Utmaning 298 - 25 oktober Skriv om lön för mödan

Det var den första lektionen i det ogästvänliga, kakelklädda rummet utan fönster. Gerd inledde med att berätta om sin egen bakgrund och målsättningen med den tre veckor långa kursen. Hon skulle lära ut hanteringen av det nya datoriserade träningssystem som det tunisiska företaget hade köpt från Sverige. Eleverna, fem kvinnor från cirka trettio år och uppåt, iakttog henne ingående. En av de äldre kvinnorna räckte upp handen och frågade om Gerd kunde upprepa det hon hade sagt på franska också. Hon pekade på den yngre kvinnan och förklarade att hon inte kunde engelska.

När Gerd, en månad tidigare, gjort sitt förberedande besök i Tunis hade hon träffat högsta chefen. Han hade förklarat att alla kurser om det nya systemet skulle vara på engelska liksom all dokumentation. Men när Gerd hade gjort studiebesök den omoderna telefonistsalen upptäckte hon att den enda kontakt telefonisterna hade med yttervärlden gick via Paris. Hon insåg då att det inte skulle fungera med engelska som utbildningsspråk. Även om de tjocka systempärmarna var på engelska översatte hon alla bilder och övningsuppgifter i kursmaterialet till franska innan hon for dit igen.

Kontakten med eleverna förbättrades betydligt när de nu kunde kommunicera lite lättare. Speciellt med den yngre kvinnan som varje morgon kom med sitt skrivhäfte och ville ha bekräftelse på att hennes anteckningar från föregånde dags lektioner var rätt uppfattade. Det blev ansträngande dagar på ett ovant språk som Gerd fick plocka fram ur sin gamla erfarenhet som aupair i Paris på 60-talet.

Vid den sista genomgången och avslutningen av kursen visade det sig att det var den yngre kvinnan som bäst hade lärt sig programmera det nya träningssystemet där alla skärmtexter och kommandon var på engelska. Gerd kände en stor tillfreddställelse med sitt jobb och den språkutveckling hon hade fått på köpet. Hon fick sedan flera uppdrag för att stötta sina gamla elever när de själv skulle utbilda sina kollegor.