Skriv om att sanera

Sanera liksom röja och modernisera är mina favoritord just nu. På klädstången trängs vackra men urvuxna dräkter som minner om en annan tid. Både glädje och hårt arbete. Att vara presentabel hade hög status.

Nu närmar jag mig blusarna med sköna veck formade av min mor och bevarade i skydd längst in i garderoben. De ska också fram i ljuset och glädja någon medmänniska.

Men mina minnen ger jag inte bort. De kan inte saneras och bli till mull förrän min kropp tagit slut och lägger sig till vila.

Skam från gårdagen

Temat är "skam" och skamsen är vad jag känner mig men ...
måste man alltid vara så perfekt.
Skriva sin puff samma morgon den dyker upp osv.

Nej att känna skam har en unken doft,
lite damm och våt trasa.

Att vara skamlös är att visa sin glädje,
både över sig själv och det man gör
men också över livet utan måsten.

Att vända om

Hon hade alltid varit på väg framåt. Hela livet hade varit en resa. Toppbetyg i skolan. Eftertraktat jobb som marknadschef och till slut VD för ett framgångsrikt företag. Som tur var hade hennes man alltid backat upp hennes ambitioner. Gärna tagit på sig ansvar för hem och barn även om hans manliga vänner hade nedvärderat hans val.

Nu satt hon på Newarks flygplats. Helgen, som hon hade tillbringat med sin älskare, hade varit underbar. Sedan flera år tillbaka brukade de unna sig några dagar tillsammans varannan månad. Det sista året hade det blivit allt svårare för henne att återvända till familjen. Hennes döttrar var flygfärdiga. Hon hade inte längre något att tala med sin man om. De hade vuxit ifrån varandra men hennes dåliga samvete höll henne kvar. Det var också bekvämt att livet kunde fortsätta som vanligt. Hon kände sig priviligierad som både kunde "äta kakan och ha den kvar".

Nu väntade hon på sitt flyg hem. Hon hade varit ute i god tid som vanligt. Plötsligt hörde hon upprörda röster som störde hennes läsande. Irriterat tittade hon upp och såg människor som flockades runt informationsdiskarna. Alla monitorer fylldes med samma text: Flight Cancelled. Hon sögs in i massan framför storbildskärmen som nu täcktes av bolmande rökmoln. Europa var stängt. Hon skulle inte kunna komma hem.

Hon vandrade ut i solskenet. Satte sig på en bänk utanför terminalen. Ödet hade ingripit i hennes liv och fattat beslutet åt henne. Fylld av energi vinkade hon till sig en taxi och återvände till gatan hon lämnat för några timmar sedan. I porten mötte hon sin älskare arm i arm med en vacker ung kvinna.

Glöd

"Lägg på ett kol!" De orden känns igen och nu gäller dom mig.
Det är Boken som manar. "När ska du vara klar egentligen. Du är ju bara halvvägs på den reviderande genomgången."

Kan man säga att det glöder om tangenterna? Det känns så ibland eller är det bara solen som tittar in ibland. Ska han/hon också kolla mig? Jag gör så gott jag kan och hinner.

Måste hjälpa till och hänga tapeter ibland. Bra med lite motion. Det tar tio minuter till dotterns nya lägenhet. Hemvägen blir lite längre eftersom jag passar på att göra lite inköp till kylskåpet när jag ändå har sluppit ut. Sedan glömmer jag att äta upp maten. Den måste ju tillagas också. Det hinner jag inte när jag är hungrig.

Hur ska det gå?

En förlorad timme

Skatorna kivas utanför mitt sovrumsfönster. Morgonen har kommit för tidigt idag.

Jag väljer att återvända till drömmen. Var på väg i en hiss, djupt ner till våning -14. Måste plötsligt huka mig ner. Hisstaket sjunker ner. Det är mjukt som av skumgummi. Hade råkat trycka på fel knapp.

När hissdörren glider upp befinner jag mig i ett kontorslandskap. Känner igen en kollega sedan tidigare år. Hon talar i telefon och gestikulerar till skrivbordet strax framför. Där sitter en skylt "Politisk utredning". Av de snabba ord hon ger mig mellan samtalen förstår jag att det ska bli min arbetsplats. Men jag har ju bara kommit på besök, skulle övervaka arbetet.

Öppnar en dörr och stiger ut i en solig trädgård med fågelkvitter som bakgrundsmusik. Nu kan det vara dags att vakna.

Bortkopplad

Hej lära vänner,
just nu har jag det svårt med kommunikationen sedan min
laptop vägrade att visa upp sin skärmbild.
En ny dator är inhandlad och de är båda borta
hos en "präst" för att "vigas och bli till ett".
Med andra ord: den viktiga informationen i dator nr. 1
ska föras över till dator nr. 2.
Längtar efter att åter komma ut i cyberrymden!!

Vi hörs
Ann-Catrin

Utmaning 2010:52 Skriv om att bli portad

Kvinnan skyndade försiktigt på den dåligt snöröjda gångvägen. Det var mörkt och hon ville inte riskera att halka omkull. Hennes uppdrag var alltför viktigt. Entrén till det stora huset var upplyst när hon kom fram. Hon kramade dörrhandtaget med sina frusna händer. Dörren var orubblig i sitt motstånd. När hon oroligt såg sig omkring upptäckte hon en grå dörröppnare på dörrkarmen. Hon provade den men resultatet blev detsamma. Långt inne i den upplysta lokalen kunde hon se några personer sittande vid ett runt bord. Att ge upp nu var inte möjligt.
Vid en förnyad inspektion av dörrkarmen såg hon två porttelefoner. Testade med att trycka på knappen till den undre. En liten röd lampa började blinka snabbt och stressande. Väntan kändes lång så hon provade den övre och strax hördes en mänsklig röst fråga efter hennes ärende. "Jag kommer" blev svaret och snart blev hon insläppt av en uniformsklädd kvinna. Passerade förbi gamlingarna som var försjunkna i ett parti schack. Servicehuset, som det heter nu för tiden, hade redan gjort kväll och hon skulle bara besöka en f.d. kollega. När hon lämnade huset flämtade fortfarande den lilla röda lampan ilsket. Det var ännu inte dags för henne.

Utmaning 2010:29 Skriv om lakan

Seminarieförberedelser.

De organiserade borden i en halvcirkel med kortändarna riktade mot den ena långväggen. Sedan började de tejpa upp sitt stora, långa, vita lakan på väggen. Lakanet hade de tagit med sig hoprullat i en rulle och skickat som specialbagage från Arlanda till Luanda i Angola.

Vid ankomsten saknades rullen. Henrik fick följa med in i avdelningen för överblivet gods. När han kom ut var han grön i ansiktet, sviter av att ha vistats i ett kvalmigt rum med bagage som tydligen hade innehållit diverse matvaror där "bäst före .." passerat för länge sedan.

När de hade sprejat på det speciella limmet, som de också hade tagit med från Sverige, fungerade lakanet som barndomens flanellografer. Där skulle de sätta upp sina färdiga bilder och grupparbetsmaterial.

Utmaning 2010:24 - 24 januari Skriv 5 favoritord på J

Mina J-ord måste börja med jord upptäckte jag just när jag skrev det. Jorden är ju både början och slutet av allt levande och förutsättning för att vi överhuvudtaget kan leva och överleva. Utan jorden skulle vi sväva omkring i det blå eller kanske i ett jadegrönt hav som maneter. Vi skulle sträcka ut våra tentakler mot varandra och kanske hitta någon att omfamna. Eller bjuda upp till dans på ett jazzcafé i en korallgrotta. Jag undrar om vi skulle skapa några nya typer av jobb i den flytande världen. Javisst kanske någon säger det är väl självklart. Kanske ändå att allt man ville skulle bli sant utan ansträngning. Bara ligga och gunga och njuta av livet utan jordnära tankar.

Det blev flera ord på J som ni säkert redan hittat i texten (om ni orkade läsa)
Jord, Jade, Jazz, Jobb, Javisst

Utmaning 2010:14 - 14 januari Skriv om att grubbla

Tänk att man kan bli så trött av att skriva. Sedan några dagar ägnar jag i stort sätt varje ledig stund åt att revidera och omformulera mina texter. Varje avbrott som barnbarns och makes sjukdom stör min verksamhet. Barnbarnets behov av sällskap var ju bara att acceptera men när en vuxen karl stönar är "dödssjuk" och behöver assistans för att hitta febertermomenter och sedan strax därpå, eller egentligen nästa dag, är så pass pigg att han stör mitt skrivande ännu mer då börjar jag grubbla.

Hur ska man kunna bemöta detta när man bara vill gömma sig för världen. Men världen pockar på med katastrofen i Haiti.

Vad är viktigast just nu: Skriva klart mitt manus eller Ut och samla in pengar till Haiti?
Blir världen bättre om jag blundar för det vackra vintervädret eller ska jag njuta?

Nu orkar jag inte mer idag!

Utmaning 2010:6 - 6 januari Skriv om friluftsliv

Tennis
Nu hade Gerd lärt sig ett nytt begrepp, social tennis. En lördag vid lunchtid åkte Gerd med ett gäng killar upp till Miramar. Det var ett radhusområde för västerlänningar där ett flertal av svenskarna bodde. De körde in genom grinden som bevakades av en vänligt vinkande vakt.

