.

Utmaning 317 - 13 november Japp. Skriv om fredagen den trettonde!

Fredagen den 13:e är min lyckodag. Ja, ni läste rätt!
En gång för länge sedan lyckades jag mycket bra på ett prov i skolan och då bestämde jag mig för att det skulle bli min lyckodag. Jag kan inte säga att det har inte hänt några större omvälvande saker just den dagen men heller inga negativa. Man kan faktiskt själv bestämma sig för en lyckodag vilken som helst men jag vill helst visa min egen vilja genom att vara lite "kärringen mot strömmen".

En kul grej som jag upptäckt är att i Colombia anses tisdagen den 13:e vara en otursdag.

Idag har jag varit på en skön skogpromenad i det krispiga kylan med lite blå skyar då och då som omväxling till gråvädret. Det blev ingen miljonvinst på obligationerna idag så då slipper jag placeringsbekymmer. Hittade ingen älgfärs till extrapris men valde i stället grytbitar av älg, dovhjort och björn. Det ska bli spännande att provsmaka till kvällen. Undrar om något mer spännande ska hända idag.

Det är härligt att leva!
*************

Utmaning 314 - 10 november Skriv något modigt

Eftersom alla artiklar och insändare den senaste tiden handlar om eländet med organisationen omkring vaccinationer av den nya influensan gjorde jag tvärtom. Jag kände mig modig som skrev nedanstående debattinlägg.

Tankar i vaccinationstider.

”Vilken bra organisation”, ”Vad smidigt det gick”. Orden från föräldrarna värmde lika mycket som att se barnens nyfikna ögon och frågor om mitt namn och vad jag gjorde där i korridoren.

Klockan två öppnades dörren och jag möttes av en våg av människor som vällde fram. Det var inte lätt att koppla ihop rösterna, som berättade om sin tur i kön, med de framsträckta händerna. Den exakta turordningen blev inte millimeter-rättvis men personalen som stod beredd innanför väntrumsslussen kunde direkt hantera de första fem familjerna. Det verkar som om barnfamiljerna är större nu för tiden var en allmän reflektion när den första rusningen var över.

Behovet av tre röda korsare var perfekt anpassat för att få en effektiv ström av barn att flöda genom systemet utan onödiga hinder och irritation. En person fördelade nummerlappar och delade ut hälsodeklarationer till dem som kom långt bak i kön. En person stod vid ingången till väntrummet för att slussa in besökarna i mån av sittplatser samt påminna om blanketterna som fanns på bordet bredvid. Den tredje personen såg till att barnen i väntrummet förbereddes genom att ta av ytterkläder och göra vänsterarmen beredd för sticket. Personalen på Boo Barnavårdscentral besvarade frågor om ifyllandet av blanketten eller andra hälsofrågor samt ropade upp och visade personerna till rätt ”stickrum”. Även om det fanns enstaka rädda och gråtande barn var det en trevlig och familjär stämning. Många barn och familjer var släkt eller vänner. När passet var slut, efter tre timmar på fötter i korridoren, hade jag delat ut mer än 150 nummerlappar och ungefär 500 personer hade passerat.

Romanprocessen

Nu är det full fart igen. Det handlar bara om disciplin och en tydlig, okay då, nästan tydlig riktning. Jag behöver också ordning och reda för att kreativiteten ska blomma upp. Imorgon kommer jag att ha en toppendag som tentavakt på vårt bibliotek. Då kan jag ladda mitt bord med referenslitteratur och söka reda på fakta som jag behöver fylla på med. En Skrivpuff då och då får bli min extra injektion.

Utmaning 308 - 4 november Skriv SOM ett fyrverkeri

Känslorna bubblar
fräser och stiger
hoppar och stångas
värmer och sprakar
innan de slutligen hittar utgången
i en vild kyss

Utmaning 307 - 3 november Skriv om att byta

"Ååh, vilken snygg dräkt. Den måste jag bara ha", tänkte hon. Den mörkt syrenlila färgen väckte minnen från den ljuva tiden i Madrid. Där hade hon belönat sig med en skimrande vacker klänning vars urringning lockat till sig hennes utsedda byte. Eller kanske var det hon som varit byte men njutningen hade varit ömsesidig.

Hon skred in i provrummets lysrörsupplysta kvadrat. Långbyxorna och den tjocka tröjan åkte raskt av. Hon drog upp kjolen till låren sedan var det stopp. Kavajen passade om hon inte knäppte den. "Det måste vara fel på storlekarna", klagade hon för personalen som stod väntande utanför.

Hemma igen letade hon reda på klänningen i resväskan där hon förvarade sina nostalgiplagg. Den passade inte längre hennes kramvänliga figur trots att det bara var tio år sedan hon burit den med elegans. Men hon hade inte heller dansat på tio år utan mer ägnat sig åt gourmetmatlagning varvat med snabbmat när tiden varit knapp.

Nu skulle det bli andra bullar. Hon skulle byta livsstil och gå in för hälsokost och motion. Eftersom svampsäsongen var slut traskade hon in på närmaste gym. Det var länge sedan men hon kämpade tålmodigt sida vid sida med de trådsmala hurtbullarna. Flåset ökade i takt med att kilona minskade. Till sommaren fick hon byta innehållet i sin garderob mot några storlekar mindre. Dessutom passade hon på att byta ut sin överviktige man mot en betydligt mer dansant partner.

Utmaning 298 - 25 oktober Skriv om lön för mödan

Det var den första lektionen i det ogästvänliga, kakelklädda rummet utan fönster. Gerd inledde med att berätta om sin egen bakgrund och målsättningen med den tre veckor långa kursen. Hon skulle lära ut hanteringen av det nya datoriserade träningssystem som det tunisiska företaget hade köpt från Sverige. Eleverna, fem kvinnor från cirka trettio år och uppåt, iakttog henne ingående. En av de äldre kvinnorna räckte upp handen och frågade om Gerd kunde upprepa det hon hade sagt på franska också. Hon pekade på den yngre kvinnan och förklarade att hon inte kunde engelska.

När Gerd, en månad tidigare, gjort sitt förberedande besök i Tunis hade hon träffat högsta chefen. Han hade förklarat att alla kurser om det nya systemet skulle vara på engelska liksom all dokumentation. Men när Gerd hade gjort studiebesök den omoderna telefonistsalen upptäckte hon att den enda kontakt telefonisterna hade med yttervärlden gick via Paris. Hon insåg då att det inte skulle fungera med engelska som utbildningsspråk. Även om de tjocka systempärmarna var på engelska översatte hon alla bilder och övningsuppgifter i kursmaterialet till franska innan hon for dit igen.

Kontakten med eleverna förbättrades betydligt när de nu kunde kommunicera lite lättare. Speciellt med den yngre kvinnan som varje morgon kom med sitt skrivhäfte och ville ha bekräftelse på att hennes anteckningar från föregånde dags lektioner var rätt uppfattade. Det blev ansträngande dagar på ett ovant språk som Gerd fick plocka fram ur sin gamla erfarenhet som aupair i Paris på 60-talet.

Vid den sista genomgången och avslutningen av kursen visade det sig att det var den yngre kvinnan som bäst hade lärt sig programmera det nya träningssystemet där alla skärmtexter och kommandon var på engelska. Gerd kände en stor tillfreddställelse med sitt jobb och den språkutveckling hon hade fått på köpet. Hon fick sedan flera uppdrag för att stötta sina gamla elever när de själv skulle utbilda sina kollegor.

Utmaning 295 - 22 oktober Skriv om att fuska

Om hon inte startade inom fem minuter skulle hon fastna i nätet och hela dagen skulle gå till spillo, igen. Hon ville så gärna åstadkomma ett mästerverk men väntade bara på att inspirationen skulle fånga henne. I stället var det spindelharpan som fick företräde när hon inbillade sig att automatisk verksamhet skulle väcka alla slumrande meningar till liv. I stället blev det de meningslösa musklickningarna som fick gestalta ursäkten för att det inte blev några nya sidor den här dagen heller. Hon inbillade sig att fusket skulle ge avkoppling. Då skulle ny energi skulle komma som ett brev på posten nästa morgon. Men posten kom senare och senare varje dag och skrivtiden prioriterades inte. Nu måste något radikalt göras!

Morgonmusiken väckte henne tidigt. Frukostshaken intogs i sängen med DN som vanligt men med förkortad lästid. Vissa artiklar kunde lika gärna läsas vid dagens slut. Hon startade datorn och gick sedan runt och drog ur alla telefonjack. Mobilen sattes aldrig på. Mailen och Internet fick vila tills vidare, enbart bokprojektets filer öppnades. Heureka, det fungerade ända fram till lunchtid när magens knorrande störde koncentrationen.

Fuskarens herravälde var brutet.

Skrivpuff 287- 14 oktober Att slå av på takten

Våren ger startskottet till en intensivt period av tillväxt. Både i naturen men också i människors sinnen. Livet börjar på nytt och måste förberedas för att blomma ut i sommarens hetta. Ungdomar ska finna sitt livs kärlek. Djuren ska föda upp sin kull för att säkra artens fortlevnad.

Sommaren ska ge så många nya intryck, vyer och långresor som möjligt även om man också talar om vila och att ladda batterierna. Solceller är ännu inte någon del av människokroppen även om många anser att det är en förutsättning för överlevnad. I vissa länder är snarare solen en källa till torka, matbrist och död.

Höstens kyliga doft och vackra färger ger sinnesro. Trädens grenar suger åt sig bladens gröna energi som transporteras in till det skyddande lagerutrymmet långt innanför barken. När svamp, kottar och insekter har tagit slut får skogens invånare slå av på tempot för att spara energi. I husen tänder människor levande ljus och lyktor. Takten dämpas både i rörelser och röster.

Vinterns duntäcke lägger sig till ro över alla som nu ägnar sig åt lugnare sysselsättningar.

Skrivpaus

Hejsan,
Har hamnat i ett läge där jag måste fundera igenom varje individ i mitt bokprojekt. Mina andra skriverier (protokoll, annonser och berättelser för olika föreningar) har gjort att jag tappat fokus och morgonskrivningsrutinen.

Nu tar jag några dagar i Venedig. Tänker inte aktivt att fundera på mina personbeskrivningar utan släppa loss ett tag. Kanske får jag nya skrividéer som omväxling.

