Skrivpuff 162- 11 juni En bild med korkar

Utanför mitt köksfönster njuter jag ofta av en magnifik ek. Den visar upp sin eleganta struktur tydligast när det döljande lövverket har fallit. Trots alla mödor som uppstår varje höst och vår att på något sätt forsla bort de silvergrå, torra, blöta, kletiga, oförstörbara miljoner löven. För att inte tala om alla oätliga ollon som inte ens ekorrarna lyckats bära med sig. Barnen har redan passerat lek och samlarstadiet.

Jag minns gärna Extremaduras nyttiga ekskogarna där grisarnas kött får en speciell smak av dessa ollon. I köksskåpet har jag fortfarande kvar lite av den lokala drycken som spetsats med ingredienser från eken. Den är nog odrickbar nu men lådan som den står i är också av kork och pryder sin plats. Vid en bilutflykt passerade jag över gränsen in till Portugal genom en korkekskog. Det hänger inga färdiga korkar från träden som Ferdinands skapare ville få oss att tro. Ferdinand var inte heller hemma men ekarnas stammar var delvis avskalade för att ge material till flaskkorkar av hög kvalitet. Det lär vara den bästa enligt många vinproducenter men tyvärr har korkeken börjat ta slut och alltför många vinflaskor har nu en praktisk skruvkork eller den opassande gummikorken som gör att man undrar om innehållet också är articifiellt.