fredag 29 januari 2010

Utmaning 2010:29 Skriv om lakan

Seminarieförberedelser.

De organiserade borden i en halvcirkel med kortändarna riktade mot den ena långväggen. Sedan började de tejpa upp sitt stora, långa, vita lakan på väggen. Lakanet hade de tagit med sig hoprullat i en rulle och skickat som specialbagage från Arlanda till Luanda i Angola.

Vid ankomsten saknades rullen. Henrik fick följa med in i avdelningen för överblivet gods. När han kom ut var han grön i ansiktet, sviter av att ha vistats i ett kvalmigt rum med bagage som tydligen hade innehållit diverse matvaror där "bäst före .." passerat för länge sedan.

När de hade sprejat på det speciella limmet, som de också hade tagit med från Sverige, fungerade lakanet som barndomens flanellografer. Där skulle de sätta upp sina färdiga bilder och grupparbetsmaterial.

Ge ut en bok på egen hand

Ett nytt kapitel i mitt liv har börjat. Jag har bestämt mig för att ge ut min första bok på egen hand. Nu måste jag lära mig ett nytt hantverk och börja betrakta mitt alster ur en ny synvinkel.

* Vilka kommer att vilja läsa?
* Hur når jag dem?
* Vad kommer att locka läsare?
* Vilka nya krav kommer att ställas på mig?
* Kommer mitt liv att förändras?
Utveckling innebär alltid förändring och en ny energi har redan infunnit sig.

söndag 24 januari 2010

Utmaning 2010:24 - 24 januari Skriv 5 favoritord på J

Mina J-ord måste börja med jord upptäckte jag just när jag skrev det. Jorden är ju både början och slutet av allt levande och förutsättning för att vi överhuvudtaget kan leva och överleva. Utan jorden skulle vi sväva omkring i det blå eller kanske i ett jadegrönt hav som maneter. Vi skulle sträcka ut våra tentakler mot varandra och kanske hitta någon att omfamna. Eller bjuda upp till dans på ett jazzcafé i en korallgrotta. Jag undrar om vi skulle skapa några nya typer av jobb i den flytande världen. Javisst kanske någon säger det är väl självklart. Kanske ändå att allt man ville skulle bli sant utan ansträngning. Bara ligga och gunga och njuta av livet utan jordnära tankar.

Det blev flera ord på J som ni säkert redan hittat i texten (om ni orkade läsa)
Jord, Jade, Jazz, Jobb, Javisst

torsdag 14 januari 2010

Utmaning 2010:14 - 14 januari Skriv om att grubbla

Tänk att man kan bli så trött av att skriva. Sedan några dagar ägnar jag i stort sätt varje ledig stund åt att revidera och omformulera mina texter. Varje avbrott som barnbarns och makes sjukdom stör min verksamhet. Barnbarnets behov av sällskap var ju bara att acceptera men när en vuxen karl stönar är "dödssjuk" och behöver assistans för att hitta febertermomenter och sedan strax därpå, eller egentligen nästa dag, är så pass pigg att han stör mitt skrivande ännu mer då börjar jag grubbla.

Hur ska man kunna bemöta detta när man bara vill gömma sig för världen. Men världen pockar på med katastrofen i Haiti.

Vad är viktigast just nu: Skriva klart mitt manus eller Ut och samla in pengar till Haiti?
Blir världen bättre om jag blundar för det vackra vintervädret eller ska jag njuta?

Nu orkar jag inte mer idag!

onsdag 6 januari 2010

Utmaning 2010:6 - 6 januari Skriv om friluftsliv

Tennis
Nu hade Gerd lärt sig ett nytt begrepp, social tennis. En lördag vid lunchtid åkte Gerd med ett gäng killar upp till Miramar. Det var ett radhusområde för västerlänningar där ett flertal av svenskarna bodde. De körde in genom grinden som bevakades av en vänligt vinkande vakt.

Omgiven av höga träd låg en stor grå betongyta som brukade användas för bollsporter som tennis och basketball men även sång- och dansuppträdanden. Vid bänkarna på skuggsidan samlades både spelare och åskådare. Nätet sattes upp och de som hade med sig sina tennisracketar börjar spela. Under tiden dök det upp flera personer från de låga radhusen i området. Efter en stund fick Gerd också spela. Det var länge sedan sist och att spela på betong i den afrikanska middagssolen tyckte hon var jobbigt.

De spelade dubbel och turades om. Duktiga och nybörjare tillsammans. Någon timme senare hade middagshettan tagit kål på motionärerna och kvar var machokillarna som visade upp sig. Efter ett tag hade Gerd fått nog men eftersom hon inte hade egen bil valde hon att gå hem själv. Hon hade memorerat vägen skulle kunna ta tillfället i akt för att lära känna staden lite bättre, hade hon tänkt. I vanliga körde hon bil hela tiden och kunde inte fokusera på något annat än trafiken och vägbanan. Vilken frihet det var att gå på gatorna. Visst fick Gerd många blickar, medelålders det kvinna utan bil i stekande sol, men det kändes ändå bra. Att hitta vägen hem var inga problem men tyvärr kunde hon inte se sig omkring så mycket som hon, naivt nog, hade förväntat sig. Trottoarerna som en gång varit täckta med vacker stenmosaik i olika grå nyanser och mönster dominerades nu av hål och ojämnheter så Gerd måste koncentrera blicken på marken framför sig. Hon kunde ju inte riskera att ramla och kanske stuka foten utan chans att ta sig hem.

De hade åkt flera tillsammans till tennisen och Gerd hade inte tagit med sig kommunikations-radion som hon delade med Henrik. Om det fanns taxi eller hur det fungerade hade inte Gerd någon aning om och visste inte heller vad som skulle kunna hända om hon inte kunde ta sig hem själv. Det var obetänksamt men hon kom hem helskinnad dock utan att ha sett och upplevt det hon hade förväntade sig.