Ciao

Utmaning 280 - 7 oktober Skriv om en höstdoft

Redan när jag lämnar huset finns den svala, krispiga doften i mina näsborrar. Den följer med in på den barrtäckta stigen där solstrålarna bildar zebraränder framför mina fötter.
Efter en stund viker jag in i oländig terräng där mina klafsande stövlar skapar unkna pustar som skärper mina ögon och strax sträcker jag mig efter de första bruna hattarna. Svampkorgens botten syns inte längre när jag vandrar vidare och vadar genom blåbärsris, hukar under nedhängande grangrenar och synar mosstäckta döda träd. De solgula kantarellerna får också följa med hem.
Jag kan redan nu känna aromen från svamparna som snart ska smörputtra i stekpannan. Trots att korgen är tung blir mina steg lätta när jag planerar kvällens njutning.

Utmaning 275 - 2 oktober Skriv om att leka

Att leka med ord är ett nöje för alla.

Bebisar härmar glatt det talade ordet innan vuxna ens förstår.
Barnen lär sig ramsor och testar speciellt ord som väcker uppmärksamhet.
I skolan får man lära sig ordens betydelser och uttryckssätt.

Att variera sitt språkbruk blir en spännande upptäcktsfärd. Det varar en tid kanske fram till tonårsperioden när orden får en ny innebörd. Hur man använder de nya orden speglar om man är inne eller hopplöst ute.

Arbetslivets ord kan också släppa in eller stänga ute. Att lära sig ordens betydelser i en platsansökan blir viktigt. Författares lek med ord är en källa till glädje men läsaren kan ibland misstolka eller nytolka. Att lösa korsord eller spela Alfapet blir en lättsam lek med ord som letar sig in i alla hjärnans vindlingar och håller demensen borta ett tag.

Leker med ord gör vi hela livet.

Utmaning 271 - 28 september Skriv 5 ord på H

Fem favoritord:
Hav Hem Höst Hjärta Hänsyn

Havsutsikten helade hennes hjärta.
Höstlöven hittade hagtornshäcken.
Hunden hetsade hänsynslöst hönsen.
Helikoptern hovrade himmelshögt.
Höstlig hagelskur hojtade halkvarning.
Happy hour hindrade hemgången.

Utmaning 268 - 25 september Skriv om en bild/portal

Huset finns inte mer.
Bara den vackra portalen i sidenmjuk sten står stolt kvar.
Den kanske varit ingång till ett välbesökt slott.
Ingen namnskylt finns, inte heller någon väg som leder fram.
Alla utestängande murar är borta.

Jag passerar under portens valv.
Stenarnas kanter samarbetar i att behålla rundningen.
Golvet är täckt av ljungens ljuslila matta.
Träden bildar osymetriska väggar.
Den solbelysta himlen bildar taket i min drömvärld.

Möte i Skrivarcirkeln

Nu har Skrivarcirkeln träffats igen för textgenomgång. En av oss, Viveca har hunnit flera steg längre och bjöd in till sitt releaseparty av Motströms nästa månad. Hon berättade om alla mödor med hanteringen av sin egen bokutgivning. När jag bläddrade igenom boken upptäckte jag att hon har ett intressant sätt att rubricera texterna förutom kapitelindelningen. Hennes glädje över boken smittade av sig på oss andra.

Jag fick mycket användbar respons på mina egna tio sidor där deltagarna i gruppen direkt riktade in sig på mina svaga sidor; personpresentationen och den strama rapportstilen. Nu kommer jag att koncentrera mig på att skriva min nygamla roman och avstå från Skrivpuffen, tills jag kör fast och behöver ny träning och inspiration. Eller tills jag inte kan inte kan låta bli att kolla in dagens ord ;-)

Vi hörs!

Utmaning 263 - 20 september Skriv om att göra ett undantag

Idag måste jag skriva sista kapitlet på min bok tänkte Veronica. Hon hade gjort en noggrann plan för sitt skrivande. Det var enda sättet att bli klar med några dagars marginal till sin deadline.

Tidigare hade skrivandet mest skett i perioder av kreativitet men utan tid för revideringar. Hon hade hatat de sista veckorna av tråkigt letande efter syftningsfel, tempusbyten och faktagranskning. Nyårslöftet hade inneburit en härlig känsla av kontroll. Hon hade njutit varje dag i sitt nya liv av att se sidorna lämna skrivaren när det varit dags för lunch.

Morgonens solstrålar letade sig in i hennes arbetsrum. Härligt efter flera dagars höstregn. Hon öppnade datorlocket men innan hon hunnit trycka på startknappen ringde telefonen.
-Ska vi gå ut idag?
Väninnans röst var förledande och inspirerande. "Självklart", svarade Veronica. Hon pressade ner den plikttrogna tanken; men inte just idag. Snabbt fram med svampkorg och stövlar. Ute i den glittrande daggen och krypande under regnvåta grangrenar blev resultatet en överfull korg med solgula kantareller.

Bokens sista kapitel blev skrivet med extra glöd och jordiga fingrar den följande natten. Kanske skulle det bli en bestseller...

Utmaning 260 - 17 september Skriv om att vara blyg

"Hon är minsann ingen blyg viol!"
Hånet i rösten fick Eva att pressa mappen med projektplanen hårt mot bröstet. Kollegornas halvhöga viskningar när hon passerade kaffeautomaten var avsedda för hennes öron. De visste inte hur fel de hade. Strax skulle hon gå in till direktionsmötet för att presentera arbetsgruppens kontroversiella förslag till omorganisation av kundtjänsten.

När det hade varit dags att presentera det känsliga resultatet råkade projektledaren vara på tjänsteresa. När gruppen hade diskuterat vem som skulle åta sig uppdraget hade Eva blivit utsedd att föra deras talan. Ingen annan hade velat ställa upp. Hon hade visserligen lyckats påverka flera frågor under arbetet i den lilla arbetsgruppen men att argumentera för projektet inför cheferna var en utmaning hon helst hade velat slippa.

På darrande ben fortsatte hon korridoren fram. Hon fick intala sig själv att hon var vuxen nu. Det var inte som i skolan när hon varit tvungen att stå framför klasskamraterna och läsa veckans uppsats. Hon drog ett djupt andetag, fokuserade på sin högra hand som stadigt tryckte ned dörrhandtaget och gick in.

Utmaning 259 - 16 september Skriv 5 favoritord på G och en berättelse där minst två av dem är med

Olivia njuter där hon gungar fram på vågen. Båten är visserligen liten i förhållande till det djupa, stora havet men de flytande algerna påminner om en grönskande koloniträdgård. Hon förstår att de kommer från deltat vid horisonten som lyser livgivande grönt. Hon är ensam just nu men snart ska hon omfamnas av gemenskapen hos gruppen som väntar vid stranden. Resan hon gjort är lång och snart ska hon fara vidare igen. Pendla mellan ensamhet och samhörighet som är globetrotterns drivkraft.

Utmaning 258 - 15 september Skriv om något vitt

Sommarvandrar på den barrtäckta stigen genom ålderstigen skog.

Grön lav slingrar sig runt grenar, följer stammar neråt till de ormbunksklädda rötterna.

Kommer fram till en öppning som lyser med ett bländande vitt sken.

När jag kommer närmare ser jag att det är en bred bäck som ringlar fram i solskenet.

Tar av mig skorna och trippar försiktigt fram över stenbädden.

Hisnar när det iskalla vattnet ringlar sig runt mina fötter.

Min blick följer bäckens väg till dess födelseplats.

Vattenfallets vita skum sprutar över klippkanten.

Högt uppe mot den blå himlen ligger krispig snö kvar i en skuggig skreva.

Utmaning 257 - 14 september Skriv om att styra

Det första jag kommer att tänka på när jag hör ordet "styra" är att själv besluta om riktningen. Inte i första hand om bilkörning utan det viktigaste att styra sitt liv mot en förhoppningsvis intressant framtid. Hur går man då tillväga? När man ska ut på en resa gäller det att planera och rita en karta. "Lätt som plätt" eller hur?

Jag vill kunna dirigera mitt liv och försöker därför planera i mindre skala. Aktar mig dock för att bli dominerad av ett fast schema som inte tillåter avvikelse från vägen. För att inte fastna i tankar på hur jag vill att det ska fungera tycker jag att det underlättar att notera alla uppdrag i en veckokalender. Då får jag överblick och kan se vad jag måste göra för andra och lägga in tid för mina egna intressen, som att skriva på min bok.

Tid för familj och vänner måste alltid få plats men behöver bara undantagsvis tränga ut annan aktivitet som härom morgonen när mitt barnbarn ringde och hade ont i magen. Han fick inte tag på sin mamma som hade åkt till jobbet. Då fick allt annat vänta. Jag tycker det är lättare att improvisera och njuta av livet om man ändå har viss kontroll över den dagliga verksamheten. Visionerna om framtiden kan vara som ett guldkantat moln dit man kommer att flyga någon solig dag. Nuet är ändå här just nu som blåbär att plocka, vänner att möta och texter att skriva.

Utmaning 254 - 11 september Skriv om att vara långsint

”Usch, vad äckligt!”
Att komma ut i köket en solig morgon där gårdagens kastruller och formar med intorkade matrester översvämmade diskbänken gav nästan kräkreflexer hos kvinnan i familjen. Det var inte heller första gången men den här gången var det på grund av en protest från hennes sida. Hon hade länge lidit av sin oförmåga att kunna överse med olikheterna mellan henne och mannen när det gällde att hålla snyggt i hemmet.

På fredagen hade det varit kvinnan som både lagat maten, dukat av och sköljt tallrikar, bestick, skålar och kastruller. Lördag morgon hade hon farit iväg till en fritidsaktivitet i stan. Mannen hade åkt iväg på sin fotbollsmatch några timmar senare. När hon kom hem på eftermiddagen hade dottern dykt upp på besök med en fylld matkasse och var i färd med att fixa middagen. Alla hade ätit med god aptit och sedan sköljde var och en av sina egna tallrikar utom mannen som bara försiktigt lyfte på sin tallrik. Gesten ignorerades så han fick resa upp och själv ställa den på diskbänken.

Kvinnan tog hand om matresterna som ställdes in i kylskåpet och torkade sedan av bordet för att det skulle kunna användas för att spela spel. Avstod sedan medvetet från att stöka och dona mer vid diskbänken utan slog sig ner för samvaron med familjen. När dottern gick hem till sig satte mannen raskt på TV:n och sjönk ner i sin favoritfåtölj. Kvinnan satte på skygglapparna och lämnade köket. Kröp upp i sin säng med en god bok och njöt av den sista rödvinskvätten.

Hon hade äntligen bestämt sig för att sluta upp med att irritera sig på ett beteende som aldrig skulle komma att förändras. Att söndagen skulle bli hennes protestdag visste bara hon själv. På måndagen inhandlade hon en diskmaskin.

