Tennis
Nu hade Gerd lärt sig ett nytt begrepp, social tennis. En lördag vid lunchtid åkte Gerd med ett gäng killar upp till Miramar. Det var ett radhusområde för västerlänningar där ett flertal av svenskarna bodde. De körde in genom grinden som bevakades av en vänligt vinkande vakt.
Omgiven av höga träd låg en stor grå betongyta som brukade användas för bollsporter som tennis och basketball men även sång- och dansuppträdanden. Vid bänkarna på skuggsidan samlades både spelare och åskådare. Nätet sattes upp och de som hade med sig sina tennisracketar börjar spela. Under tiden dök det upp flera personer från de låga radhusen i området. Efter en stund fick Gerd också spela. Det var länge sedan sist och att spela på betong i den afrikanska middagssolen tyckte hon var jobbigt.
De spelade dubbel och turades om. Duktiga och nybörjare tillsammans. Någon timme senare hade middagshettan tagit kål på motionärerna och kvar var machokillarna som visade upp sig. Efter ett tag hade Gerd fått nog men eftersom hon inte hade egen bil valde hon att gå hem själv. Hon hade memorerat vägen skulle kunna ta tillfället i akt för att lära känna staden lite bättre, hade hon tänkt. I vanliga körde hon bil hela tiden och kunde inte fokusera på något annat än trafiken och vägbanan. Vilken frihet det var att gå på gatorna. Visst fick Gerd många blickar, medelålders det kvinna utan bil i stekande sol, men det kändes ändå bra. Att hitta vägen hem var inga problem men tyvärr kunde hon inte se sig omkring så mycket som hon, naivt nog, hade förväntat sig. Trottoarerna som en gång varit täckta med vacker stenmosaik i olika grå nyanser och mönster dominerades nu av hål och ojämnheter så Gerd måste koncentrera blicken på marken framför sig. Hon kunde ju inte riskera att ramla och kanske stuka foten utan chans att ta sig hem.
De hade åkt flera tillsammans till tennisen och Gerd hade inte tagit med sig kommunikations-radion som hon delade med Henrik. Om det fanns taxi eller hur det fungerade hade inte Gerd någon aning om och visste inte heller vad som skulle kunna hända om hon inte kunde ta sig hem själv. Det var obetänksamt men hon kom hem helskinnad dock utan att ha sett och upplevt det hon hade förväntade sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
A-C. funderade direkt på ordet social tennis och ville det skulle komma med i din text. kanske är jag för stelhjärnad. gillade det varma vandrandet som man känner igen, där man ej ser om kring sig för att det är för mycket hinder ivägen. obetänksamt kanske, eller bara en sätt att beskriva livet.
SvaraRaderaJa det blir inte alltid som man tänkt sig men visst lär man sig något av det ändå. Låter som en ganska tuff miljö i hettan.
SvaraRadera