Måndag morgon var jag alltid tidigt på jobbet. Jag ville vara en stund i lugn och ro för att förbereda dagens aktiviteter. Det var på måndagarna som alla veckans möten skulle hållas. Både de som jag själv skulle leda och där jag var sekreterare eller bara förväntades föra anteckningar. Innan kvällen blev alltför sen brukade jag ha gjort de flesta sammanställningar eller utkast. Det fungerade utmärkt för det mesta och blev en adrenalikick som varade hela veckan.
Det var kul att jobba!
Nu när jag själv kan råda över min tid har måndagar fått en annan innebörd. Vissa måndagar deltar jag i ett trevligt socialt nätverkande. Men det bästa är att jag får vara ifred och kan dyka in i mitt skrivprojekt igen. Måndagar är ännu min närfamilj i skolan eller på jobbet och jag förväntas inte längre hämta på dagis eller fixa fredagsmiddag osv. Hela långa måndagen är bara min. Jag kan välja att sitta framför datorn hela dagen eller variera med att ta en promenad om jag behöver fundera omkring mitt projekt.
Vilken lycka!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det skönt att livet förändras och tiden blir ens egen i större utsträckning. Det låter som om du tar vara på tiden.
SvaraRaderahärligt att råda över sin egen tid, på alla sätt och vis. Själv är jag yrkesverksam utanför hemmet, tyvärr. Hade hellre skrivit på romaner dagarna i ända. Men så lyckligt lottad är jag inte än. Tack för din kommentar. Det är en fortsättning på ett flertal kapitel som ligger bakåt i ordning (7 el 8 kapitel eller delar av kapitel snarare i en roman, sm jag håller på att skriva, om Sara nu och i dåtid, blandat). Cissi
SvaraRaderavilken känsla sådana måndagar har jag ibland men inte just denna måndagen vilken livkraft det fanns i din text njut och ta vara på dagen
SvaraRaderaLåter fantastiskt skönt att kunna ta tillvara tiden på ett för dig så givande och utvecklande sätt.
SvaraRadera