Utmaning 246 - 3 september Skriv om att rensa ur garderoben

Packningsdagen hade varit utmattande. Hon brukade annars tycka att det var jobbigare att packa när man måste välja det som man skulle ta med sig men nu när hon skulle från ett hem till ett annat uppstod nya våndor. Hennes väskor räckte inte till. Även om hon redan hade beslutat att skänka bort den stora landskapstavlan och sovrumsgardinerna fanns det tusen prylar till. Hon sjönk utmattad ner på soffan, hjärtat bultade och hon kunde inte tänka klart. Hon tittade på sina darrande händer som i alla fall klarade av att slå numret till Donald på kontoret.
- Hjälp, jag blir tokig. Mina väskor är fulla och jag har inte börjat med garderoben än.
- Men åk och köp en till resväska. Jag skickar över Carlos.
- Ja, det klart jag kan. Att jag inte tänkte på det.

När Carlos kom for de iväg till en affär som han kände till. Hon fick sitta kvar i bilen när han gick in och undersökte utbudet. Kom tillbaka och sade att väskorna var av dålig kvalitet och för dyra. De for vidare. Gerd hann bli nervös igen innan de äntligen hade hittat en som dög och hon kunde fortsätta sina packningsbestyr.

När Gerd äntligen var klar hann hon inte åka förbi kontoret för att ta farväl utan fick ringa från bilen. Vid terminalen lastade Carlos bagagevagnarna. Den nya väskan hade inget lås så hon ställde sig i kö för inplastning men när hon såg hur alla väskor öppnades och kollades igenom innan plastmaskinen rullade igång förstod hon att det skulle ta för lång tid.

Vid incheckningen såg kvinnan bakom disken lite bekymrad ut när hon tittade på alla väskor och paket. Hon frågade om Gerd reste ensam.
- Ja, det gör jag, fräste Gerd irriterat till svar.
- Dom väger för mycket, konstaterade hon.
- Men jag har ju fått specialtillstånd för 80 kilo. Gerd visade fram kopian på sin bokning.
- Men du har 120 kilo så du måste betala övervikt.
Som tur var hade hon tillräckligt mycket dollar i kontanter så hon fick med sig alla sina sju kollin. Hon fick en riktig bamsekram av Carlos innan hon passerade passkontrollen och lämnade landet.

Utmaning 245 - 2 september Skriv om en triumf

"Vilken triumf" orden ekade men bara i hennes inre.
Vägen hade varit lång och knagglig.
Hugg och slag varit vardagsmat.
Hungern efter mänsklig samvaro hade förkrympt hennes inre.
Kroppen hade fått ett skrynkligt, sköldpaddshårt skal.

Det hade dröjt länge innan hon uppfattat smekningen.
Det hade dröjt länge innan hon hade uppfattat de vänliga orden.
Det hade dröjt länge innan hon reagerat på budskapet.
Det hade dröjt länge innan hon hade förstått att hon hade ett värde.

Hon hade rättigheter.
Hon hade ansvar för sitt eget liv.
Hon måste bryta sig ut från fängelsets destruktiva förhållande.
Den här morgonen hade hon vandrat ut.
Vägen gick genom grönskande ängar.
Den blodröda solen ljusnade när den lyfte och svävade som en gul ballong vid horisonten.
Hennes resa hade börjat.

Nödvändigt men trist

Plockar upp den gamla texten, kapitel för kapitel, för att omvandla innehållet till min nya stil samt byta personer, tempus och smärre omarbetningar som jag inte kan låta bli. Vet att det är nödvändigt att göra om grundmaterialet innan jag kan få ägna mig åt att omskapa och gestalta berättelsen till en läsupplevelse.

Det riktigt kliar i tangentfingrarna men jag behärskar mig än så länge. Borde nog revidera min synops också, nu är det bara marginalanteckningar i blyerts, efter alla tankar och infall som dyker upp. Varje kväll när jag läser en bok, oberoende av om det är "Skrivarboken", en deckare eller roman på svenska eller engelska krafsar jag ner några anteckningar som känns viktiga. Men när ska jag få skriva "på riktigt" igen? Kopplar av med att fantisera och kreera med hjälp av SkrivPuff men vill helst stänga ute omvärlden ett tag.

Kan man inte frysa det verkliga livet några dagar!?

Utmaning 243 - 31 augusti Skriv om att införa ett förbud.

En vinter inträffade flera oförklarliga dödsfall i de japanska skogarna. Man skickade ut flera munkar för att undersöka varför trädens gudar inte längre skyddade de vandrande besökarna. De munkar som återvände hade inte med sig någon förklaring till varför gudarna hade övergivit dem. Då beslutade den styrande shogun i Himeij att ingen längre fick gå ut i skogen. Alla träd i parkerna nära staden höggs ner. Vägarna till skogklädda områden stängdes av. Människorna slutade träffas utomhus utan stannade i stället håglösa kvar i sina hem på söndagarna.

En dag kom ett kinesiskt handelsskepp till staden. Köpmännen i staden bjöd in sin kollega från väst som hade många vackra föremål att erbjuda. Det gjordes många goda affärer och sista kvällen blev några av de förnämsta männen i staden inbjudna till fartyget på en avskedmåltid. När de kom in i festsalen blev det alldeles tyst trots att deras munnar stod vidöppna som hungriga karpar. I små nischer utmed skeppets väggar stod små träd i vackra krukor. Det var både lövträd och barrträd i varierande former och storlekar. En av de yngre köpmännen dristade sig att fråga om han fick vidröra konstverken. "De är levande", utbrast han, när han försiktigt strök över stam och blad. Resten av kvällen fick de en lektion i hur man skulle hantera en Bonsai eller träd i kruka som det ordagrannt betydde.

Staden kom till liv igen när man träffades och tillsammans utbytte kunskap och erfarenhet om det nya sättet att kunna njuta av skogen. Den shogun som nu styrde staden lade märke till invånarnas nya energi. Han tog reda på anledningen. När han såg skönheten i de träd som formades anställde han sin egen bonsaiskötare. Förbudet att vistas i skogen började luckras upp. Man ville hämta växtmaterial ute i naturen. Nu kom skogen till människorna.

Utmaning 242 - 30 augusti Skriv om en nystart.

Nystart eller omstart är ett ord laddat med positiv energi.
Nu kan allt bara bli bättre.
Tänk om man alltid kunde börja om och använda sig av all erfarenhet man samlat under åren.
Kanske inte bara under sin egen levnadstid utan alla historiska misstag som inte skulle behöva upprepas.
Skulle livet bli ett idealt tillstånd
eller skulle det enbart bli tråkigt?

Jag vet bara att möjligheten för individen ligger i
att just Jag kan göra något bättre eller
annorlunda för att prova på.
Att "tänka om" är nyttig motion för de små grå.
Då kan man få större förståelse för andra
som kanske inte alltid tycker som Jag
som har andra erfarenheter och behov.

Utmaning 238 - 26 augusti Ett begär

Trudelutten väcker mig ur mina ljuva drömmar. Det är HAN, min drömprins.

Jag tror att jag fortfarande drömmer om vårt senaste möte. Han hämtade mig vid tåget lite i smyg. Vi älskade varandra men konvenansen fordrade viss diskretion. Mitt leende avslöjade mitt begär och i hans blick såg jag samma längtan. Kvällen blev underbar i kärlekens tecken men det var alltför länge sedan. Tiden och avståndet gjorde att glöden falnade.

Nu hör jag plötsligt hans röst från ett främmande land långt borta. Visst finns telepati även i drömmarnas värld.

Disciplinproblem

Det är så lätt att bli distraherad och inspirerad av andra uppdrag som jag måste tänka på och formulera på ett bra sätt. Försöker vara fokuserad men "ska bara skriva det här, sedan....".

Jag misstänker att jag lurar mig själv för att jag har själva storyn nedskriven. Den ska "bara" anpassas till min nya stil med användande av alla nya kunskaper och insikter jag fått under det gångna året. Då slappnar jag av för mycket. Har inte heller Anns kursbrev som pådrivare.

Måste göra upp en plan för mitt skrivande som jag lärde på Londonseminariet! Inte nu men i morgon.

Tro på mig!!

Utmaning 237 - 25 augusti En idé jag inte genomfört än

Genom min runda glugg sträcker sig det skummande havet utan slut. Vid horisonten tar den ljusare blå himlen vid. Jag sitter stilla och låter tankarna flöda i takt med vågorna som också vaggar min kropp.

Vaknar till och öppnar min laptop på bordet under det minimala fönstret. Hinner skriva en ny scen till min bok innan jag går till frukosten. I mässen hälsar jag på några personer men får sitta ifred i mitt hörn. Alla på båten vet att jag är med på denna resa för att skapa en berättelse.

Framåt kvällen vaknar jag ur min trans och kan prata och umgås med besättningen vid den utsökta middagen med ett glas vin.

Utmaning 236 - 24 augusti Skriv om en smekning

En smekning
en varm beröring
väcker känslor och kontakt
med människa eller djur
från eller till en älskad.

Minner om gångna tider
är också ett löfte om
nya smekningar i framtiden.
Det löftet kan aldrig återtas
utan lever vidare i minnet.

Världens längsta bokbord på Drottninggatan

Studiebesöket på Drottninggatan blev en vandring i sol, vind och trängsel. Förutom mitt bokintresse, som egentligen frodas bäst på annan plats, ville jag studera vilka som bemannade de uppställda borden. I min Röda Korskrets hade vi (på mitt förslag) haft funderingar på att medverka. Kostnaden var dock för hög för oss men våra låga priser hade säkert lockat köpare. Vi kanske kan samarbeta med fler kretsar till nästa år.

Det var många lådor med böcker, oöverskådligt och de flesta saknade uppgift om vem som sålde. Några namn på personer och antikvariat var utskrivna på vanligt vitt papper och vikta som på konferens. Undantag var förlagen som syntes tydligare och bl.a. representerades av ALF. Där träffade jag Åka Sandahl som sålde sin bok "Kungsholmens Chopin" och Charlotta Rydholm med sin "Flykt ...".

Dessutom fanns Rädda Barnen, Amnesty och Svenska Afghanistankommittén. Enskilda författare t.ex. Björn Hellberg satt vid sina små bord med en bokhög till försäljning. Min behållning av dagen blev boken "Skriv och skriv vidare" som jag köpte direkt ur Helga Härles hand. Den har redan fått mig att producera några inspirerande övningar. Ser fram emot att tillämpa dem i morgon bitti när jag har min "romantid".

Utmaning 228 - 16 augusti Skriv om ett ögonkast

Surfade lite håglöst omkring på nätet i jakt efter någon ersättning för en inställd resa. Jag hade ändå inte trott på att mitt livs mest spännande resa verkligen skulle bli av, men ändå... Tänk om jag äntligen skulle göra slag i saken och åka på en skrivarresa i stället. Googlade på "Skrivarresor" och scannade av utbudet som rullade upp inför mina ögon.

