onsdag 2 december 2009

Utmaning 336 - 2 december Skriv 5 favoritord på I och ...

Mina fem I-ord: integritet, innerlig, iaktta, igelkott, intrikat

Hon firade skymning sittande vid köksfönstret. Då fick hon syn på igelkotten som kom vandrande över gräsmattan på sin väg mot den låga trätrappan vid köksingången. Kvinnan hade även detta år iakttagit igelkottmammans insamlande av höstens löv till ett skönt vinteride. De var båda ensamma nu. Ungarna hade vuxit upp och lämnat sina respektive barndomshem. Kvinnan kände en stor samhörighet med igelkotten som bodde under hennes trappa. Den taggiga skölden som skyddade hennes mjuka insida. Husets väggar som bevarade hennes egen integritet hade samma funktion.

9 kommentarer:

  1. vackert men lite sorgligt kanske för att även den känslan ligger inom när framtid eller i alla fall ser jag hur saker senare blir verklighet.

    SvaraRadera
  2. malix glömde jag skriva under med sorry

    SvaraRadera
  3. En härlig jämförelse med igelkotten, som plötsligt inte kändes lika taggig längre. Ser den inte som sorglig, känns som att hon trivs ganska bra med att kunna välja vem hon vill träffa och när.

    SvaraRadera
  4. Jag hade också innerlig och igelkott med bland mina ord. Mysiga djur de där. :) Fin liten betraktelse och en bra liknelse om hur kvinnan känner sig som en igelkott. Taggarna på utsidan, skyddar den känsliga insidan.

    SvaraRadera
  5. Fin jämförelse tycker även jag.Tycker om den lilla berättelsen.

    SvaraRadera
  6. En vacker text som säger mycket -vilken fin symbolik med igelkotten. Vemod utan att kännas uppgivet!

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Jag gör om! Skrev, men det blev inte bra! Så här ska det stå:
    Underbar symbolik igelkotten och dennas taggiga sköld och hennes husväggar. Tyckte jag mycket om! Fin text. Kändes ensamt, men ändå inte. Cissi

    SvaraRadera
  9. Jag måste erkänna att jag hade mycket svårt att inte skriva om igelkottar idag, men ödet gjorde att jag fick en berättelse som var alldeles sann lagd på mitt bord.
    Det är nämligen ett av mina favoritdjur, dessa alldeles speciella små sötnosar, men inte så snälla alltid. De kan t.o.m gå till anfall vilket jag blivit varse.

    SvaraRadera