Porten gör motstånd när jag öppnar den men strax sugs jag in av undertrycket. Den inre dörren står försiktigt på glänt för att inte släppa in för mycket av den kyliga uteluften. Där inne är det tyst och mina steg blir automatiskt lite tassande. Kvinnan vid disken halvvägs in i lokalen känner min närvaro och ler igenkännande. Sedan återgår hon till sitt studium av dataskärmen.
Jag snusar in lite av den dammiga luften som om jag ville nosa mig fram till dagens äventyr. Det får bli andra gången till höger, som vanligt. Det luktar inte Afrika men bokryggarna känns som gamla vänner. Några har jag redan studerat men vilka jag ska falla för idag blir en överraskning även för mig. Tar försiktigt ut en bok av Pepetele och slår mig ner på min favoritplats, i soffan vid barnhörnan. Efter någon timme blir jag erbjuden en kopp kaffe ur automaten. Läser sedan vidare innan jag vandrar runt för att upptäcka nya böcker som jag även kan ta med hem. En dag på Världsbiblioteket fungerar både som meditation och injektion för mitt skrivande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Trevlig text.
SvaraRaderaKänns som en skön plats! Bra beskrivet av porten och hur du snusar in dofterna.
SvaraRaderavisst e det härligt biblioteksdofter det finns inget som jag uppskattar så som att gå inne bland alla dessa böcker...
SvaraRaderaJag älskar doften av böcker, och tillbringade innan jag fick barnen massor av tid på antikvariat med att dra med handen över bokryggarna i jakt på en bok som såg intressant ut.
SvaraRaderaEtt billigt nöja, men det blev trångt i bokhyllan
Så nära - och som kan ta en så långt bort. Fint beskrivet mitt i vardagen.
SvaraRaderaJa bibliotek kan verkligen vara ett smultronställe. Tänk vad mycket ställen man kan få besöka på ett och samma ställe!
SvaraRadera