"Istanbul" dök upp i ögonvrån och hann nästan försvinna innan jag reagerade och backade tillbaka. Jag hade visserligen redan varit i Istanbul men det fanns mycket mer att upptäcka. När jag öppnade länken visade det sig att den kursen hade varit två år tidigare. Årets kurs skulle äga rum i Sevilla, Spanien. Vilken tur! Där hade jag aldrig varit.

Resan till målet blev i sig ett äventyr passande för temat Resereportage men även den inre resan på plats vindlade fram mellan tidigare okända färdigheter. Inspirationen och kontakterna från den veckan har resulterat i en "färdig" bok och en omskrivning av ett tidigare försök är på G. Snart vill jag kalla mig författare.

Utmaning 227 - 15 augusti Skriv om att protestera

Företaget skulle avvecklas som det så vackert hette. Men personalen då? Där pratades det inte öppet om avveckling och "uppsägning" var ett fult ord som inte fick nämnas. All personal skulle i stället få nya möjligheter till utveckling.

Lina, som varit arbetsledare för en kundtjänstgrupp, fick tid inbokat hos en coach för enskilt samtal. Där skulle hon rita in hela sitt liv på en kurva och sedan fokusera på de positiva sidorna. Vad ville hon göra i livet? Men vilket liv, undrade hon. Hennes uppgifter hade varit så spännande och inspirerande men nu fanns de inte kvar längre. Alla på företaget var chockade över det snabba avslutet så jobbsökandet gick trögt.

Tiden gick och det fanns inga arbetsuppgifter. Personalchefen, som knappt hade lärt känna personerna på företaget, var mer frånvarande än på sitt rum. Till slut fick Lina nog och bokade tid hos chefen för ett samtal. När hon kom till hans rum fanns även personalchefen där. Lina protesterade mot den handlingsförlamning som hon tyckte rådde på arbetsplatsen och föreslog att man åtminstone skulle kunna erbjuda hjälp till i andra delar av koncernen.

"Skulle du kunna tänka dig att ta hand om det?" Chefens ord fick henne att kasta en blick på personalchefen, det var ju hennes ansvar. Nicken hon fick bekräftade hennes misstankar att personalchefen hade givit upp det jobb hon inte var lämpad för. Lina lyckades ordna sysselsättning för alla under den övergångsperiod som krävdes innan alla hade lyckats finna nya vägar i sina arbetsliv.

Utmaning 225 - 13 augusti Skriv 5 ord på F

Mina favoritord på F;
frihet, förundran, framtid, frisk, förära.

"Frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring... "

Aicha ville föreställa sig de orden som i eldskrift mot den mörka himlen. Men det var inte orden som talade utan blixtarna som medförde ond bråd död. Blixtar som skapats av människor från ett land bortom bergen. De som inte ville att frihet skulle råda här i deras dal. De som ville bestämma över byinvånarnas framtid.

När de första främlingarna kom väckte de förundran och frågor. Vilka var de? Varifrån kom de? Varför? Nu visste de, frågorna var besvarade. Förintelse väntade.

Utmaning 223 - 11 augusti Skriv om en beundransvärd person

Jag har länge beundrat Nelson Mandela som trots alla prövningar i livet kunnat förlåta sina plågoandar och verkat för försoning.

När det blev känt att det instiftats ett pris i hans namn som skulle delas ut till en person som gjort gott för sina medmänniskor fanns redan en kandidat på Tensta-Hjulsta Kvinnocenter. Det är en ideell förening som med knappa ekonomiska resurser lyckats hålla verksamheten vid liv, månad efter månad, år efter år.

Ordföranden sedan många år har ägnat all sin kraft åt de kvinnor som behöver stöd. Hon engagerar lärare för svenskundervisning på flera nivåer, kokar kaffe, svarar i telefon, skriver projektansökningar men är främst ett ovärderligt stöd för alla medlemmar. Hon deltar i allas bekymmer med hälsa och myndighetskontakter. Kontaktar sjukvård och sociala myndigheter. Ordnar med sociala nätverk och advokatkontakter för papperlösa.

Alla hennes ansträngningar resulterade tyvärr i en svårartad cancer som gjorde henne sängliggande och svag. Hennes styrka inspirerade andra personer att forsätta arbetet samtidigt som vi väntade på hennes återkomst. Efter ett år kom hon sakta tillbaka, smal och svag av sjukdomen men glöden i hennes ögon fanns kvar, strax bakom den matta hinnan.

Hon fick inte något pris men för oss kan inget pris i världen jämföras med den människokärlek hon sprider till alla i sin närhet.

Utmaning 221 - 9 augusti Skriv om en smak

Att skriva om en smak är väl enkelt, blev min första tanke. Men det finns ju så många smaker.
Vilken känns på min tunga just nu?
Tandkräm. Inte så inspirerande.

Men ett smakminne då? Västerbottenpajen från igår?
Den var visserligen god men inte himmelsk som den borde vara för att få platsa här.

En smutt rökig whisky då?
Nja, efter en stund är det bara rök kvar.

Om jag lämnar det lekamliga och tänker om vad händer då?
Min älsklingsfärg är röd som kärleken även om jag med åren har insett att rosa passar bäst.

Varför söker jag mig ofta till gröna kläder?
Kanske för att jag gillar träd, skog och gröna berg. Njöt alldeles speciellt av de mossbeklädda träd och stenpartier i de ogenomträngliga kanadensiska bergstrakterna. De ljusgröna ormbunkarna som sög åt sig solens ljus, utplacerade som trädgårdslampor, lyser fortfarande upp min vandring i livet.

Det finns dock vissa smaker eller färger som inte går att kombinera men idag finns bara positiva tankar att tänka.

Utmaning 220 - 8 augusti Skriv om något flyktigt

En såpbubbla svävar förbi får mig att i ett skimrande ögonblick
minnas barnens lyckliga skratt när de tumlade runt på ängen
en sommardag för länge sedan.

Ploppande från en champagneflaska får det
att spritta en kort stund på tungan
innan bubblan förvandlas till vatten och rinner ner i strupen.

Blåvingen fladdrar förbi i ögonvrån.
Den lyser upp min mors kärleksfulla ansikte
som stannat kvar i mitt hjärta.

Nystart med omskrivning

Nu har jag äntligen satt igång på allvar med att skriva om min första bok. Den blev aldrig antagen som berättelse ur verkliga livet och ska nu få romanform. Jag har lärt mig så mycket det gångna året och har längtat efter att få fortsätta på samma tema. Utkastet till synops och personbeskrivningar gjorde jag redan innan jag åkte västerut så nu är det enbart hårt arbete som gäller.

Idag har jag kastat mig över första kapitlet som var för långt, hade fel tempus och huvudperson samt för mycket fakta. Hela långa hösten kommer jag att känna Afrikas värme.

Utmaning 219 - 7 augusti Vad skulle du vilja hitta i en "goodie-bag" för författare?

Vaknade upp ur en underbar dröm. Jag skulle bli författare. Vad behövs för detta, undrade jag.

Först några praktiska ting:
En minidator som jag kan ta med mig överallt för att använda när andan faller på. Den får inte gå att ansluta till mail eller Internet, för detta måste jag vara hemma och använda min ordinarie dator.

Det är bra att ha en bra ordlista och synonymlexikon, även om mycket hjälp kan fås via Word.

Jag kommer att behöva hjälp med att strukturera mitt material, dags att leta efter en skrivcoach.

Sedan behöver jag även någon som driver på när jag hellre vill gå ut i skogen och plocka svamp men det kan ju också vara bra för att skapa kreativitet. Jag får vara min egen slavdrivare. Kanske göra upp en handlingsplan där "fria aktiviteter" är tillåtna bara arbetet sköts enligt de riktlinjer jag bestämt mig för.

Till de utopiska drömarna hör:
En förlagskontakt som vill se mitt nästa alster och kan tipsa om vilka trender som är gångbara just för tillfället. Jag har flera idéer i skrivbordslådan som bara behöver en liten kick för att blomma ut till en bestseller.

Utmaning 218 - 6 augusti Skriv om att upptäcka detaljer

- Den här fjädern är inte min, Simons röst speglade både frustration och sorg.
Mormor såg ingen större skillnad på de båda örnfjädrarna som syster Hannah hade haft i sin hand. Hon hade lämnat en av dem på bordet. Simon tog upp den och försökte förklara att hans fjäder hade varit jämnare. Han letade reda på ett papper och med en blyertspenna skissade han en teckning av sin fjäder. Med tårar i ögonen konstaterade han att systern hade tagit hans fjäder.
- Men det är ändå en Golden Eaglefjäder, försökte mormor lindra sorgen.
För att försöka lindra konflikten föreslog hon att Simon skulle försöka byta tillbaka sin fjäder med hjälp av något mer kanske ett Pokemonkort. Bytet lyckades. Simon packade genast ner sin klenod i resväskan där den skulle få flyga med honom hem till hans eget land där dessa örnar inte finns.

Utmaning 217 - 5 augusti Skriv om något stimulerande

- Vad är en skog?
Frågan fick min tankeverksamhet att kickstarta. Hur skulle jag förklara det på ett tydligt sätt utan att använda för många ord. Jag började med att utnyttja tavlan och ritade en gran.
- Julgran, blev den spontana reaktionen
Jag fortsatte med andra sorters träd eller åtminstone något som liknande olika arter. Min förmåga till frihandsteckning är inte fulländad men jag får mycket övning.

Eleverna fick i uppgift att ta med löv från de träd som fanns utmed deras hemväg. Själv gick jag ut i skogen på eftermiddagen. Fotade olika slags träd och en skog. Dagen efter arbetade vi med temat "olika sorters träd och dess beståndsdelar".

Att undervisa nya svenskar, ofta på en grundläggande nivå, gör att man får stimulera alla sina sinnen för att förklara vårt svenska språk när orden inte är till hjälp. Min bästa dag är när jag på ett otraditionellt sätt kan förklara ord så att deltagarna känner glädje i sin nyvunna kunskap.

På väg tillbaka

Hejsan,
Nu börjar jag känna att jag är tillbaka i verkligheten igen. Resan till den yttersta kanten på Kanadas vidsträckta landmassa var innehållsrik och kommer att ta långt tid att beskriva. Närheten till nygamla släktingar som öppnade sina dörrar och hjärtan för oss lite reserverade nordbor gav lika mycket värme som den strålande solen. Vancouvers moderna storstad och Victorias gamla skönhet kunde upptäckas till fots. Museerna på plats gav kulturell näring som måste smältas. Jag kommer att ha god hjälp av inköpta böcker. Mina övriga skrivar- och bokprojekt måste vänta lite. Det känns som ett vakum eller kanske bara är semester från författandet. Nu får familjen, svamp- och bärplockadet ta lite mer tid men jag kommer igen ....

Sommarlov

Hoppas ni alla Skrivarvänner får en bra fortsättning på sommaren!
Nu tar jag sommarlov långt bort från er men kommer att ägna mig åt att tänka många egna tankar. Kommer att leva för dagen med öppna sinnen för nya skrivaridéer.

Utmaning 190 - 9 juli Skriv om en vändpunkt

Plötsligt, som ett häftigt regn, strömmade tårar nedför hennes kinder när hon hörde orden från ”Time to say goodbye” fylla den varma kvällen. Musiken trängde in i varje skrymsle av hennes kropp. Gerd den kyliga och eftertänksamma lät nu känslorna få fritt spelrum. Det var som en flod som rann över alla bräddar, drog med sig allt skräp i vägen. Hon flöt på vågen. Det var ingen risk att hon skulle drunkna. Var det stämningen eller minnesbilder som framkallade denna känsloreaktion? Plötsligt såg hon det uppenbara. Livet var lika fantastiskt som hon föreställt sig.

Det var de stråk av mörka moln som allt oftare strömmade förbi i den svenska arbetsgruppen som hade överraskat henne. Små obetydliga händelser framstod nu klart som i skenet av en blixts genomträngande, avslöjande belysning. Hon hade haft en mycket intensiv period med allt nytt och många krävande arbetsuppgifter. Relationerna hade börjat krackelera. När låten ”Time to say good-bye” tonade bort kände hon sig renad till kropp och själ. Nu skulle ett nytt liv börja. Inga mer tårar skulle offras på illvilliga och elaka personer eller händelser. Hon ensam skulle avgöra vad som var viktigast för henne. Det var hon som skulle bestämma över sitt förhållande till både projektet och de inblandade människorna. Resten av konserten blev oviktig. Hennes tankar hade lämnat stadion även om kroppen fortsatte att gunga i takt och röra sig i samma salsarytmer som alla de tiotusentals människor.

Utmaning 189 - 8 juli Skriv om en känsla som du trivs med

För att jag inte ska glömma bort (om alzheimer slår till) det jag njuter mest av har jag skaffat mig en mycket vacker Njutningsbok. Där skiver jag in de minnen som gör mig varm av glädje.

Mitt första minne noterat i boken, i samband med att jag blev "pensionerad" i förtid, var en härlig känsla av att jag nu själv skulle kunna designa mitt liv och bestämde att det skulle bli en källa till njutning.

Att sitta på balkongen en solig, varm höstvardag och rensa en riklig svampskörd till tonerna av skön musik värmer hela kroppen och skapar sköna bilder inombords.

Några av dessa bilder kan jag omsätta till texter och det spritter i hela kroppen när jag får till en riktig tjusig formulering som verkligen är super.

Minnet av ett besök hos mitt barnbarn (som flyttat från stan) när han sprang runt, runt omkring mig och "tokskrattade" av glädje. Den glädjekänslan dyker upp varje gång jag läser min bok.

Vid mitt andra barnbarns dop satt han i famnen på sin mor och tittade ut över dopgästerna som samlats i kyrkan. Han blick landade i min och vi observerade varandra länge. Vid det efterföljande dopkaffet log han mot mig i samförstånd. Vi var vänner.

Det finns så många tillfällen till glädje i livet så låt dem överskugga de jobbiga dagarna!

Utmaning 188 - 7 juli Skriv om att ha ett stöttande nätverk

En tidig morgon i skogen skimrar det vackra spindelnätet. Nattens arbete ligger som små spetsnäsdukar över ljungen. Daggen fångar upp de blyga solglimtarna. Näten är klara att fånga in dagens måltid.

Det glåmiga pojkansiktet färgas av nätets blåa sken i natten. Han är fångad av ett spel konstruerat som en labyrint. Förtvivlan kramar hans unga hjärta. Han måste klara det. Timmarna går och snart är gryningen redan där. När familjen vaknar får han mod att stänga av datorn. Vid frukostbordet berättar han äntligen om sina nätter. Hur han har fastnat i ett beroende av den virtuella världen. Det känns skönt att ha en familj som inte fördömmer utan finns där när han själv är mogen nog att söka hjälp.

En kvinna i övre medelåldern blev plötsligt änka. Nyss var de två med gemensamma minnen. Första tiden blev hon överöst av tecken på omtanke; blommor, brev och samtal. Sedan fick hon tid till eftertanke i ensamhet. Vissa vänner hade de delat och det kändes svårt för henne att umgås med dem när hon bara var halv.
Men hon hade också sin egen vänkrets som växt med god näring under åren. Där fanns fortfarande de som delade hennes intressen. Vissa kunde hon tala med om allvarliga ting. Andra inspirerade till aktiviteter. Tack vare sitt eget engagemang och intresse för andra människor fanns alltid någon som hon kunde vända sig till, både i glädje och sorg.

Utmaning 187 - 6 juli Skriv om tystnad

Det är tyst i lägenheten trots att där finns två personer. De talar inte längre med varandra. Det är som när hon var inneboende med människor som hon inte ville umgås med. Där hon lyssnade efter steg eller harklingar för att bestämma var de andra befann sig. Observant på när toaletter eller köket verkar vara ledigt. Ville inte träffa någon för intimare kontakt. Ville leva sitt eget liv utan inblandning och synpunkter. Det hade man väl rätt till nu när man var vuxen tänkte hon då.

Men nu känns det inte bra. Visserligen förstod hon att det skulle bli tyst när barnen, ett i taget, flyttade hemifrån. Men nu hade tystnaden sakta ätit sig in i hela hennes tillvaro. Varje gång de hade gäster var det som att lära sig tala på nytt. Hon kände knappast igen sin egen röst men kände glädje i att uttrycka sig verbalt. Teckenspråket hade varit ett svårt hinder. Hon hade aldrig använt sig så mycket av gester utan låtit orden tala och beskriva idéer och känslor. Hon slutade tala när mannen blev döv.

Utmaning 186 - 5 juli Beskriv en byggnad så .....

som den uppfattas av en man vars son just dött ...

Mannen i grå överrock lyfte dröjande sina fötter över de våta gatstenarna. Det verkade som om någon annan styrde hans tunga steg. När han kom fram till grinden framför ett vitrappat tvåvåningshus upphörde hans rörelse. Han sträckte ut handen och vidrörde den snirklande överdelen liksom smekte den. Han ville smeka sin sons hand som så ofta hållit just där när han förtjust svängde fram och åter på den väloljade grinden. Mannen lyfte blicken och följde den okrattade grusgången mot trappan till huset. I minnet såg han den slitna trädörren slås upp och sonen komma rusande ut för att hälsa sin far välkommen hem.

De blommiga gardinerna i köksfönstret fladdrade till i vinddraget eller var det hans fru som nyfiket tittade ut. På övervåningen hade gardinerna i pojkrummet bytts ut vartefter sonen växlat intressen. Nu speglade fönsterutan bara den kalla grå himlen.

Mannen vände sakta om och gick tillbaka till kyrkogården. Det fanns inte mer att se inga frågor som kunde besvaras. Sonen hade stängt dörren om sitt liv och tagit minnena med sig.

Utmaning 185 - 4 juli Min röst är stark och klar

Min röst bar ända till väggen längst bort i salen. Trotsade ventilationens vågbrus och lastbilens brummande utanför kongressalen. Hundarnas skällande ljud verkade snarare förstärka mina ord. Jag hade förberett mig i över en månad för det här uppdraget. Nu befann jag sig mitt i det sydafrikanska diamantbältet.

Men det var inte för de vackra stenarnas skull som jag hade kommit. Jag hade ett budskap. I salen trängdes småföretagare från regionen för att lyssna till den främmande flyttfågelns kvitter. Hur skulle jag kunna övertyga dessa män att deras affärer skulle kunna utvecklas bättre om de anställde kvinnor. Den sista motivationen hade kommit som en uppfordrande viskning från den kvinnliga handelsministerns sekreterare en kvart före min talartid.

Mina välgjorda OH-bilder visade hur ett Callcenter i kalla nord fungerade men det sista genderuppdraget fanns inte på pränt. Jag fick utnyttja mina lärdomar i talteknik och scenkonst för att fånga uppmärksamheten från det övervägande manliga auditoriet. Min röst skar som en diamant genom alla hindrande fördomar.

Nystart

En kraftig förkylning kombinerad med gräsallergi gör att jag måste hålla mig lugn ett tag i hemmamiljön. Det är Viktigt att jag blir frisk till den kommande långresan. Det blir så jobbigt att flyga med förkylningsrester i kroppen.

Då passar det utmärkt att "damma av" mitt första manus och tillämpa alla nya kunskaper jag tillägnat mig. Började med att gå igenom mina anteckningar från det inspirerande seminariet "Design Your Creative Life" i London i våras. Det gav mig en kick att strukturera upp mitt arbete för att enklare kunna komma i mål.

Nu ska jag ta med mig den lilla luntan och krypa upp i soffhörnet med en uppigande örtdryck spetsad med honung m m m m m.

Utmaning 181 - 30 juni Fortsätt på början ...

Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.
fortsätt!

Det hade varit den sista av sin sort som fanns i djurbutiken som precis hade stängt för sommaren. Kvällen innan hade vi haft storrengöring av akvariet. Alla fiskar hade fått ett tillfälligt hem i en liten vit plasthink under trappan. När min man och jag satt på övervåningen hörde vi plötsligt att det plaskade på bottenvåningen. När jag gick ner visade det sig att vår lille Figge, barnens älskade marsvin, simmade omkring bland fiskarna i hinken utan att kunna ta sig upp.

Jag lyfte upp honom och när han sprattlade till i min hand föll han ner på golvet. Sedan försvann han i raketfart in genom den öppna garderobsdörren och försvann. När vi letade i det som vi trodde stängda utrymmet upptäckte vi ett litet hål längst in vid rören som ledde in till vattenmätaren. Figge fanns inte i det skåpet heller men plötsligt hördes rasslande ljud under golvet. Huset hade ingen källare utan vilade på en betongplatta. Vi gick runt huset men upptäckte inte något utgångshål. Nästa morgon var det tyst under huset. På eftermiddagen skulle barnen komma hem från sitt sommarläger.

