Alla trivdes så bra på jobbet. Det var ett helt nytt koncept där allt skulle ske via webben. Lina tyckte att det var så spännade med en helt ny satsning. IT-branchen var ett okänt område för henne.
På kontoret samlades både kostymnissar och oklippta jeanspojkar. Alla fick varsin bärbar dator, Laptop kalldes de visst. Kontorslandskapet bestod av tomma, eller de skulle i alla fall vara tomma, skrivbord där man kunde slå sig ner. Sin laptop kunde man förvara i en liten hurts på hjul. Det kändes nytt och fräscht tyckte Lina som tidigare alltid haft för många pärmar att fylla med papper. Nu kunde hon även jobba hemifrån eller ute på stan. Var och när hon ville.
Arbetskamraterna varierade beroende på vad som var aktuellt för stunden. Nytänkande var ett ledord. Kontoret blev strax för litet trots flexibiliteten men i samband med det internationella engagemanget växte gruppen. Lina tog med sin laptop och for till London då och då. Träffade en lärarkonsult som skulle ta hand om utbildningskonceptet. Besökte ett antal kundtjänstcentraler för att välja ut den bästa som skulle få äran att utbilda deras första kundfront. Hon njöt av den internationella miljön. Kontoret i London blev stort och sedan kom nya filialer i Köpenhamn och Helsingfors.
Det fanns nu några annonsörer på deras fina hemsida men fortfarande pågick utveckling. Men vad sålde de egentligen? Lina fick aldrig något riktigt grepp om det. Hon var dock stolt över sitt arbete att, med hjälp av lokala ansvarspersoner, se till att kundtjänsten var av yppersta klass. Det blev mycket resande både för henne själv och kollegorna på huvudkontoret. För mycket började hon tycka. Personalfesterna var alltför storslagna. Även om hon satt i ledningsgruppen saknade hon ekonomiska resultat. När sedan ledningsgruppen minskade hamnade hon utanför. Hon fick fullt upp med utökningen i Italien. Reglerad arbetstid var det inte tal om. Hon blev bjuden på middagar som hon undrade vem som skulle betala. Hon deltog i utvärdering av service men aldrig de ekonomiska villkoren. På hemmakontoret blev ledningsgruppen alltmer osynlig och en ny chef tillsattes.
Inom en månad var bolaget avvecklat och alla fick söka nya, mindre spektakulära sysselsättningar. Trots allt var Lina nöjd över den erfarenhet hon fått och kunde gå vidare med större självförtroende.
lördag 13 juni 2009
fredag 12 juni 2009
Utmaning 163 - 12 juni Skriv om att bli övertygad.
Hon hade redan bestämt sig för att aldrig mer följa med föräldrarna ut till sommarstugan. Det fanns inget att göra på ön och dessutom skulle Han vara där som vanligt.
Förra midsommarafton hade de "blivit ihop". Det hade varit underbart att se ljuset återvända när de suttit tätt tillsammans på den solvarma klippan vid badberget. Han hade haft en egen stuga vid en liten glänta en bit in i skogen. Hennes föräldrar tyckte inte om att hon tillbringade så mycket tid med honom men det struntade hon i. Eftersom det inte fanns så många andra ungdomar på ön fick de vara ifred i sin lilla oas. Han spelade gitarr och sjöng för henne i eldskenet från den öppna spisen. Det var inte bara värmen från brasan som fick henne att glöda. Hans blickar fick henne att känna sig vacker. Hans smeksamma händer fick hennes hud att vibrera. De ord han viskade i hennes öra bekräftade hennes önskan att de skulle vara ett par för evigt. Hon var övertygad om att han skulle bli en bra make och far för deras framtida barn.
Men den sista veckan på sommarlovet hade hennes kusin kommit på besök. Hon var två år äldre och hade långt, mörkt hår. Första morgonen hade de gått ner till badplatsen. Han var redan där. Hon såg hur hans mörka ögon studerade kusinen alltför länge. Resten av veckan kunde de inte träffas och hon åkte besviken tillbaka till stan med sina föräldrar och kusinen.
Förra midsommarafton hade de "blivit ihop". Det hade varit underbart att se ljuset återvända när de suttit tätt tillsammans på den solvarma klippan vid badberget. Han hade haft en egen stuga vid en liten glänta en bit in i skogen. Hennes föräldrar tyckte inte om att hon tillbringade så mycket tid med honom men det struntade hon i. Eftersom det inte fanns så många andra ungdomar på ön fick de vara ifred i sin lilla oas. Han spelade gitarr och sjöng för henne i eldskenet från den öppna spisen. Det var inte bara värmen från brasan som fick henne att glöda. Hans blickar fick henne att känna sig vacker. Hans smeksamma händer fick hennes hud att vibrera. De ord han viskade i hennes öra bekräftade hennes önskan att de skulle vara ett par för evigt. Hon var övertygad om att han skulle bli en bra make och far för deras framtida barn.
