Huset finns inte mer.
Bara den vackra portalen i sidenmjuk sten står stolt kvar.
Den kanske varit ingång till ett välbesökt slott.
Ingen namnskylt finns, inte heller någon väg som leder fram.
Alla utestängande murar är borta.
Jag passerar under portens valv.
Stenarnas kanter samarbetar i att behålla rundningen.
Golvet är täckt av ljungens ljuslila matta.
Träden bildar osymetriska väggar.
Den solbelysta himlen bildar taket i min drömvärld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
härligt text vilken bild gillar din beskrivning av det nuvarande slott och det himmelska taket.
SvaraRaderaFint! Utom "bildar", "bildar" i de två sista raderna.
SvaraRaderaNästan lite dikt över det hela. Målande. Gillar det.
SvaraRaderaFantasifullt och vackert.
SvaraRadera