"Hon är minsann ingen blyg viol!"
Hånet i rösten fick Eva att pressa mappen med projektplanen hårt mot bröstet. Kollegornas halvhöga viskningar när hon passerade kaffeautomaten var avsedda för hennes öron. De visste inte hur fel de hade. Strax skulle hon gå in till direktionsmötet för att presentera arbetsgruppens kontroversiella förslag till omorganisation av kundtjänsten.
När det hade varit dags att presentera det känsliga resultatet råkade projektledaren vara på tjänsteresa. När gruppen hade diskuterat vem som skulle åta sig uppdraget hade Eva blivit utsedd att föra deras talan. Ingen annan hade velat ställa upp. Hon hade visserligen lyckats påverka flera frågor under arbetet i den lilla arbetsgruppen men att argumentera för projektet inför cheferna var en utmaning hon helst hade velat slippa.
På darrande ben fortsatte hon korridoren fram. Hon fick intala sig själv att hon var vuxen nu. Det var inte som i skolan när hon varit tvungen att stå framför klasskamraterna och läsa veckans uppsats. Hon drog ett djupt andetag, fokuserade på sin högra hand som stadigt tryckte ned dörrhandtaget och gick in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bravo!
SvaraRaderaKänner igen situationen. Bra fångat.
SvaraRaderaden situationen var klockren och så tydlig, har själv sådana tankar när jag pratar inför en grupp
SvaraRaderavilken styrka!
SvaraRadera