Att vara ny i ett främmande land och aldrig har fått chansen att lära sig något om platsen man har kommit till. Det är en verklighet för många människor. Svårt att förstå för många av oss som lever i en trygg värld där främmande länder är något som man studerar på geografilektionerna i skolan.
Det finns en kvinnoförening i Tensta som vill hjälpa de kvinnor som skickats till Sverige, i många fall direkt från en krigshärjad by på den afrikanska landsbygden. Många har aldrig gått i skolan så den obligatoriska SFI-kursen var en helt främmande värld. Långt att gå, ont i benen, huvudvärk, matlagning till familjen, läkarbesök, besök på socialen, inga pengar.
Vilken motivation finns för en kvinna som efter tio år i Sverige enbart finns till för man och barn. Hur kan hon klara av ett uppföljningssamtal i skolan utan annan tolk än sitt barn? Vilken respekt får hon från barnen. Samhället klarar inte av integrationen utan har skickat många kvinnor i Tensta-området till en ideell förening, utan eget kapital, för att kvinnorna ska kunna få några timmars social samvaro med andra utländska kvinnor som inte heller kan svenska. Det var rörande att se dessa kvinnor i tunna sjalar och sandaler kämpa sig till källarlokalen i regn och snö för sin kurs ABC för analfabeter. Jag skulle önska att vi kunde vara många fler "vanliga svenskar" som engagerar sig.
torsdag 4 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar