Sommarvandrar på den barrtäckta stigen genom ålderstigen skog.
Grön lav slingrar sig runt grenar, följer stammar neråt till de ormbunksklädda rötterna.
Kommer fram till en öppning som lyser med ett bländande vitt sken.
När jag kommer närmare ser jag att det är en bred bäck som ringlar fram i solskenet.
Tar av mig skorna och trippar försiktigt fram över stenbädden.
Hisnar när det iskalla vattnet ringlar sig runt mina fötter.
Min blick följer bäckens väg till dess födelseplats.
Vattenfallets vita skum sprutar över klippkanten.
Högt uppe mot den blå himlen ligger krispig snö kvar i en skuggig skreva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
så vackert språk! känner den klara luften fastän du inte ens nämner den.
SvaraRaderaJohn Bauer
SvaraRadera