Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.
fortsätt!
Det hade varit den sista av sin sort som fanns i djurbutiken som precis hade stängt för sommaren. Kvällen innan hade vi haft storrengöring av akvariet. Alla fiskar hade fått ett tillfälligt hem i en liten vit plasthink under trappan. När min man och jag satt på övervåningen hörde vi plötsligt att det plaskade på bottenvåningen. När jag gick ner visade det sig att vår lille Figge, barnens älskade marsvin, simmade omkring bland fiskarna i hinken utan att kunna ta sig upp.
Jag lyfte upp honom och när han sprattlade till i min hand föll han ner på golvet. Sedan försvann han i raketfart in genom den öppna garderobsdörren och försvann. När vi letade i det som vi trodde stängda utrymmet upptäckte vi ett litet hål längst in vid rören som ledde in till vattenmätaren. Figge fanns inte i det skåpet heller men plötsligt hördes rasslande ljud under golvet. Huset hade ingen källare utan vilade på en betongplatta. Vi gick runt huset men upptäckte inte något utgångshål. Nästa morgon var det tyst under huset. På eftermiddagen skulle barnen komma hem från sitt sommarläger.
Hur berättar man för sina barn att deras älsklingsdjur har förolyckats på detta märkliga sätt? Nu hade jag Figges ersättare i väskan. Ytterligare en katastrof var jag inte beredd att hantera utan lyfte upp väskan i famnen och tog en stor säkerhetssväng förbi den skällande hunden.
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
Utmaning 180 - 29 juni Skriv om att härma.
"Härmapa, härmapa". De elaka orden trängde djupt in i flickhjärtat. Hon ville ju bara vara som de andra och hade lyckats tjata till sig ett exakt likadant hårband som Stina.
Vid vilken ålder inträder åsikten att härma är fult? När ett litet barn ska lära sig någon ny färdighet är det ju genom att härma andra som vi anser att barnet utvecklas. "Men kan du inte sitta still!" "Titta på Pia så fint hon sitter vid bordet", då är det helt ok att ta efter.
När det är dags att lämna in en examensuppgift måste den vara unik. Att kopiera någon annans verk anses som fusk. Det gäller även senare i livet t.ex. anses det som plagiat om man tillverkar en vara med enbart en liten variation i utförandet. Att kopiera böcker, filmer och musik utan att den som utfört arbetet får någon ersättning är inte heller tillåtet.
Men man kan även kopiera text och bilder med avsikt att sprida information men då måste upphovsmannen/kvinnan medge detta. En författare vill ju gärna att boken man lagt ner mycket möda på att "tillverka" ska spridas till så många som möjligt.
Att härma människor anses som ohyfsat, om man inte kallar det för att imitera. Då kan det roa och locka till skratt. Men alla uppskattar inte att utsättas för en negativ uppmärksamhet. Men att härma ett gott beteende kan främja utvecklingen mot ett mänskligare samhälle. Tänk på aporna!
Vid vilken ålder inträder åsikten att härma är fult? När ett litet barn ska lära sig någon ny färdighet är det ju genom att härma andra som vi anser att barnet utvecklas. "Men kan du inte sitta still!" "Titta på Pia så fint hon sitter vid bordet", då är det helt ok att ta efter.
När det är dags att lämna in en examensuppgift måste den vara unik. Att kopiera någon annans verk anses som fusk. Det gäller även senare i livet t.ex. anses det som plagiat om man tillverkar en vara med enbart en liten variation i utförandet. Att kopiera böcker, filmer och musik utan att den som utfört arbetet får någon ersättning är inte heller tillåtet.
Men man kan även kopiera text och bilder med avsikt att sprida information men då måste upphovsmannen/kvinnan medge detta. En författare vill ju gärna att boken man lagt ner mycket möda på att "tillverka" ska spridas till så många som möjligt.
Att härma människor anses som ohyfsat, om man inte kallar det för att imitera. Då kan det roa och locka till skratt. Men alla uppskattar inte att utsättas för en negativ uppmärksamhet. Men att härma ett gott beteende kan främja utvecklingen mot ett mänskligare samhälle. Tänk på aporna!
fredag 26 juni 2009
Utmaning 177 - 26 juni Skriv om att sitta fast.
Orden "sitta fast" triggar direkt igång ett roligt minne. För några år sedan åkte jag på en resa till Ecuador med en grupp okända kvinnor. Jag hade lockats av upplägget att komma nära människor och samhälle.
Efter några dagar i Quito installerade vi oss i en buss som precis hade plats för femton kvinnor samt en guide och chaufför. Färden gick på vindlande vägar högt upp i Anderna. En krök var så snäv att bussen var tvungen att backa mot kanten av stupet för att vi skulle kunna komma vidare. Det var inte bara jag som blev rädd och föreslog att vi skulle gå. Det hade dock varit svårare än vi insåg då. Höjden över havet gjorde oss andfådda även när vi gick på slät mark. Vi kom till slut upp till byn och mötte kvinnorna för samtal.
Färden gick vidare på knöliga bergsvägar och fortsatte över en stor slätt. Plötsligt började bussen slira och stannade. Vår glade chaufför såg bekymrad ut, backade och gasade men vi kom inte ur fläcken. Alla beordrades ut men bussen satt djupt i leran. Några stenar placerades framför hjulen för att få dem att snurra lättare. Så skulle vi göra ett nytt försök. Chauffören vid ratten och fjorton kvinnor som sköt på. Jag fotograferade. Vi satt inte längre fast varken i leran eller i sinnelaget. Många av oss blev vänner för livet.
Efter några dagar i Quito installerade vi oss i en buss som precis hade plats för femton kvinnor samt en guide och chaufför. Färden gick på vindlande vägar högt upp i Anderna. En krök var så snäv att bussen var tvungen att backa mot kanten av stupet för att vi skulle kunna komma vidare. Det var inte bara jag som blev rädd och föreslog att vi skulle gå. Det hade dock varit svårare än vi insåg då. Höjden över havet gjorde oss andfådda även när vi gick på slät mark. Vi kom till slut upp till byn och mötte kvinnorna för samtal.
Färden gick vidare på knöliga bergsvägar och fortsatte över en stor slätt. Plötsligt började bussen slira och stannade. Vår glade chaufför såg bekymrad ut, backade och gasade men vi kom inte ur fläcken. Alla beordrades ut men bussen satt djupt i leran. Några stenar placerades framför hjulen för att få dem att snurra lättare. Så skulle vi göra ett nytt försök. Chauffören vid ratten och fjorton kvinnor som sköt på. Jag fotograferade. Vi satt inte längre fast varken i leran eller i sinnelaget. Många av oss blev vänner för livet.
torsdag 25 juni 2009
Utmaning 176 - 25 juni Skriv om en dålig vana.
"Bara en gång till" eller "det här är sista gången".
Hon är missnöjd med sig själv men ursäktar sig med att det ändå är bra. Det får henne att koppla av och släppa alla tankar på det nuvarande projektet. Bara som avkoppling.
Oj, det gick inte ut nu heller.
Måste prova en sista gång.
Nu gick det snabbt och lätt, bara en snabbis till.
Det är lätt att fastna i/på nätet hos Spindelharpan.
Hon är missnöjd med sig själv men ursäktar sig med att det ändå är bra. Det får henne att koppla av och släppa alla tankar på det nuvarande projektet. Bara som avkoppling.
Oj, det gick inte ut nu heller.
Måste prova en sista gång.
Nu gick det snabbt och lätt, bara en snabbis till.
Det är lätt att fastna i/på nätet hos Spindelharpan.
onsdag 24 juni 2009
Utmaning 175 - 24 juni Skriv om det som skrämmer
Sprutor är det värsta jag vet. Redan när jag var barn och skulle på ett läkarbesök försökte jag avtvinga min mamma ett löfte om att hon skulle tala om för doktorn att jag "absolut inte behövde någon spruta". Vad tror ni hände? Jo, just det jag fick en spruta utan att någon av oss protesterade. Jag har inget gammalt minne som skulle kunna förklara varifrån jag hade fått den fobin.
Jag började arbeta i länder långt borta som alla krävde en mängd med sprutor. Varje gång jag gick till sprutcentralen hade jag en klump i magen men valet var ju ändå mitt. Det gällde att djupandas, blunda och tänka på resans mål för att komma över den korta stund som det ändå gällde. Man var ju vuxen. Sedan blev jag blodgivare. Min sprutfobi måste ju betvingas på något sätt. Dessutom går det ju inte att gnälla när vissa sjukdomstillstånd kräver blodprovstagning, i mängd dessutom. Den värsta skrämslan har gått över. Men jag gillar det fortfarande inte.
Jag började arbeta i länder långt borta som alla krävde en mängd med sprutor. Varje gång jag gick till sprutcentralen hade jag en klump i magen men valet var ju ändå mitt. Det gällde att djupandas, blunda och tänka på resans mål för att komma över den korta stund som det ändå gällde. Man var ju vuxen. Sedan blev jag blodgivare. Min sprutfobi måste ju betvingas på något sätt. Dessutom går det ju inte att gnälla när vissa sjukdomstillstånd kräver blodprovstagning, i mängd dessutom. Den värsta skrämslan har gått över. Men jag gillar det fortfarande inte.
tisdag 23 juni 2009
Utmaning 174 - 23 juni Skriv om att vila
Som barn älskade jag ordet rast. Då skulle vi äntligen få stanna och äta mackor och dricka mjölk eller läsk på cykelutflykten. Någon vila var aldrig aktuell snarare rusa runt och undersöka vad som dolde sig i dungen intill.
Nästa rast var mellan lektionerna i skolan, ute eller inne utan någon speciell innebörd. Ibland hade man en bästis som man kunde vara med ibland var man helt neutral i ett gäng.
När killarna skulle bli män fick de lära sig att under de militära marcherna innebar ordern: "avdelning halt" att de äntligen fick lägga sig ner för att kroppen skulle få vila.
I arbetslivet används både rast och paus som kan ha lite olika betydelser. I min värld hade man rast när arbetet kändes mer monotont och inte så personberoende. Det innebar ofta ett kort arbetsuppehåll för att ta en cigg.
En paus i arbetet dök upp lite senare i yrkeslivet. Då behövde man vila från intensivt tankearbete. Cigaretterna hade förpassats till skamvrån men man ville fortfarande ha kafferast.
Medelålderstress och jäkt skapade uttrycket "ta en paus i livet" och hitta dig själv. Innan man var helt klar med detta hade ålderdomen gjort sitt intåg och vila hade blivit synonymt med ligga. Att kunna ta sovmorgon utan att behöva jäkta iväg till arbetet. Vila på maten blir ett möjligt tillstånd. Krämporna börjar sätta in och man ordineras sängläge. Ibland accepterar man detta men om man vill, kan man begränsa sig till att kroppen tar paus när intellektet jobbar vidare.
Nästa rast var mellan lektionerna i skolan, ute eller inne utan någon speciell innebörd. Ibland hade man en bästis som man kunde vara med ibland var man helt neutral i ett gäng.
När killarna skulle bli män fick de lära sig att under de militära marcherna innebar ordern: "avdelning halt" att de äntligen fick lägga sig ner för att kroppen skulle få vila.
I arbetslivet används både rast och paus som kan ha lite olika betydelser. I min värld hade man rast när arbetet kändes mer monotont och inte så personberoende. Det innebar ofta ett kort arbetsuppehåll för att ta en cigg.
En paus i arbetet dök upp lite senare i yrkeslivet. Då behövde man vila från intensivt tankearbete. Cigaretterna hade förpassats till skamvrån men man ville fortfarande ha kafferast.
Medelålderstress och jäkt skapade uttrycket "ta en paus i livet" och hitta dig själv. Innan man var helt klar med detta hade ålderdomen gjort sitt intåg och vila hade blivit synonymt med ligga. Att kunna ta sovmorgon utan att behöva jäkta iväg till arbetet. Vila på maten blir ett möjligt tillstånd. Krämporna börjar sätta in och man ordineras sängläge. Ibland accepterar man detta men om man vill, kan man begränsa sig till att kroppen tar paus när intellektet jobbar vidare.
måndag 22 juni 2009
Utmaning 173 - 22 juni Skriv om att undvika
Han vågade inte välja väg livet utan tryggheten att alltid ha sin kärlkrampsmedicin i bröstfickan. Kunde inte undfly känslan att han skulle drabbas av tryck över bröstet om han gick uppför den långa trappan till kullens krön. Det skulle vara säkrast att ta linbanan men då skulle han inte kunna undvika att behöva trängas, instängd på ett litet utrymme med andra människor. Han sökte desperat efter någon annan utväg för att undgå faran. Hans tvekan fick barnbarnet vid hans sida att peka på en ringlande väg bredvid. Sakta gick de den långa men svagt stigande gångvägen till toppen. Där lät han undslippa sig en lättad suck. Han hade överlevt.
torsdag 18 juni 2009
Vad som väntar runt hörnet. Utmaning 169
Vilken passande uppgift just idag!
Jag har skickat mitt romanmanus till tre förlag. Skriver just i denna stund ut ytterligare ett exemplar som jag ska posta idag. Undrar hur jag ska välja om alla eller fler än ett av dem vill ge ut min bok? Det får jag fundera på under sommaren samtidigt som jag gör en resa i verkliga livet och söker nya intryck.
Även om jag har läst, hört och förstått att skrivarprocessen är ett långvarigt "åtagande" tog det längre tid än jag förutsåg när jag startade på allvar förra sommaren med en distantkurs i romanskrivande med Ann som coach. Det känns ändå som om jag kom i mål på cirka 1-årsdagen. De förberedelser som jag hade gjort innan var bra och nyttiga, trots att allt inte fick utrymme i den slutliga versionen.
Det är en härlig känsla men också lite tomt när mitt manus inte längre väntade på mig den här morgonen.
Bra att Skrivpuff finns för nöje men utan krav ;-)
Jag har skickat mitt romanmanus till tre förlag. Skriver just i denna stund ut ytterligare ett exemplar som jag ska posta idag. Undrar hur jag ska välja om alla eller fler än ett av dem vill ge ut min bok? Det får jag fundera på under sommaren samtidigt som jag gör en resa i verkliga livet och söker nya intryck.
Även om jag har läst, hört och förstått att skrivarprocessen är ett långvarigt "åtagande" tog det längre tid än jag förutsåg när jag startade på allvar förra sommaren med en distantkurs i romanskrivande med Ann som coach. Det känns ändå som om jag kom i mål på cirka 1-årsdagen. De förberedelser som jag hade gjort innan var bra och nyttiga, trots att allt inte fick utrymme i den slutliga versionen.
Det är en härlig känsla men också lite tomt när mitt manus inte längre väntade på mig den här morgonen.
Bra att Skrivpuff finns för nöje men utan krav ;-)
tisdag 16 juni 2009
Manusbearbetning
Har ägnat hela morgonen, förmiddagen och middagen åt att redigera mitt manus. Hoppas det är sista gången. Kände till slut att jag måste bryta och "blev tvungen" att gå in på Skrivpuff för att byta tankemönster. "Varför skriver jag" orden lyste som i eldskrift så jag var bara tvungen att formulera mig innan jag ska övergå till att vara mormor.
Utmaning 167 - 16 juni Min 10 i topplista varför jag skriver
1. Det finns så mycket jag vill berätta
2. Jag blir så inspirerad av texter
3. Omvärlden blir mer levande
4. Jag vill dela med mig av mina minnen
5. Det får mig att tänka och reflektera
6. Det är så spännande att se vad det kan bli
7. Att läsa andras böcker öppnar mina ögon för form och uttryck
8. Jag får nya vänner
9. Ordens valör blir så viktiga
10. Jag kan inte låta bli
2. Jag blir så inspirerad av texter
3. Omvärlden blir mer levande
4. Jag vill dela med mig av mina minnen
5. Det får mig att tänka och reflektera
6. Det är så spännande att se vad det kan bli
7. Att läsa andras böcker öppnar mina ögon för form och uttryck
8. Jag får nya vänner
9. Ordens valör blir så viktiga
10. Jag kan inte låta bli
måndag 15 juni 2009
Utmaning 166 - 15 juni Skriv en berättelse som innehåller orden: fånge, hatt, kök, glimt, vana.
I drömmen vandrade hon genom trädgårdens överflöd av blommande röda rosor, pioner och mångfärgad krasse som slingrade över gångens plattor. Den lilla grå timmerstugan var knappt synlig men hon hittade vägen till köksdörren. Den knarrade när hon öppnade den och försiktigt steg in över tröskeln. Det var skymning där inne men genom det smutsiga fönsterglaset fick hon en glimt av det glittrande havet. Det signalerade sommar och glädje men själv kände hon sig som en fånge, överfallen av mörka minnen. Där ute på vattnet guppade en solhatt. Hon andades tungt och visste att det också fanns en herrelös eka där ute. Hon ville inte se mera utan av gammal vana drog hon snabbt ner rullgardinen. Den for upp igen med en smäll och hon vaknade med ett ryck.
söndag 14 juni 2009
Utmaning 165 - 14 juni Skriv om något äckligt
Finns det något äckligare än att komma ut i köket en söndagsmorgon där gårdagens kastruller och formar med intorkade matrester översvämmar diskbänken? Det tycker i alla fall inte jag, kvinnan i familjen.
Det är inte heller första gången men just idag var det på grund av en protest från min sida. På fredagen var det kvinnan som både lagade maten, dukade av och satte in glas, tallrikar och bestick den lilla bänkdiskmaskinen. Bara några avsköljda skålar stod kvar nere i diskhon. Lördag morgon skulle hon iväg till en fritidsaktivitet i stan. Mannen åkte iväg på sin fotbollsmatch några timmar senare. När hon kom hem hade dottern dykt upp på besök med en fylld matkasse och i färd med att fixa middag. Alla åt med god aptit och sedan sköljde var och en av sina egna tallrikar. Mannen lyfte försiktigt på sin tallrik men gesten ignorerades så han fick resa sig och själv ställa in den i diskmaskinen. Hon tog hand om matresterna som ställdes in i kylskåpet och torkade sedan av bordet för att de skulle kunna spela spel. Avstod sedan medvetet från att skölja och dona mer vid diskbänken utan slog sig ner för samvaron med familjen. När dottern gick hem till sig satte mannen raskt på TV:n och sjönk ner i favoritfåtöljen. Kvinnan satte på skygglapparna och lämnade köket. Kröp upp i sängen med en god bok och den sista rödvinskvätten.
Söndagen får bli en protestdag men det vet bara hon själv. Kanske är det bara hon som lider.
Det är inte heller första gången men just idag var det på grund av en protest från min sida. På fredagen var det kvinnan som både lagade maten, dukade av och satte in glas, tallrikar och bestick den lilla bänkdiskmaskinen. Bara några avsköljda skålar stod kvar nere i diskhon. Lördag morgon skulle hon iväg till en fritidsaktivitet i stan. Mannen åkte iväg på sin fotbollsmatch några timmar senare. När hon kom hem hade dottern dykt upp på besök med en fylld matkasse och i färd med att fixa middag. Alla åt med god aptit och sedan sköljde var och en av sina egna tallrikar. Mannen lyfte försiktigt på sin tallrik men gesten ignorerades så han fick resa sig och själv ställa in den i diskmaskinen. Hon tog hand om matresterna som ställdes in i kylskåpet och torkade sedan av bordet för att de skulle kunna spela spel. Avstod sedan medvetet från att skölja och dona mer vid diskbänken utan slog sig ner för samvaron med familjen. När dottern gick hem till sig satte mannen raskt på TV:n och sjönk ner i favoritfåtöljen. Kvinnan satte på skygglapparna och lämnade köket. Kröp upp i sängen med en god bok och den sista rödvinskvätten.
Söndagen får bli en protestdag men det vet bara hon själv. Kanske är det bara hon som lider.
lördag 13 juni 2009
Utmaning 164 - 13 juni Skriv om att ha rätt
Alla trivdes så bra på jobbet. Det var ett helt nytt koncept där allt skulle ske via webben. Lina tyckte att det var så spännade med en helt ny satsning. IT-branchen var ett okänt område för henne.
På kontoret samlades både kostymnissar och oklippta jeanspojkar. Alla fick varsin bärbar dator, Laptop kalldes de visst. Kontorslandskapet bestod av tomma, eller de skulle i alla fall vara tomma, skrivbord där man kunde slå sig ner. Sin laptop kunde man förvara i en liten hurts på hjul. Det kändes nytt och fräscht tyckte Lina som tidigare alltid haft för många pärmar att fylla med papper. Nu kunde hon även jobba hemifrån eller ute på stan. Var och när hon ville.
Arbetskamraterna varierade beroende på vad som var aktuellt för stunden. Nytänkande var ett ledord. Kontoret blev strax för litet trots flexibiliteten men i samband med det internationella engagemanget växte gruppen. Lina tog med sin laptop och for till London då och då. Träffade en lärarkonsult som skulle ta hand om utbildningskonceptet. Besökte ett antal kundtjänstcentraler för att välja ut den bästa som skulle få äran att utbilda deras första kundfront. Hon njöt av den internationella miljön. Kontoret i London blev stort och sedan kom nya filialer i Köpenhamn och Helsingfors.
Det fanns nu några annonsörer på deras fina hemsida men fortfarande pågick utveckling. Men vad sålde de egentligen? Lina fick aldrig något riktigt grepp om det. Hon var dock stolt över sitt arbete att, med hjälp av lokala ansvarspersoner, se till att kundtjänsten var av yppersta klass. Det blev mycket resande både för henne själv och kollegorna på huvudkontoret. För mycket började hon tycka. Personalfesterna var alltför storslagna. Även om hon satt i ledningsgruppen saknade hon ekonomiska resultat. När sedan ledningsgruppen minskade hamnade hon utanför. Hon fick fullt upp med utökningen i Italien. Reglerad arbetstid var det inte tal om. Hon blev bjuden på middagar som hon undrade vem som skulle betala. Hon deltog i utvärdering av service men aldrig de ekonomiska villkoren. På hemmakontoret blev ledningsgruppen alltmer osynlig och en ny chef tillsattes.
Inom en månad var bolaget avvecklat och alla fick söka nya, mindre spektakulära sysselsättningar. Trots allt var Lina nöjd över den erfarenhet hon fått och kunde gå vidare med större självförtroende.
På kontoret samlades både kostymnissar och oklippta jeanspojkar. Alla fick varsin bärbar dator, Laptop kalldes de visst. Kontorslandskapet bestod av tomma, eller de skulle i alla fall vara tomma, skrivbord där man kunde slå sig ner. Sin laptop kunde man förvara i en liten hurts på hjul. Det kändes nytt och fräscht tyckte Lina som tidigare alltid haft för många pärmar att fylla med papper. Nu kunde hon även jobba hemifrån eller ute på stan. Var och när hon ville.
Arbetskamraterna varierade beroende på vad som var aktuellt för stunden. Nytänkande var ett ledord. Kontoret blev strax för litet trots flexibiliteten men i samband med det internationella engagemanget växte gruppen. Lina tog med sin laptop och for till London då och då. Träffade en lärarkonsult som skulle ta hand om utbildningskonceptet. Besökte ett antal kundtjänstcentraler för att välja ut den bästa som skulle få äran att utbilda deras första kundfront. Hon njöt av den internationella miljön. Kontoret i London blev stort och sedan kom nya filialer i Köpenhamn och Helsingfors.
Det fanns nu några annonsörer på deras fina hemsida men fortfarande pågick utveckling. Men vad sålde de egentligen? Lina fick aldrig något riktigt grepp om det. Hon var dock stolt över sitt arbete att, med hjälp av lokala ansvarspersoner, se till att kundtjänsten var av yppersta klass. Det blev mycket resande både för henne själv och kollegorna på huvudkontoret. För mycket började hon tycka. Personalfesterna var alltför storslagna. Även om hon satt i ledningsgruppen saknade hon ekonomiska resultat. När sedan ledningsgruppen minskade hamnade hon utanför. Hon fick fullt upp med utökningen i Italien. Reglerad arbetstid var det inte tal om. Hon blev bjuden på middagar som hon undrade vem som skulle betala. Hon deltog i utvärdering av service men aldrig de ekonomiska villkoren. På hemmakontoret blev ledningsgruppen alltmer osynlig och en ny chef tillsattes.
Inom en månad var bolaget avvecklat och alla fick söka nya, mindre spektakulära sysselsättningar. Trots allt var Lina nöjd över den erfarenhet hon fått och kunde gå vidare med större självförtroende.
fredag 12 juni 2009
Utmaning 163 - 12 juni Skriv om att bli övertygad.
Hon hade redan bestämt sig för att aldrig mer följa med föräldrarna ut till sommarstugan. Det fanns inget att göra på ön och dessutom skulle Han vara där som vanligt.
Förra midsommarafton hade de "blivit ihop". Det hade varit underbart att se ljuset återvända när de suttit tätt tillsammans på den solvarma klippan vid badberget. Han hade haft en egen stuga vid en liten glänta en bit in i skogen. Hennes föräldrar tyckte inte om att hon tillbringade så mycket tid med honom men det struntade hon i. Eftersom det inte fanns så många andra ungdomar på ön fick de vara ifred i sin lilla oas. Han spelade gitarr och sjöng för henne i eldskenet från den öppna spisen. Det var inte bara värmen från brasan som fick henne att glöda. Hans blickar fick henne att känna sig vacker. Hans smeksamma händer fick hennes hud att vibrera. De ord han viskade i hennes öra bekräftade hennes önskan att de skulle vara ett par för evigt. Hon var övertygad om att han skulle bli en bra make och far för deras framtida barn.