Hur berättar man för sina barn att deras älsklingsdjur har förolyckats på detta märkliga sätt? Nu hade jag Figges ersättare i väskan. Ytterligare en katastrof var jag inte beredd att hantera utan lyfte upp väskan i famnen och tog en stor säkerhetssväng förbi den skällande hunden.

Utmaning 180 - 29 juni Skriv om att härma.

"Härmapa, härmapa". De elaka orden trängde djupt in i flickhjärtat. Hon ville ju bara vara som de andra och hade lyckats tjata till sig ett exakt likadant hårband som Stina.

Vid vilken ålder inträder åsikten att härma är fult? När ett litet barn ska lära sig någon ny färdighet är det ju genom att härma andra som vi anser att barnet utvecklas. "Men kan du inte sitta still!" "Titta på Pia så fint hon sitter vid bordet", då är det helt ok att ta efter.

När det är dags att lämna in en examensuppgift måste den vara unik. Att kopiera någon annans verk anses som fusk. Det gäller även senare i livet t.ex. anses det som plagiat om man tillverkar en vara med enbart en liten variation i utförandet. Att kopiera böcker, filmer och musik utan att den som utfört arbetet får någon ersättning är inte heller tillåtet.

Men man kan även kopiera text och bilder med avsikt att sprida information men då måste upphovsmannen/kvinnan medge detta. En författare vill ju gärna att boken man lagt ner mycket möda på att "tillverka" ska spridas till så många som möjligt.

Att härma människor anses som ohyfsat, om man inte kallar det för att imitera. Då kan det roa och locka till skratt. Men alla uppskattar inte att utsättas för en negativ uppmärksamhet. Men att härma ett gott beteende kan främja utvecklingen mot ett mänskligare samhälle. Tänk på aporna!

Utmaning 177 - 26 juni Skriv om att sitta fast.

Orden "sitta fast" triggar direkt igång ett roligt minne. För några år sedan åkte jag på en resa till Ecuador med en grupp okända kvinnor. Jag hade lockats av upplägget att komma nära människor och samhälle.

Efter några dagar i Quito installerade vi oss i en buss som precis hade plats för femton kvinnor samt en guide och chaufför. Färden gick på vindlande vägar högt upp i Anderna. En krök var så snäv att bussen var tvungen att backa mot kanten av stupet för att vi skulle kunna komma vidare. Det var inte bara jag som blev rädd och föreslog att vi skulle gå. Det hade dock varit svårare än vi insåg då. Höjden över havet gjorde oss andfådda även när vi gick på slät mark. Vi kom till slut upp till byn och mötte kvinnorna för samtal.

Färden gick vidare på knöliga bergsvägar och fortsatte över en stor slätt. Plötsligt började bussen slira och stannade. Vår glade chaufför såg bekymrad ut, backade och gasade men vi kom inte ur fläcken. Alla beordrades ut men bussen satt djupt i leran. Några stenar placerades framför hjulen för att få dem att snurra lättare. Så skulle vi göra ett nytt försök. Chauffören vid ratten och fjorton kvinnor som sköt på. Jag fotograferade. Vi satt inte längre fast varken i leran eller i sinnelaget. Många av oss blev vänner för livet.

Utmaning 176 - 25 juni Skriv om en dålig vana.

"Bara en gång till" eller "det här är sista gången".

Hon är missnöjd med sig själv men ursäktar sig med att det ändå är bra. Det får henne att koppla av och släppa alla tankar på det nuvarande projektet. Bara som avkoppling.

Oj, det gick inte ut nu heller.

Måste prova en sista gång.

Nu gick det snabbt och lätt, bara en snabbis till.

Det är lätt att fastna i/på nätet hos Spindelharpan.

Utmaning 175 - 24 juni Skriv om det som skrämmer

Sprutor är det värsta jag vet. Redan när jag var barn och skulle på ett läkarbesök försökte jag avtvinga min mamma ett löfte om att hon skulle tala om för doktorn att jag "absolut inte behövde någon spruta". Vad tror ni hände? Jo, just det jag fick en spruta utan att någon av oss protesterade. Jag har inget gammalt minne som skulle kunna förklara varifrån jag hade fått den fobin.

Jag började arbeta i länder långt borta som alla krävde en mängd med sprutor. Varje gång jag gick till sprutcentralen hade jag en klump i magen men valet var ju ändå mitt. Det gällde att djupandas, blunda och tänka på resans mål för att komma över den korta stund som det ändå gällde. Man var ju vuxen. Sedan blev jag blodgivare. Min sprutfobi måste ju betvingas på något sätt. Dessutom går det ju inte att gnälla när vissa sjukdomstillstånd kräver blodprovstagning, i mängd dessutom. Den värsta skrämslan har gått över. Men jag gillar det fortfarande inte.

Utmaning 174 - 23 juni Skriv om att vila

Som barn älskade jag ordet rast. Då skulle vi äntligen få stanna och äta mackor och dricka mjölk eller läsk på cykelutflykten. Någon vila var aldrig aktuell snarare rusa runt och undersöka vad som dolde sig i dungen intill.

Nästa rast var mellan lektionerna i skolan, ute eller inne utan någon speciell innebörd. Ibland hade man en bästis som man kunde vara med ibland var man helt neutral i ett gäng.

När killarna skulle bli män fick de lära sig att under de militära marcherna innebar ordern: "avdelning halt" att de äntligen fick lägga sig ner för att kroppen skulle få vila.

I arbetslivet används både rast och paus som kan ha lite olika betydelser. I min värld hade man rast när arbetet kändes mer monotont och inte så personberoende. Det innebar ofta ett kort arbetsuppehåll för att ta en cigg.

En paus i arbetet dök upp lite senare i yrkeslivet. Då behövde man vila från intensivt tankearbete. Cigaretterna hade förpassats till skamvrån men man ville fortfarande ha kafferast.

Medelålderstress och jäkt skapade uttrycket "ta en paus i livet" och hitta dig själv. Innan man var helt klar med detta hade ålderdomen gjort sitt intåg och vila hade blivit synonymt med ligga. Att kunna ta sovmorgon utan att behöva jäkta iväg till arbetet. Vila på maten blir ett möjligt tillstånd. Krämporna börjar sätta in och man ordineras sängläge. Ibland accepterar man detta men om man vill, kan man begränsa sig till att kroppen tar paus när intellektet jobbar vidare.

Utmaning 173 - 22 juni Skriv om att undvika

Han vågade inte välja väg livet utan tryggheten att alltid ha sin kärlkrampsmedicin i bröstfickan. Kunde inte undfly känslan att han skulle drabbas av tryck över bröstet om han gick uppför den långa trappan till kullens krön. Det skulle vara säkrast att ta linbanan men då skulle han inte kunna undvika att behöva trängas, instängd på ett litet utrymme med andra människor. Han sökte desperat efter någon annan utväg för att undgå faran. Hans tvekan fick barnbarnet vid hans sida att peka på en ringlande väg bredvid. Sakta gick de den långa men svagt stigande gångvägen till toppen. Där lät han undslippa sig en lättad suck. Han hade överlevt.

Vad som väntar runt hörnet. Utmaning 169

Vilken passande uppgift just idag!

Jag har skickat mitt romanmanus till tre förlag. Skriver just i denna stund ut ytterligare ett exemplar som jag ska posta idag. Undrar hur jag ska välja om alla eller fler än ett av dem vill ge ut min bok? Det får jag fundera på under sommaren samtidigt som jag gör en resa i verkliga livet och söker nya intryck.

Även om jag har läst, hört och förstått att skrivarprocessen är ett långvarigt "åtagande" tog det längre tid än jag förutsåg när jag startade på allvar förra sommaren med en distantkurs i romanskrivande med Ann som coach. Det känns ändå som om jag kom i mål på cirka 1-årsdagen. De förberedelser som jag hade gjort innan var bra och nyttiga, trots att allt inte fick utrymme i den slutliga versionen.

Det är en härlig känsla men också lite tomt när mitt manus inte längre väntade på mig den här morgonen.
Bra att Skrivpuff finns för nöje men utan krav ;-)

Manusbearbetning

Har ägnat hela morgonen, förmiddagen och middagen åt att redigera mitt manus. Hoppas det är sista gången. Kände till slut att jag måste bryta och "blev tvungen" att gå in på Skrivpuff för att byta tankemönster. "Varför skriver jag" orden lyste som i eldskrift så jag var bara tvungen att formulera mig innan jag ska övergå till att vara mormor.

Utmaning 167 - 16 juni Min 10 i topplista varför jag skriver

1. Det finns så mycket jag vill berätta
2. Jag blir så inspirerad av texter
3. Omvärlden blir mer levande
4. Jag vill dela med mig av mina minnen
5. Det får mig att tänka och reflektera
6. Det är så spännande att se vad det kan bli
7. Att läsa andras böcker öppnar mina ögon för form och uttryck
8. Jag får nya vänner
9. Ordens valör blir så viktiga
10. Jag kan inte låta bli

Utmaning 166 - 15 juni Skriv en berättelse som innehåller orden: fånge, hatt, kök, glimt, vana.

I drömmen vandrade hon genom trädgårdens överflöd av blommande röda rosor, pioner och mångfärgad krasse som slingrade över gångens plattor. Den lilla grå timmerstugan var knappt synlig men hon hittade vägen till köksdörren. Den knarrade när hon öppnade den och försiktigt steg in över tröskeln. Det var skymning där inne men genom det smutsiga fönsterglaset fick hon en glimt av det glittrande havet. Det signalerade sommar och glädje men själv kände hon sig som en fånge, överfallen av mörka minnen. Där ute på vattnet guppade en solhatt. Hon andades tungt och visste att det också fanns en herrelös eka där ute. Hon ville inte se mera utan av gammal vana drog hon snabbt ner rullgardinen. Den for upp igen med en smäll och hon vaknade med ett ryck.

Utmaning 165 - 14 juni Skriv om något äckligt

Finns det något äckligare än att komma ut i köket en söndagsmorgon där gårdagens kastruller och formar med intorkade matrester översvämmar diskbänken? Det tycker i alla fall inte jag, kvinnan i familjen.

Det är inte heller första gången men just idag var det på grund av en protest från min sida. På fredagen var det kvinnan som både lagade maten, dukade av och satte in glas, tallrikar och bestick den lilla bänkdiskmaskinen. Bara några avsköljda skålar stod kvar nere i diskhon. Lördag morgon skulle hon iväg till en fritidsaktivitet i stan. Mannen åkte iväg på sin fotbollsmatch några timmar senare. När hon kom hem hade dottern dykt upp på besök med en fylld matkasse och i färd med att fixa middag. Alla åt med god aptit och sedan sköljde var och en av sina egna tallrikar. Mannen lyfte försiktigt på sin tallrik men gesten ignorerades så han fick resa sig och själv ställa in den i diskmaskinen. Hon tog hand om matresterna som ställdes in i kylskåpet och torkade sedan av bordet för att de skulle kunna spela spel. Avstod sedan medvetet från att skölja och dona mer vid diskbänken utan slog sig ner för samvaron med familjen. När dottern gick hem till sig satte mannen raskt på TV:n och sjönk ner i favoritfåtöljen. Kvinnan satte på skygglapparna och lämnade köket. Kröp upp i sängen med en god bok och den sista rödvinskvätten.

Söndagen får bli en protestdag men det vet bara hon själv. Kanske är det bara hon som lider.

Utmaning 164 - 13 juni Skriv om att ha rätt

Alla trivdes så bra på jobbet. Det var ett helt nytt koncept där allt skulle ske via webben. Lina tyckte att det var så spännade med en helt ny satsning. IT-branchen var ett okänt område för henne.

På kontoret samlades både kostymnissar och oklippta jeanspojkar. Alla fick varsin bärbar dator, Laptop kalldes de visst. Kontorslandskapet bestod av tomma, eller de skulle i alla fall vara tomma, skrivbord där man kunde slå sig ner. Sin laptop kunde man förvara i en liten hurts på hjul. Det kändes nytt och fräscht tyckte Lina som tidigare alltid haft för många pärmar att fylla med papper. Nu kunde hon även jobba hemifrån eller ute på stan. Var och när hon ville.

Arbetskamraterna varierade beroende på vad som var aktuellt för stunden. Nytänkande var ett ledord. Kontoret blev strax för litet trots flexibiliteten men i samband med det internationella engagemanget växte gruppen. Lina tog med sin laptop och for till London då och då. Träffade en lärarkonsult som skulle ta hand om utbildningskonceptet. Besökte ett antal kundtjänstcentraler för att välja ut den bästa som skulle få äran att utbilda deras första kundfront. Hon njöt av den internationella miljön. Kontoret i London blev stort och sedan kom nya filialer i Köpenhamn och Helsingfors.

Det fanns nu några annonsörer på deras fina hemsida men fortfarande pågick utveckling. Men vad sålde de egentligen? Lina fick aldrig något riktigt grepp om det. Hon var dock stolt över sitt arbete att, med hjälp av lokala ansvarspersoner, se till att kundtjänsten var av yppersta klass. Det blev mycket resande både för henne själv och kollegorna på huvudkontoret. För mycket började hon tycka. Personalfesterna var alltför storslagna. Även om hon satt i ledningsgruppen saknade hon ekonomiska resultat. När sedan ledningsgruppen minskade hamnade hon utanför. Hon fick fullt upp med utökningen i Italien. Reglerad arbetstid var det inte tal om. Hon blev bjuden på middagar som hon undrade vem som skulle betala. Hon deltog i utvärdering av service men aldrig de ekonomiska villkoren. På hemmakontoret blev ledningsgruppen alltmer osynlig och en ny chef tillsattes.

Inom en månad var bolaget avvecklat och alla fick söka nya, mindre spektakulära sysselsättningar. Trots allt var Lina nöjd över den erfarenhet hon fått och kunde gå vidare med större självförtroende.

Utmaning 163 - 12 juni Skriv om att bli övertygad.

Hon hade redan bestämt sig för att aldrig mer följa med föräldrarna ut till sommarstugan. Det fanns inget att göra på ön och dessutom skulle Han vara där som vanligt.
Förra midsommarafton hade de "blivit ihop". Det hade varit underbart att se ljuset återvända när de suttit tätt tillsammans på den solvarma klippan vid badberget. Han hade haft en egen stuga vid en liten glänta en bit in i skogen. Hennes föräldrar tyckte inte om att hon tillbringade så mycket tid med honom men det struntade hon i. Eftersom det inte fanns så många andra ungdomar på ön fick de vara ifred i sin lilla oas. Han spelade gitarr och sjöng för henne i eldskenet från den öppna spisen. Det var inte bara värmen från brasan som fick henne att glöda. Hans blickar fick henne att känna sig vacker. Hans smeksamma händer fick hennes hud att vibrera. De ord han viskade i hennes öra bekräftade hennes önskan att de skulle vara ett par för evigt. Hon var övertygad om att han skulle bli en bra make och far för deras framtida barn.
Men den sista veckan på sommarlovet hade hennes kusin kommit på besök. Hon var två år äldre och hade långt, mörkt hår. Första morgonen hade de gått ner till badplatsen. Han var redan där. Hon såg hur hans mörka ögon studerade kusinen alltför länge. Resten av veckan kunde de inte träffas och hon åkte besviken tillbaka till stan med sina föräldrar och kusinen.

Skrivpuff 162- 11 juni En bild med korkar

Utanför mitt köksfönster njuter jag ofta av en magnifik ek. Den visar upp sin eleganta struktur tydligast när det döljande lövverket har fallit. Trots alla mödor som uppstår varje höst och vår att på något sätt forsla bort de silvergrå, torra, blöta, kletiga, oförstörbara miljoner löven. För att inte tala om alla oätliga ollon som inte ens ekorrarna lyckats bära med sig. Barnen har redan passerat lek och samlarstadiet.

Jag minns gärna Extremaduras nyttiga ekskogarna där grisarnas kött får en speciell smak av dessa ollon. I köksskåpet har jag fortfarande kvar lite av den lokala drycken som spetsats med ingredienser från eken. Den är nog odrickbar nu men lådan som den står i är också av kork och pryder sin plats. Vid en bilutflykt passerade jag över gränsen in till Portugal genom en korkekskog. Det hänger inga färdiga korkar från träden som Ferdinands skapare ville få oss att tro. Ferdinand var inte heller hemma men ekarnas stammar var delvis avskalade för att ge material till flaskkorkar av hög kvalitet. Det lär vara den bästa enligt många vinproducenter men tyvärr har korkeken börjat ta slut och alltför många vinflaskor har nu en praktisk skruvkork eller den opassande gummikorken som gör att man undrar om innehållet också är articifiellt.

SkrivPuff: Utmaning 155 - 4 juni

SkrivPuff: Utmaning 155 - 4 juni

Utmaning 155 - 4 juni Skriv om något som engagerar dig.

Att vara ny i ett främmande land och aldrig har fått chansen att lära sig något om platsen man har kommit till. Det är en verklighet för många människor. Svårt att förstå för många av oss som lever i en trygg värld där främmande länder är något som man studerar på geografilektionerna i skolan.

Det finns en kvinnoförening i Tensta som vill hjälpa de kvinnor som skickats till Sverige, i många fall direkt från en krigshärjad by på den afrikanska landsbygden. Många har aldrig gått i skolan så den obligatoriska SFI-kursen var en helt främmande värld. Långt att gå, ont i benen, huvudvärk, matlagning till familjen, läkarbesök, besök på socialen, inga pengar.

Vilken motivation finns för en kvinna som efter tio år i Sverige enbart finns till för man och barn. Hur kan hon klara av ett uppföljningssamtal i skolan utan annan tolk än sitt barn? Vilken respekt får hon från barnen. Samhället klarar inte av integrationen utan har skickat många kvinnor i Tensta-området till en ideell förening, utan eget kapital, för att kvinnorna ska kunna få några timmars social samvaro med andra utländska kvinnor som inte heller kan svenska. Det var rörande att se dessa kvinnor i tunna sjalar och sandaler kämpa sig till källarlokalen i regn och snö för sin kurs ABC för analfabeter. Jag skulle önska att vi kunde vara många fler "vanliga svenskar" som engagerar sig.

Utmaning 153 - 2 juni Skriv om att ansvara för sin egen lycka.

Att ansvara för sin egen lycka känns så formellt när det borde vara en naturlig del av livet. Även om många har det svårt runt om i världen.
Lyckan finns ju här och nu, även i vardagen.
Det gäller bara att vara observant och uppskatta ett vänligt ord eller handling.
Lycka kan vara att känna en liten människas våta puss på kinden eller
En solig vårdag i skogsbacken när de första blåsipporna vecklar ut sig bland de grå fjolårslöven.
Den största lyckan är när man kan njuta av livet och glömma alla gamla oförätter.
Det är du som avgör vad som är lycka för dig.

Läsarreaktioner

"Bra flyt" och "Lättläst" var härliga kommentarer från mina provläsare av Romanen. De kom även med mycket användbara råd och tips som gör att jag får ändra anslaget en smula och förtydliga vissa uppgifter. Det känns så inspirerande att se mitt verk med andras ögon. Även om jag helst hade velat se boken färdig imorgon kommer den att bli ännu bättre med den nya inputen. Så kom dagens Skrivpuff med nya tankar. Ska jag ge ut boken själv? Vet inte ännu. Måste fundera men det är lockande att lära sig mer om hur det går till.

Utmaning 151 - 31 maj Skriv om en mamma

En mamma är en mamma, är en mamma, är en mamma ....
Vi vet rent fysiskt vad en mamma är men uppfattningen om en mamma kan variera mellan ett samhälle där mamman kan betraktas som en madonna med alla de förpliktelser som det innebär. Eller enbart en barnaföderska som möjligen kan anförtros vården av en dotter men där sonen snarast ska övertas av uppfostrare.

Vad tycker barnen själva?
Vid McDonalds kan man studera beteendet hos ett stort antal av denna kategori. Där förväntas mamman se till att föda sina barn med redan förbeställda menyer. Några mammor försöker lära sina telningar att själva välja mellan hamburgare eller nuggets, pommes eller morötter, juice eller milkshake osv. Hur en mamma ska se ut har hon kanske inte tänkt så mycket på men det speglades plötsligt mycket tydligt. "Men så där kan väl inte en mamma se ut?" En liten gosses överraskade utrop hördes tydligt men kanske inte ända bort till målet för hans förundran. Där kom en ung kvinna med spretigt rött och svart hår, markerade ögon och svart skinnjacka med nitar och kedjor som svängde ner mot den lårkorta kjolen. Den handskklädda handen greppade ett overallklätt barn. Den lilla gossen jämförde klädseln hos den mörka uppenbarelsen med sin egen mors gröna myströja under den praktiska allvädersjackan och hennes välkammade råttgrå hår. Det var hans ideal.

Utmaning 149 - 29 maj En brygga i dimma

Hela världen är bortsuddad. Blyertsstrecken har blivit grå och utslätade över hela papperet. Nyss var där ett vattenland med glittrande vågor som sträckte sig mot horisonten. Konturerna av de små öarna med grönskande träd bredvid några torrakor visade på evigt liv. Den gistna ekan som låg förtöjd nära land, vid den lite sneda bryggan, finns inte heller kvar. I tystnaden hörs plötsligt ett skrik. Bryggan som sträckte sig ut över viken blir synlig igen. Ringarna på vattenytan ger en antydan om liv. En solstråle bryter igenom det grå och reflekteras mot fisken i måsens näbb. Morgonen vaknar ur sin meditation och sträcker sakta på sig. Snart känns lukten av kaffe och varma bullar från den lilla röda stugan i skogsbrynet.

Utmaning 148 - 28 maj Fem favoritord på C

Catrin slår sig ner på sitt favoritcafé i Centralstationens stora hall med en stor caffelatte och croissant. Där passerar en tjusig dam på höga klackar som klapprar bestämt på sin väg mot utgången. En ung man studerar hennes framfart med frånvarande blick. Han strosar fram med de långa sladdarna till en CD-spelare inpluggade i båda öronen. "Hola, ciao, cariño" en mörklockig kvinna vinkar och ropar för att fånga hans uppmärksamhet. När hon kommer fram kysser han henne på båda kinderna. Då ramlar den ena hörsnäckan ut och dinglar ner mot golvet. En passerande collie rusar fram och rycker tag i det lockande betet. Från den sladdlösa CD-n strömmar en medryckande cumbia ut och får alla att dansa. "Cirkulera, cirkulera", väktarens ord är som en viskning på denna plats full av puls och liv men det är ju ändå i Sverige så snart uppför sig alla civiliserat igen.

Utmaning 147 - 27 maj Skriv om en krydda

Skriv om en krydda.
Det är lättare sagt än gjort. En krydda kan vara så mycket:
sätta piff på en maträtt, en knorr mitt i en trist text eller ännu hellre när livet får en ny tillsats av glädje eller spänning. Bara den lilla informationen om att en småstad i Kanada, som jag snart ska besöka, är en ursprunglig boplats för indianska urinnevånare skapar en längtan. Nyfikenhet att söka efter spår och kanske inspiration till en bok.

Skrivpuff

2009-05-25
Utmaning 145 - 25 maj
Skriv om en våg.
Hon surfade på vågen högt där uppe utan att få svindel. Det kändes som om hon flög med mjuka vingslag som fläktade och vispade upp svalkande droppar till hennes vidöppna mun. Skrattet fick näring och hon kiknade när vågen dök neråt. Skummet planade ut och hon landade åter i den mjuka sanden. Känslan av välbefinnande varade länge, länge.

I väntans tider

Vad kommer de att säga? Den frågan ploppar upp i huvudet med ojämna mellanrum, mitt under en middag i glada vänners lag eller när jag just ska somna in. Jag har lämnat ut två kopior av mitt manus till Uppdrag Colombia för genomläsning till en äldre dam och en ung tjej. Inom en vecka kommer jag att ha damens synpunkter. Jag undrar var i manuset hon är just nu. Kommer hennes synpunkter att vara helt skilda från 30-åringens? Det är så spännande. Har redan valt ut några förlag som kommer att få chansen att anta mitt manus för utgivning. Livet är fullt av frågetecken liksom ännu ej utvecklade vårblad.

SkrivPuff: Utmaning 122 - 2 maj

SkrivPuff: Utmaning 122 - 2 maj

Baksidestext på min bok

Boken "Uppdrag Colombia" handlar om en period i livet när femtioåriga Gerd lämnar familjen och tryggheten i Sverige. Hon åtar sig ett utlandsuppdrag i en av världens farligaste huvudstäder. Även om hon lever ensam i Bogotá, omgiven av säkerhetsrestriktioner, är det inte de yttre hoten som blir de svåraste att hantera utan arbetskamraternas förändrade attityder. Hon växer och utvecklas med motgångarna samt finner styrka och glädje i uppdraget.

Baksidestext på min bok

Boken "Uppdrag Colombia" handlar om en period i livet när femtioåriga Gerd lämnar familjen och tryggheten i Sverige. Hon åtar sig ett utlandsuppdrag i en av världens farligaste huvudstäder. Även om hon lever ensam i Bogotá, omgiven av säkerhetsrestriktioner, är det inte de yttre hoten som blir de svåraste att hantera utan arbetskamraternas förändrade attityder. Hon växer och utvecklas med motgångarna samt finner styrka och glädje i uppdraget.

En kväll i Kyoto

Vi lämnar larmet på Kyotos gator och träder in i en annan värld och tid. Små lyktor lyser upp gången med de vackert mönstrade platta stenarna i olika färgskiftningar. Gruset de vilar i behöver inte beträdas av de bruna tofflor som fötterna hittade vid gränsen mellan inne och ute. Cikadornas sång ljuder hörbart även för gamla öron och överröstar det svaga larmet från nuet. Här paraderar flerhundraåriga barrväxter formklippta till fulländning. Vid dess fötter böljar mjuka kullar av azalea. De höga stenlyktorna bildar fond och bjuder på oväntad skönhet i sin grova struktur. Luften doftar jord och värme. Vi balanserar på stenarna över vattenflödet som ursprungligen kommer från floden Kamo och leddes in i trädgården för 100 år sedan. En liten bro leder över till andra sidan där flödet får tillskott från ett vattenfall som brusar och sjunger på sin väg nerför bergssidan. I det moderna Kyoto syns inte stjärnorna men den milda, mörkblå himlen är evig.

Min lyxigaste dag

Utmaning 96
Du får den lyxigaste dag du kan tänka dig - hur ser den ut?

Min lyxigaste dag har jag redan upplevt.
Jag sitter i fören av en smal eldriven båt. Dimman börjar skingras och allt är tyst när solens strålar sakta och försiktigt letar sig fram över trädtopparna i djungeln. Det verkar som om hela världen håller andan och njuter av tystnaden och skönheten. Plötsligt plaskar det till bredvid båten och en långsvansmakak protesterar högljutt när en fikonfrukt hamnar i vattnet i stället för dess gap. Några vita fåglar lyfter lojt från strandkanten och söker sig till en lugnare trakt. Vi kommer rakt in i en flytande ryamatta av gröna växter. Mitt barnbarn följer med uppmärksamhet guidens information om allt vi ser och upplever. Utan hans djurintresse hade jag aldrig kunnat tänka mig denna resa till Borneo.
Kvällens middag på restaurangen över floden kanske inte kan betraktas som en kulinarisk upplevelse rent smakmässigt. Men det malaysiska kökets vegetariska alternativ med ett importerat glas vin avnjutet i sällskap med överflygande fladdermöss kan aldrig mäta sig med den dyraste lyxrestaurang i upplevelsepoäng.

Skrivarmödor igen

Fay Weldons lanseringsparty blev en riktig fest. Många trevliga människor och så intervjuerna med Fay. Torsdagen blev en riktigt lång skrivardag och kväll. Fredagsmorgonen startade tidigt men så hakade datorn upp sig och jag måste dra ur sladden. Hade en förmiddagspromenad inbokad. Vid hemkomsten, sen eftermiddag hade datorn fått spatt. Stängde av sig hela tiden. Jag provade med olika "återställare" innan jag bestämde mig för att försöka jobba vidare off-line men kunde inte skriva ut några dokument. Vaknade oroligt idag och lade in mitt arbete på ett USB innan jag vågade mig på ett flertal omstartsprocedurer. Äntligen är jag tillbaka i cybervärlden igen. Tänk att jag har blivit så beroende av tekniken ;-)

Fay Weldon

Tänk vad härligt det var att träffa Fay Weldon i London. Sedan dök hon upp igen, i svensk TV i dag på förmiddagen med sitt underfundiga leende. Den varma känslan spred sig till mig och jag kände att jag log bekräftande till hennes kloka och bestämda åsikter. Ser fram emot den stora lanseringsfesten för denna starka kvinna i kväll.

Du putsar din datorskärm och upptäcker att det bor en ande därinne. Vilka tre önskningar får du uppfyllda?

2009-03-25
Utmaning 84 - 25 mars

Välkommen till Önskebrunnen. Tryck 1 för din första önskning. Hjälp, vad pågår här? Önskar jag mig verkligen något när jag har det så bra redan? Kanske lite mer inspiration att skriva. Ja, nu vet jag Nobelpriset i litteratur. Men går det verkligen att önska sig det?
Tryck 2 för din andra önskning. Oj då, var det redan klart. Om jag får Nobelpriset måste jag ju ha' en snygg klänning till middagen.
Tryck 3 för din sista önskning. Om jag får Nobelpriset måste jag ägna mycket tid åt intervjuer och boksigneringar, hålla föredrag mm. Doris Lessing blev ju mycket störd i sitt författarskap av priset och önskade lugn och ro.
Din tid är ute. Pip, pip, pip, pip.
Väckarklockan ringer och tar mig ur drömvärlden tillbaka till min egen författartid.

Skrivpuff 15 februari

Vilka egenskaper behöver en författare ha?

En författare behöver ursprungligen en vilja att berätta. Sedan krävs arbete, arbete och åter arbete för att formulera sig så att läsaren upplever berättelsen. Man behöver vara öppen mot omvärlden så man vet vem man skriver för liksom att förstå hur livet ter sig utanför skrivkammaren. Det är också viktigt att ha ett positivt synsätt både för att klara av snubbeltrådarna på vägen men även för att kunna njuta av en fyndig formulering och lukten av trycksvärta från sin egen bok.

Skrivarmödor

Har nu börjat närma mig den digitala skrivarvärlden med att blogga. Måste ta mig tid att kunna bryta mitt eget projekt och få ny näring som kan göra att jag vidareutvecklas på flera plan. Bara att lyckas skapa och publicera i ett nytt forum känns kul.
Hoppas att vi "ses" oftare på det här sättet.
Ann-Catrin

SkrivPuff: Utmaning 29

SkrivPuff: Utmaning 29

Varningsskylt/Bli inte insnöad
Det är fortfarande mörkt ute när hon sätter sig att skriva på sin roman. Orden flyter fram på skärmen som lyser upp det lilla rummet. När det börjar ljusna ute är det dax att sätta på kaffet. Burken är nästan tom. Hon kopplar av med dagstidningen och lite streching innan hon dras tillbaka till datorn igen. Historien fortsätter och intrigen utvecklas. Hon glömmer bort tiden trots att den finns nere i högra hörnet på datorn. Plötsligt sinar idéerna, meningarna känns konstiga och hon glömmer vad platsen som huvudpersonen ska till heter. Hon tittar ut och ser bara ett vitt töcken som virvlar i gatlyktans sken. Inga människor vågar sig ut i ovädret. Det är kväll. Hon är hungrig och kylskåpet är tomt.