Omgiven av höga träd låg en stor grå betongyta som brukade användas för bollsporter som tennis och basketball men även sång- och dansuppträdanden. Vid bänkarna på skuggsidan samlades både spelare och åskådare. Nätet sattes upp och de som hade med sig sina tennisracketar börjar spela. Under tiden dök det upp flera personer från de låga radhusen i området. Efter en stund fick Gerd också spela. Det var länge sedan sist och att spela på betong i den afrikanska middagssolen tyckte hon var jobbigt.

De spelade dubbel och turades om. Duktiga och nybörjare tillsammans. Någon timme senare hade middagshettan tagit kål på motionärerna och kvar var machokillarna som visade upp sig. Efter ett tag hade Gerd fått nog men eftersom hon inte hade egen bil valde hon att gå hem själv. Hon hade memorerat vägen skulle kunna ta tillfället i akt för att lära känna staden lite bättre, hade hon tänkt. I vanliga körde hon bil hela tiden och kunde inte fokusera på något annat än trafiken och vägbanan. Vilken frihet det var att gå på gatorna. Visst fick Gerd många blickar, medelålders det kvinna utan bil i stekande sol, men det kändes ändå bra. Att hitta vägen hem var inga problem men tyvärr kunde hon inte se sig omkring så mycket som hon, naivt nog, hade förväntat sig. Trottoarerna som en gång varit täckta med vacker stenmosaik i olika grå nyanser och mönster dominerades nu av hål och ojämnheter så Gerd måste koncentrera blicken på marken framför sig. Hon kunde ju inte riskera att ramla och kanske stuka foten utan chans att ta sig hem.

De hade åkt flera tillsammans till tennisen och Gerd hade inte tagit med sig kommunikations-radion som hon delade med Henrik. Om det fanns taxi eller hur det fungerade hade inte Gerd någon aning om och visste inte heller vad som skulle kunna hända om hon inte kunde ta sig hem själv. Det var obetänksamt men hon kom hem helskinnad dock utan att ha sett och upplevt det hon hade förväntade sig.

Utmaning 364 - 30 december Skriv om året som gått.

2009 har varit ett härligt år med många, både långa och korta resor. En av dem gick till London för en inspirerande helg med temat Creative wrighting. Det underlättade färdigställandet av min pågående roman som ni vilar sig lite. Jag vill bli klar med den bok som egentligen är nummer ett. Kan det vara orsaken till att jag nu har haft stressdrömmar två nätter i rad? Min analys i morgonmörkret har varit just detta.

Helgerna har inneburit ett avbrott i de kreativa rutiner jag lyckades skapa på senhösten. Samtidigt valde jag att koncentrera mig på familjen men nu längtar jag efter att skola och jobb (för de andra) ska se till att jag får vara ifred hemma. Dessutom fick jag just Skrivarkalendern 2010 i min hand. Ska börja bläddra i den redan till eftermiddagskaffet. Nu är jag på G igen!

Utmaning 357 - 23 december Skriv om en satsning.

Kan inte låta bli att beröra satsningen som verkar vara på allas läppar, stå i alla tidningar och refereras till i flera TV-kanaler och stötas och blötas i soffprogram. Ja, ni vet SAAB- affären, Världshändelsen känd i hela Sverige.

En satsning som gick fel. Den svenska bilen som blev amerikansk skulle den nu bli svensk igen eller kinesisk, kanske holländsk? Ingen vet. Nu gäller satsningen på de som mister sina jobb, för alla i hela kedjan. Vem ska nu satsa på våra småstäder med fokus på storindustri? Inte ens utlokalisering av statliga verk är någon lönande satsning. Det svenska skyddsnätet har fått stora maskor som många ramlar igenom.

Det känns som att det är dags för oss att återgå till ett mera basnära förhållningssätt. Den individuella uppfinnarandan och närproducerat i mindre skala kan få en renässans. Jag älskade dock min första bil som var en SAAB.

Utmaning 350 - 16 december Skriv om överflöd

Hösten hade varit lång, grå och trist. Agda hade sjunkit in i en djup depression redan den första november. Det regniga vädret grät på hennes fönsterrutor. Själv gick hon inte ut längre och ingen ville heller komma på besök. Det hände att någon av de gamla kollegorna ringde och erbjöd sig att hälsa på men Agda skyllde på att hon inte orkade. Hon hörde minsann att de helst inte ville.

Den här morgonen var det plötsligt ljusare ute när hon vaknade. Himlen verkade fortfarande grådaskig men regnet var vitt och liksom dansade i luften. När Agda gick ut i köket för att sätta på morgonkaffet såg hon att marken var täckt av ett tunt lager pudersnö. Det gnistrade så vackert som av pyttesmå diamanter.

Hon satte sig vid köksbordet och såg snön falla och falla och falla. Skulle det aldrig ta slut? Klockan tolv ringde hemtjänsten för att berätta att de inte skulle kunna komma den dagen. Snöfallet i kombination med styv kuling hade gjord vägarna ofarbara. Ljuset hade kommit Agda bara för att vända tillbaka och begrava henne i ett överflöd hon inte längre kunde njuta av.

