tisdag 1 december 2009
Utmaning 335 - 1 december Skriv om att öppna en lucka
Nu var det dags men hon tvekade ändå. Rösternas pockade iver gjorde henne nervös och orolig. Sedan blev hon arg. Det var ju ändå hon själv som skulle bestämma. Hon ville visa sig självständig gentemot sina negativa tankar. Lotusställningen var lite obekväm men snart förlorade hon sin kroppsuppfattning och sjönk in i drömvärlden. De minnen som strömmade ut från luckan hon äntligen vågat öppna, var både sorgsna och glädjefyllda. Hon beslutade sig för att spara de lyckliga stunderna och undrade varför hade hon tvekat i så många år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tyckte att det var en fin liten text! Men jag vill veta mer :)
SvaraRaderaTack för din komentar!
Ja det kan man undra. Varför gör människor så mot sig själva? Jag tycker att du säger någonting djupt mänskligt med den här texten. Oförmågan att öppna sig för ens sig själv! Modet sviker? Kanske är man rädd för vad man finner därinne. Cissi
SvaraRaderaTycker mycket om den här texten. Vet inte riktigt varför, kanske för att den påminner mig om var jag befinner mig i livet.
SvaraRaderaSå svårt det kan vara, många går med allt förmånga luckor stängda. Jag hade också velat veta mer om vad hon fann. Vackert beskrivet.
SvaraRaderaTack för din kommentar i dag, jag har verkligen öppnat en ny lucka i mitt skrivande men den kanske borde stängas ingen ;-)
Har känt samma sak men fann, när jag äntligen öppnade luckan, både smärta och lycka och bägge kändes på sitt sätt lika bra. Fint!
SvaraRaderaIngen mår bra med stängda luckor, och man måste våga för att få något
SvaraRaderaMan lever hela tiden med en bild av sig själv och det gäller att göra den så sann som möjligt. Dit når man inte med stängda luckor. Det är inte alltid lätt att veta om ens luckor är stängda eller öppna, det kan komma som en chock ibland. Bra text!
SvaraRadera