"Vilken triumf" orden ekade men bara i hennes inre.
Vägen hade varit lång och knagglig.
Hugg och slag varit vardagsmat.
Hungern efter mänsklig samvaro hade förkrympt hennes inre.
Kroppen hade fått ett skrynkligt, sköldpaddshårt skal.
Det hade dröjt länge innan hon uppfattat smekningen.
Det hade dröjt länge innan hon hade uppfattat de vänliga orden.
Det hade dröjt länge innan hon reagerat på budskapet.
Det hade dröjt länge innan hon hade förstått att hon hade ett värde.
Hon hade rättigheter.
Hon hade ansvar för sitt eget liv.
Hon måste bryta sig ut från fängelsets destruktiva förhållande.
Den här morgonen hade hon vandrat ut.
Vägen gick genom grönskande ängar.
Den blodröda solen ljusnade när den lyfte och svävade som en gul ballong vid horisonten.
Hennes resa hade börjat.
onsdag 2 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar