”Usch, vad äckligt!”
Att komma ut i köket en solig morgon där gårdagens kastruller och formar med intorkade matrester översvämmade diskbänken gav nästan kräkreflexer hos kvinnan i familjen. Det var inte heller första gången men den här gången var det på grund av en protest från hennes sida. Hon hade länge lidit av sin oförmåga att kunna överse med olikheterna mellan henne och mannen när det gällde att hålla snyggt i hemmet.
På fredagen hade det varit kvinnan som både lagat maten, dukat av och sköljt tallrikar, bestick, skålar och kastruller. Lördag morgon hade hon farit iväg till en fritidsaktivitet i stan. Mannen hade åkt iväg på sin fotbollsmatch några timmar senare. När hon kom hem på eftermiddagen hade dottern dykt upp på besök med en fylld matkasse och var i färd med att fixa middagen. Alla hade ätit med god aptit och sedan sköljde var och en av sina egna tallrikar utom mannen som bara försiktigt lyfte på sin tallrik. Gesten ignorerades så han fick resa upp och själv ställa den på diskbänken.
Kvinnan tog hand om matresterna som ställdes in i kylskåpet och torkade sedan av bordet för att det skulle kunna användas för att spela spel. Avstod sedan medvetet från att stöka och dona mer vid diskbänken utan slog sig ner för samvaron med familjen. När dottern gick hem till sig satte mannen raskt på TV:n och sjönk ner i sin favoritfåtölj. Kvinnan satte på skygglapparna och lämnade köket. Kröp upp i sin säng med en god bok och njöt av den sista rödvinskvätten.
Hon hade äntligen bestämt sig för att sluta upp med att irritera sig på ett beteende som aldrig skulle komma att förändras. Att söndagen skulle bli hennes protestdag visste bara hon själv. På måndagen inhandlade hon en diskmaskin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra detaljer, med mannen som lyfter sin tallrik. Och bra slut!
SvaraRaderaBra story. Fina beskrivningar. Jag tror att den vunnit på och "känts" mer om du satt namn på+ dem eller skrivit i jagform (även om det inte är det), med kvinnan och mannen så blir det så opersonligt.
SvaraRaderaDessa mansgrisar...från början är dom uppfostrade av en mamma som tillåter dom att vara just mansgrisar, sedan är det i regel hustrun som tar över där mamman slutade. Jag har försökt att se upp med genustänkande i min uppfostran av mina söner. Det är där det måste börja anser jag att det blir är en självklarhet för dom man tar samma ansvar vad gäller hem och hushåll när dom väl hittat sin kvinna. Bra belysande text.
SvaraRaderaMin far är en riktig mansgris, och när han till slut blev tvungen av oss att ställa sig vid diskbaljan köpte han inom bara några dagar hem en diskmasin.
SvaraRaderaBra gjort! En text som får en att dra på munnen både igenkännande och komiskt
Förhoppningsvis en generationsfråga, men risken att man ärver ett beteende är nog ganska stor. Även om det är tragiskt så måste nog de kvinnor som råkar ut för sådana män stå på sig och kräva ändring, för vilken man ändrar ett sådant bekvämt livsmönster av egen maskin.
SvaraRadera