Men den sista veckan på sommarlovet hade hennes kusin kommit på besök. Hon var två år äldre och hade långt, mörkt hår. Första morgonen hade de gått ner till badplatsen. Han var redan där. Hon såg hur hans mörka ögon studerade kusinen alltför länge. Resten av veckan kunde de inte träffas och hon åkte besviken tillbaka till stan med sina föräldrar och kusinen.
Förra midsommarafton hade de "blivit ihop". Det hade varit underbart att se ljuset återvända när de suttit tätt tillsammans på den solvarma klippan vid badberget. Han hade haft en egen stuga vid en liten glänta en bit in i skogen. Hennes föräldrar tyckte inte om att hon tillbringade så mycket tid med honom men det struntade hon i. Eftersom det inte fanns så många andra ungdomar på ön fick de vara ifred i sin lilla oas. Han spelade gitarr och sjöng för henne i eldskenet från den öppna spisen. Det var inte bara värmen från brasan som fick henne att glöda. Hans blickar fick henne att känna sig vacker. Hans smeksamma händer fick hennes hud att vibrera. De ord han viskade i hennes öra bekräftade hennes önskan att de skulle vara ett par för evigt. Hon var övertygad om att han skulle bli en bra make och far för deras framtida barn.
Men den sista veckan på sommarlovet hade hennes kusin kommit på besök. Hon var två år äldre och hade långt, mörkt hår. Första morgonen hade de gått ner till badplatsen. Han var redan där. Hon såg hur hans mörka ögon studerade kusinen alltför länge. Resten av veckan kunde de inte träffas och hon åkte besviken tillbaka till stan med sina föräldrar och kusinen.
torsdag 11 juni 2009
Skrivpuff 162- 11 juni En bild med korkar
Utanför mitt köksfönster njuter jag ofta av en magnifik ek. Den visar upp sin eleganta struktur tydligast när det döljande lövverket har fallit. Trots alla mödor som uppstår varje höst och vår att på något sätt forsla bort de silvergrå, torra, blöta, kletiga, oförstörbara miljoner löven. För att inte tala om alla oätliga ollon som inte ens ekorrarna lyckats bära med sig. Barnen har redan passerat lek och samlarstadiet.
Jag minns gärna Extremaduras nyttiga ekskogarna där grisarnas kött får en speciell smak av dessa ollon. I köksskåpet har jag fortfarande kvar lite av den lokala drycken som spetsats med ingredienser från eken. Den är nog odrickbar nu men lådan som den står i är också av kork och pryder sin plats. Vid en bilutflykt passerade jag över gränsen in till Portugal genom en korkekskog. Det hänger inga färdiga korkar från träden som Ferdinands skapare ville få oss att tro. Ferdinand var inte heller hemma men ekarnas stammar var delvis avskalade för att ge material till flaskkorkar av hög kvalitet. Det lär vara den bästa enligt många vinproducenter men tyvärr har korkeken börjat ta slut och alltför många vinflaskor har nu en praktisk skruvkork eller den opassande gummikorken som gör att man undrar om innehållet också är articifiellt.
Jag minns gärna Extremaduras nyttiga ekskogarna där grisarnas kött får en speciell smak av dessa ollon. I köksskåpet har jag fortfarande kvar lite av den lokala drycken som spetsats med ingredienser från eken. Den är nog odrickbar nu men lådan som den står i är också av kork och pryder sin plats. Vid en bilutflykt passerade jag över gränsen in till Portugal genom en korkekskog. Det hänger inga färdiga korkar från träden som Ferdinands skapare ville få oss att tro. Ferdinand var inte heller hemma men ekarnas stammar var delvis avskalade för att ge material till flaskkorkar av hög kvalitet. Det lär vara den bästa enligt många vinproducenter men tyvärr har korkeken börjat ta slut och alltför många vinflaskor har nu en praktisk skruvkork eller den opassande gummikorken som gör att man undrar om innehållet också är articifiellt.
torsdag 4 juni 2009
Utmaning 155 - 4 juni Skriv om något som engagerar dig.
