Novemberregn, rusk och depresion fick mig alltid förr att vilja emigrera. Men mina uppdrag till sydliga länder skulle oftare utföras runt midsommartid, när det var vinter söder om ekvatorn.
Med ändrade vanor och nya intressen har jag upptäckt novembers tjusning. Det är inte längre trängsel i svampskogen. Trattisarna växer sig stora och kraftfulla. De våta löven skimrar och avslöjar guldgula kantareller. Några lämpar sig fortfarande för kvällens svampmacka. Morgonen dimslöjor böljar lockande. Luften är kyligt uppiggande på de varmrosiga kinderna. En solglimt virvlar mellan trädstammarna innan det är dags att fara hem med dagens skörd.
Skymningen kommer för att dämpa livets jäkt och stress. När mörkret faller tänds några varsamma ljuslågor som skapar tid till eftertanke och ro. Det är en bra förberedelse till december månads iver och hetsiga längtan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det gäller att hitta det trivsamma i varje stund vi har. Du verkar ha funnit några sätt att hantera det gråa och våta.
SvaraRaderaDet lät fint, och dagens Puff skrev du galant med flera målande beskrivningar.
SvaraRaderaJag kunde riktigt känna doften från skogen, den som kommer till en när man böjer sig ned för att plocka de åtråvärda svamparna. tack för din kommentar! CIssi
SvaraRaderaJag behöver våra årstidsväxlingar och skulle sakna dem enormt om jag skulle flytta från vårt härligt växlande land
SvaraRaderaBra beskrivning av november
Vilken härlig och målande hyllning.
SvaraRadera