Utmaning 341 - 7 december Skriv om det bästa med måndagar

Måndag morgon var jag alltid tidigt på jobbet. Jag ville vara en stund i lugn och ro för att förbereda dagens aktiviteter. Det var på måndagarna som alla veckans möten skulle hållas. Både de som jag själv skulle leda och där jag var sekreterare eller bara förväntades föra anteckningar. Innan kvällen blev alltför sen brukade jag ha gjort de flesta sammanställningar eller utkast. Det fungerade utmärkt för det mesta och blev en adrenalikick som varade hela veckan.
Det var kul att jobba!

Nu när jag själv kan råda över min tid har måndagar fått en annan innebörd. Vissa måndagar deltar jag i ett trevligt socialt nätverkande. Men det bästa är att jag får vara ifred och kan dyka in i mitt skrivprojekt igen. Måndagar är ännu min närfamilj i skolan eller på jobbet och jag förväntas inte längre hämta på dagis eller fixa fredagsmiddag osv. Hela långa måndagen är bara min. Jag kan välja att sitta framför datorn hela dagen eller variera med att ta en promenad om jag behöver fundera omkring mitt projekt.
Vilken lycka!

Jag kommer till Julord. Så här ser jag ut.

Utmaning 336 - 2 december Skriv 5 favoritord på I och ...

Mina fem I-ord: integritet, innerlig, iaktta, igelkott, intrikat

Hon firade skymning sittande vid köksfönstret. Då fick hon syn på igelkotten som kom vandrande över gräsmattan på sin väg mot den låga trätrappan vid köksingången. Kvinnan hade även detta år iakttagit igelkottmammans insamlande av höstens löv till ett skönt vinteride. De var båda ensamma nu. Ungarna hade vuxit upp och lämnat sina respektive barndomshem. Kvinnan kände en stor samhörighet med igelkotten som bodde under hennes trappa. Den taggiga skölden som skyddade hennes mjuka insida. Husets väggar som bevarade hennes egen integritet hade samma funktion.

Utmaning 335 - 1 december Skriv om att öppna en lucka

Nu var det dags men hon tvekade ändå. Rösternas pockade iver gjorde henne nervös och orolig. Sedan blev hon arg. Det var ju ändå hon själv som skulle bestämma. Hon ville visa sig självständig gentemot sina negativa tankar. Lotusställningen var lite obekväm men snart förlorade hon sin kroppsuppfattning och sjönk in i drömvärlden. De minnen som strömmade ut från luckan hon äntligen vågat öppna, var både sorgsna och glädjefyllda. Hon beslutade sig för att spara de lyckliga stunderna och undrade varför hade hon tvekat i så många år.

Utmaning 334 - 30 november Skriv en hyllning till november

Novemberregn, rusk och depresion fick mig alltid förr att vilja emigrera. Men mina uppdrag till sydliga länder skulle oftare utföras runt midsommartid, när det var vinter söder om ekvatorn.

Med ändrade vanor och nya intressen har jag upptäckt novembers tjusning. Det är inte längre trängsel i svampskogen. Trattisarna växer sig stora och kraftfulla. De våta löven skimrar och avslöjar guldgula kantareller. Några lämpar sig fortfarande för kvällens svampmacka. Morgonen dimslöjor böljar lockande. Luften är kyligt uppiggande på de varmrosiga kinderna. En solglimt virvlar mellan trädstammarna innan det är dags att fara hem med dagens skörd.

Skymningen kommer för att dämpa livets jäkt och stress. När mörkret faller tänds några varsamma ljuslågor som skapar tid till eftertanke och ro. Det är en bra förberedelse till december månads iver och hetsiga längtan.

Utmaning 330 - 26 november Skriv om att ha en svag karaktär

Det kan verka enkelt att bara flyta med och inte visa sin rätta karaktär. Man kan framstå som vänlig och omtänksam när man ständigt vänder kappan efter vinden. Har man en svag karaktär faller man gärna in i ett undfallande mönster men en dag kommer monstret fram.

När den svage har levt ett långt liv kommer alla brutna löften fram. Löften som givits för att "vara snäll" och inte visa den egna viljan. Nu blir man i stället betraktad som opålitlig.

Har man alltid tackat ja till sju sorters kakor på kafferepen börjar plötsligt kroppen svälla och konditionen blir sämre och sämre.

Umgås man i kretsar där alkohol är vardagsmat faller man lätt för frestelsen om karaktären är svag. Då blir man lättare utsatt för andra människors påverkan eller åverkan och kan inte bestämma över sitt liv.

Man kan även sätta på sig en mask av svag karaktär för att styra sin omgivning. När man blir upptäckt kallas man psykopat eller bara tjuvkärring.

Ingen blir lycklig.