Att vara ny i ett främmande land och aldrig har fått chansen att lära sig något om platsen man har kommit till. Det är en verklighet för många människor. Svårt att förstå för många av oss som lever i en trygg värld där främmande länder är något som man studerar på geografilektionerna i skolan.
Det finns en kvinnoförening i Tensta som vill hjälpa de kvinnor som skickats till Sverige, i många fall direkt från en krigshärjad by på den afrikanska landsbygden. Många har aldrig gått i skolan så den obligatoriska SFI-kursen var en helt främmande värld. Långt att gå, ont i benen, huvudvärk, matlagning till familjen, läkarbesök, besök på socialen, inga pengar.
Vilken motivation finns för en kvinna som efter tio år i Sverige enbart finns till för man och barn. Hur kan hon klara av ett uppföljningssamtal i skolan utan annan tolk än sitt barn? Vilken respekt får hon från barnen. Samhället klarar inte av integrationen utan har skickat många kvinnor i Tensta-området till en ideell förening, utan eget kapital, för att kvinnorna ska kunna få några timmars social samvaro med andra utländska kvinnor som inte heller kan svenska. Det var rörande att se dessa kvinnor i tunna sjalar och sandaler kämpa sig till källarlokalen i regn och snö för sin kurs ABC för analfabeter. Jag skulle önska att vi kunde vara många fler "vanliga svenskar" som engagerar sig.
Det finns en kvinnoförening i Tensta som vill hjälpa de kvinnor som skickats till Sverige, i många fall direkt från en krigshärjad by på den afrikanska landsbygden. Många har aldrig gått i skolan så den obligatoriska SFI-kursen var en helt främmande värld. Långt att gå, ont i benen, huvudvärk, matlagning till familjen, läkarbesök, besök på socialen, inga pengar.
Vilken motivation finns för en kvinna som efter tio år i Sverige enbart finns till för man och barn. Hur kan hon klara av ett uppföljningssamtal i skolan utan annan tolk än sitt barn? Vilken respekt får hon från barnen. Samhället klarar inte av integrationen utan har skickat många kvinnor i Tensta-området till en ideell förening, utan eget kapital, för att kvinnorna ska kunna få några timmars social samvaro med andra utländska kvinnor som inte heller kan svenska. Det var rörande att se dessa kvinnor i tunna sjalar och sandaler kämpa sig till källarlokalen i regn och snö för sin kurs ABC för analfabeter. Jag skulle önska att vi kunde vara många fler "vanliga svenskar" som engagerar sig.
tisdag 2 juni 2009
Utmaning 153 - 2 juni Skriv om att ansvara för sin egen lycka.
Att ansvara för sin egen lycka känns så formellt när det borde vara en naturlig del av livet. Även om många har det svårt runt om i världen.
Lyckan finns ju här och nu, även i vardagen.
Det gäller bara att vara observant och uppskatta ett vänligt ord eller handling.
Lycka kan vara att känna en liten människas våta puss på kinden eller
En solig vårdag i skogsbacken när de första blåsipporna vecklar ut sig bland de grå fjolårslöven.
Den största lyckan är när man kan njuta av livet och glömma alla gamla oförätter.
Det är du som avgör vad som är lycka för dig.
Lyckan finns ju här och nu, även i vardagen.
Det gäller bara att vara observant och uppskatta ett vänligt ord eller handling.
Lycka kan vara att känna en liten människas våta puss på kinden eller
En solig vårdag i skogsbacken när de första blåsipporna vecklar ut sig bland de grå fjolårslöven.
Den största lyckan är när man kan njuta av livet och glömma alla gamla oförätter.
Det är du som avgör vad som är lycka för dig.
måndag 1 juni 2009
Läsarreaktioner
"Bra flyt" och "Lättläst" var härliga kommentarer från mina provläsare av Romanen. De kom även med mycket användbara råd och tips som gör att jag får ändra anslaget en smula och förtydliga vissa uppgifter. Det känns så inspirerande att se mitt verk med andras ögon. Även om jag helst hade velat se boken färdig imorgon kommer den att bli ännu bättre med den nya inputen. Så kom dagens Skrivpuff med nya tankar. Ska jag ge ut boken själv? Vet inte ännu. Måste fundera men det är lockande att lära sig mer om hur det går till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)