Utmaning 174 - 23 juni Skriv om att vila

Som barn älskade jag ordet rast. Då skulle vi äntligen få stanna och äta mackor och dricka mjölk eller läsk på cykelutflykten. Någon vila var aldrig aktuell snarare rusa runt och undersöka vad som dolde sig i dungen intill.

Nästa rast var mellan lektionerna i skolan, ute eller inne utan någon speciell innebörd. Ibland hade man en bästis som man kunde vara med ibland var man helt neutral i ett gäng.

När killarna skulle bli män fick de lära sig att under de militära marcherna innebar ordern: "avdelning halt" att de äntligen fick lägga sig ner för att kroppen skulle få vila.

I arbetslivet används både rast och paus som kan ha lite olika betydelser. I min värld hade man rast när arbetet kändes mer monotont och inte så personberoende. Det innebar ofta ett kort arbetsuppehåll för att ta en cigg.

En paus i arbetet dök upp lite senare i yrkeslivet. Då behövde man vila från intensivt tankearbete. Cigaretterna hade förpassats till skamvrån men man ville fortfarande ha kafferast.

Medelålderstress och jäkt skapade uttrycket "ta en paus i livet" och hitta dig själv. Innan man var helt klar med detta hade ålderdomen gjort sitt intåg och vila hade blivit synonymt med ligga. Att kunna ta sovmorgon utan att behöva jäkta iväg till arbetet. Vila på maten blir ett möjligt tillstånd. Krämporna börjar sätta in och man ordineras sängläge. Ibland accepterar man detta men om man vill, kan man begränsa sig till att kroppen tar paus när intellektet jobbar vidare.