Idag måste jag skriva sista kapitlet på min bok tänkte Veronica. Hon hade gjort en noggrann plan för sitt skrivande. Det var enda sättet att bli klar med några dagars marginal till sin deadline.
Tidigare hade skrivandet mest skett i perioder av kreativitet men utan tid för revideringar. Hon hade hatat de sista veckorna av tråkigt letande efter syftningsfel, tempusbyten och faktagranskning. Nyårslöftet hade inneburit en härlig känsla av kontroll. Hon hade njutit varje dag i sitt nya liv av att se sidorna lämna skrivaren när det varit dags för lunch.
Morgonens solstrålar letade sig in i hennes arbetsrum. Härligt efter flera dagars höstregn. Hon öppnade datorlocket men innan hon hunnit trycka på startknappen ringde telefonen.
-Ska vi gå ut idag?
Väninnans röst var förledande och inspirerande. "Självklart", svarade Veronica. Hon pressade ner den plikttrogna tanken; men inte just idag. Snabbt fram med svampkorg och stövlar. Ute i den glittrande daggen och krypande under regnvåta grangrenar blev resultatet en överfull korg med solgula kantareller.
Bokens sista kapitel blev skrivet med extra glöd och jordiga fingrar den följande natten. Kanske skulle det bli en bestseller...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ooo, den här texten gillar jag. Bra flyt. Gillar verkligen den näst sista meningen :)
SvaraRaderaJag gillade ochså sista meningen, och ofta är det väl så att när mna avviker från det planerade får man nya intryck och mer fart i sitt liv.
SvaraRaderaMan förlorar nästan aldrig på att våga följa sina impulser. En härlig text.
SvaraRaderahärligt text härligt kvinna impulser är det vi har till för att krydda våra liv.
SvaraRaderaBra text. Ibland behövs ett undantag.
SvaraRadera