Sommarlov

Hoppas ni alla Skrivarvänner får en bra fortsättning på sommaren!
Nu tar jag sommarlov långt bort från er men kommer att ägna mig åt att tänka många egna tankar. Kommer att leva för dagen med öppna sinnen för nya skrivaridéer.

Utmaning 190 - 9 juli Skriv om en vändpunkt

Plötsligt, som ett häftigt regn, strömmade tårar nedför hennes kinder när hon hörde orden från ”Time to say goodbye” fylla den varma kvällen. Musiken trängde in i varje skrymsle av hennes kropp. Gerd den kyliga och eftertänksamma lät nu känslorna få fritt spelrum. Det var som en flod som rann över alla bräddar, drog med sig allt skräp i vägen. Hon flöt på vågen. Det var ingen risk att hon skulle drunkna. Var det stämningen eller minnesbilder som framkallade denna känsloreaktion? Plötsligt såg hon det uppenbara. Livet var lika fantastiskt som hon föreställt sig.

Det var de stråk av mörka moln som allt oftare strömmade förbi i den svenska arbetsgruppen som hade överraskat henne. Små obetydliga händelser framstod nu klart som i skenet av en blixts genomträngande, avslöjande belysning. Hon hade haft en mycket intensiv period med allt nytt och många krävande arbetsuppgifter. Relationerna hade börjat krackelera. När låten ”Time to say good-bye” tonade bort kände hon sig renad till kropp och själ. Nu skulle ett nytt liv börja. Inga mer tårar skulle offras på illvilliga och elaka personer eller händelser. Hon ensam skulle avgöra vad som var viktigast för henne. Det var hon som skulle bestämma över sitt förhållande till både projektet och de inblandade människorna. Resten av konserten blev oviktig. Hennes tankar hade lämnat stadion även om kroppen fortsatte att gunga i takt och röra sig i samma salsarytmer som alla de tiotusentals människor.

Utmaning 189 - 8 juli Skriv om en känsla som du trivs med

För att jag inte ska glömma bort (om alzheimer slår till) det jag njuter mest av har jag skaffat mig en mycket vacker Njutningsbok. Där skiver jag in de minnen som gör mig varm av glädje.

Mitt första minne noterat i boken, i samband med att jag blev "pensionerad" i förtid, var en härlig känsla av att jag nu själv skulle kunna designa mitt liv och bestämde att det skulle bli en källa till njutning.

Att sitta på balkongen en solig, varm höstvardag och rensa en riklig svampskörd till tonerna av skön musik värmer hela kroppen och skapar sköna bilder inombords.

Några av dessa bilder kan jag omsätta till texter och det spritter i hela kroppen när jag får till en riktig tjusig formulering som verkligen är super.

Minnet av ett besök hos mitt barnbarn (som flyttat från stan) när han sprang runt, runt omkring mig och "tokskrattade" av glädje. Den glädjekänslan dyker upp varje gång jag läser min bok.

Vid mitt andra barnbarns dop satt han i famnen på sin mor och tittade ut över dopgästerna som samlats i kyrkan. Han blick landade i min och vi observerade varandra länge. Vid det efterföljande dopkaffet log han mot mig i samförstånd. Vi var vänner.

Det finns så många tillfällen till glädje i livet så låt dem överskugga de jobbiga dagarna!

Utmaning 188 - 7 juli Skriv om att ha ett stöttande nätverk

En tidig morgon i skogen skimrar det vackra spindelnätet. Nattens arbete ligger som små spetsnäsdukar över ljungen. Daggen fångar upp de blyga solglimtarna. Näten är klara att fånga in dagens måltid.

Det glåmiga pojkansiktet färgas av nätets blåa sken i natten. Han är fångad av ett spel konstruerat som en labyrint. Förtvivlan kramar hans unga hjärta. Han måste klara det. Timmarna går och snart är gryningen redan där. När familjen vaknar får han mod att stänga av datorn. Vid frukostbordet berättar han äntligen om sina nätter. Hur han har fastnat i ett beroende av den virtuella världen. Det känns skönt att ha en familj som inte fördömmer utan finns där när han själv är mogen nog att söka hjälp.

En kvinna i övre medelåldern blev plötsligt änka. Nyss var de två med gemensamma minnen. Första tiden blev hon överöst av tecken på omtanke; blommor, brev och samtal. Sedan fick hon tid till eftertanke i ensamhet. Vissa vänner hade de delat och det kändes svårt för henne att umgås med dem när hon bara var halv.
Men hon hade också sin egen vänkrets som växt med god näring under åren. Där fanns fortfarande de som delade hennes intressen. Vissa kunde hon tala med om allvarliga ting. Andra inspirerade till aktiviteter. Tack vare sitt eget engagemang och intresse för andra människor fanns alltid någon som hon kunde vända sig till, både i glädje och sorg.

Utmaning 187 - 6 juli Skriv om tystnad

Det är tyst i lägenheten trots att där finns två personer. De talar inte längre med varandra. Det är som när hon var inneboende med människor som hon inte ville umgås med. Där hon lyssnade efter steg eller harklingar för att bestämma var de andra befann sig. Observant på när toaletter eller köket verkar vara ledigt. Ville inte träffa någon för intimare kontakt. Ville leva sitt eget liv utan inblandning och synpunkter. Det hade man väl rätt till nu när man var vuxen tänkte hon då.

Men nu känns det inte bra. Visserligen förstod hon att det skulle bli tyst när barnen, ett i taget, flyttade hemifrån. Men nu hade tystnaden sakta ätit sig in i hela hennes tillvaro. Varje gång de hade gäster var det som att lära sig tala på nytt. Hon kände knappast igen sin egen röst men kände glädje i att uttrycka sig verbalt. Teckenspråket hade varit ett svårt hinder. Hon hade aldrig använt sig så mycket av gester utan låtit orden tala och beskriva idéer och känslor. Hon slutade tala när mannen blev döv.

Utmaning 186 - 5 juli Beskriv en byggnad så .....

som den uppfattas av en man vars son just dött ...

Mannen i grå överrock lyfte dröjande sina fötter över de våta gatstenarna. Det verkade som om någon annan styrde hans tunga steg. När han kom fram till grinden framför ett vitrappat tvåvåningshus upphörde hans rörelse. Han sträckte ut handen och vidrörde den snirklande överdelen liksom smekte den. Han ville smeka sin sons hand som så ofta hållit just där när han förtjust svängde fram och åter på den väloljade grinden. Mannen lyfte blicken och följde den okrattade grusgången mot trappan till huset. I minnet såg han den slitna trädörren slås upp och sonen komma rusande ut för att hälsa sin far välkommen hem.

De blommiga gardinerna i köksfönstret fladdrade till i vinddraget eller var det hans fru som nyfiket tittade ut. På övervåningen hade gardinerna i pojkrummet bytts ut vartefter sonen växlat intressen. Nu speglade fönsterutan bara den kalla grå himlen.

Mannen vände sakta om och gick tillbaka till kyrkogården. Det fanns inte mer att se inga frågor som kunde besvaras. Sonen hade stängt dörren om sitt liv och tagit minnena med sig.

Utmaning 185 - 4 juli Min röst är stark och klar

Min röst bar ända till väggen längst bort i salen. Trotsade ventilationens vågbrus och lastbilens brummande utanför kongressalen. Hundarnas skällande ljud verkade snarare förstärka mina ord. Jag hade förberett mig i över en månad för det här uppdraget. Nu befann jag sig mitt i det sydafrikanska diamantbältet.

Men det var inte för de vackra stenarnas skull som jag hade kommit. Jag hade ett budskap. I salen trängdes småföretagare från regionen för att lyssna till den främmande flyttfågelns kvitter. Hur skulle jag kunna övertyga dessa män att deras affärer skulle kunna utvecklas bättre om de anställde kvinnor. Den sista motivationen hade kommit som en uppfordrande viskning från den kvinnliga handelsministerns sekreterare en kvart före min talartid.

Mina välgjorda OH-bilder visade hur ett Callcenter i kalla nord fungerade men det sista genderuppdraget fanns inte på pränt. Jag fick utnyttja mina lärdomar i talteknik och scenkonst för att fånga uppmärksamheten från det övervägande manliga auditoriet. Min röst skar som en diamant genom alla hindrande fördomar.

Nystart

En kraftig förkylning kombinerad med gräsallergi gör att jag måste hålla mig lugn ett tag i hemmamiljön. Det är Viktigt att jag blir frisk till den kommande långresan. Det blir så jobbigt att flyga med förkylningsrester i kroppen.

Då passar det utmärkt att "damma av" mitt första manus och tillämpa alla nya kunskaper jag tillägnat mig. Började med att gå igenom mina anteckningar från det inspirerande seminariet "Design Your Creative Life" i London i våras. Det gav mig en kick att strukturera upp mitt arbete för att enklare kunna komma i mål.

Nu ska jag ta med mig den lilla luntan och krypa upp i soffhörnet med en uppigande örtdryck spetsad med honung m m m m m.