Kvinnan skyndade försiktigt på den dåligt snöröjda gångvägen. Det var mörkt och hon ville inte riskera att halka omkull. Hennes uppdrag var alltför viktigt. Entrén till det stora huset var upplyst när hon kom fram. Hon kramade dörrhandtaget med sina frusna händer. Dörren var orubblig i sitt motstånd. När hon oroligt såg sig omkring upptäckte hon en grå dörröppnare på dörrkarmen. Hon provade den men resultatet blev detsamma. Långt inne i den upplysta lokalen kunde hon se några personer sittande vid ett runt bord. Att ge upp nu var inte möjligt.
Vid en förnyad inspektion av dörrkarmen såg hon två porttelefoner. Testade med att trycka på knappen till den undre. En liten röd lampa började blinka snabbt och stressande. Väntan kändes lång så hon provade den övre och strax hördes en mänsklig röst fråga efter hennes ärende. "Jag kommer" blev svaret och snart blev hon insläppt av en uniformsklädd kvinna. Passerade förbi gamlingarna som var försjunkna i ett parti schack. Servicehuset, som det heter nu för tiden, hade redan gjort kväll och hon skulle bara besöka en f.d. kollega. När hon lämnade huset flämtade fortfarande den lilla röda lampan ilsket. Det var ännu inte dags för henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
bra och spännande lite klurigt, vill ha en fortsättning
SvaraRaderaSpännande text. Lite mera luft i texten vore fint för mig som läsare. Vad blir fortsättningen ????????????????
SvaraRaderaTack för kommentarerna. Det blir alltid kortfattade skrivpuffar för mig men har börjat skissa på en ny idé. Måste dock få klart mina böcker först ;-)
SvaraRadera