Men den sista veckan på sommarlovet hade hennes kusin kommit på besök. Hon var två år äldre och hade långt, mörkt hår. Första morgonen hade de gått ner till badplatsen. Han var redan där. Hon såg hur hans mörka ögon studerade kusinen alltför länge. Resten av veckan kunde de inte träffas och hon åkte besviken tillbaka till stan med sina föräldrar och kusinen.
torsdag 11 juni 2009
Skrivpuff 162- 11 juni En bild med korkar
Utanför mitt köksfönster njuter jag ofta av en magnifik ek. Den visar upp sin eleganta struktur tydligast när det döljande lövverket har fallit. Trots alla mödor som uppstår varje höst och vår att på något sätt forsla bort de silvergrå, torra, blöta, kletiga, oförstörbara miljoner löven. För att inte tala om alla oätliga ollon som inte ens ekorrarna lyckats bära med sig. Barnen har redan passerat lek och samlarstadiet.
Jag minns gärna Extremaduras nyttiga ekskogarna där grisarnas kött får en speciell smak av dessa ollon. I köksskåpet har jag fortfarande kvar lite av den lokala drycken som spetsats med ingredienser från eken. Den är nog odrickbar nu men lådan som den står i är också av kork och pryder sin plats. Vid en bilutflykt passerade jag över gränsen in till Portugal genom en korkekskog. Det hänger inga färdiga korkar från träden som Ferdinands skapare ville få oss att tro. Ferdinand var inte heller hemma men ekarnas stammar var delvis avskalade för att ge material till flaskkorkar av hög kvalitet. Det lär vara den bästa enligt många vinproducenter men tyvärr har korkeken börjat ta slut och alltför många vinflaskor har nu en praktisk skruvkork eller den opassande gummikorken som gör att man undrar om innehållet också är articifiellt.
Jag minns gärna Extremaduras nyttiga ekskogarna där grisarnas kött får en speciell smak av dessa ollon. I köksskåpet har jag fortfarande kvar lite av den lokala drycken som spetsats med ingredienser från eken. Den är nog odrickbar nu men lådan som den står i är också av kork och pryder sin plats. Vid en bilutflykt passerade jag över gränsen in till Portugal genom en korkekskog. Det hänger inga färdiga korkar från träden som Ferdinands skapare ville få oss att tro. Ferdinand var inte heller hemma men ekarnas stammar var delvis avskalade för att ge material till flaskkorkar av hög kvalitet. Det lär vara den bästa enligt många vinproducenter men tyvärr har korkeken börjat ta slut och alltför många vinflaskor har nu en praktisk skruvkork eller den opassande gummikorken som gör att man undrar om innehållet också är articifiellt.
torsdag 4 juni 2009
Utmaning 155 - 4 juni Skriv om något som engagerar dig.
Att vara ny i ett främmande land och aldrig har fått chansen att lära sig något om platsen man har kommit till. Det är en verklighet för många människor. Svårt att förstå för många av oss som lever i en trygg värld där främmande länder är något som man studerar på geografilektionerna i skolan.
Det finns en kvinnoförening i Tensta som vill hjälpa de kvinnor som skickats till Sverige, i många fall direkt från en krigshärjad by på den afrikanska landsbygden. Många har aldrig gått i skolan så den obligatoriska SFI-kursen var en helt främmande värld. Långt att gå, ont i benen, huvudvärk, matlagning till familjen, läkarbesök, besök på socialen, inga pengar.
Vilken motivation finns för en kvinna som efter tio år i Sverige enbart finns till för man och barn. Hur kan hon klara av ett uppföljningssamtal i skolan utan annan tolk än sitt barn? Vilken respekt får hon från barnen. Samhället klarar inte av integrationen utan har skickat många kvinnor i Tensta-området till en ideell förening, utan eget kapital, för att kvinnorna ska kunna få några timmars social samvaro med andra utländska kvinnor som inte heller kan svenska. Det var rörande att se dessa kvinnor i tunna sjalar och sandaler kämpa sig till källarlokalen i regn och snö för sin kurs ABC för analfabeter. Jag skulle önska att vi kunde vara många fler "vanliga svenskar" som engagerar sig.
Det finns en kvinnoförening i Tensta som vill hjälpa de kvinnor som skickats till Sverige, i många fall direkt från en krigshärjad by på den afrikanska landsbygden. Många har aldrig gått i skolan så den obligatoriska SFI-kursen var en helt främmande värld. Långt att gå, ont i benen, huvudvärk, matlagning till familjen, läkarbesök, besök på socialen, inga pengar.
Vilken motivation finns för en kvinna som efter tio år i Sverige enbart finns till för man och barn. Hur kan hon klara av ett uppföljningssamtal i skolan utan annan tolk än sitt barn? Vilken respekt får hon från barnen. Samhället klarar inte av integrationen utan har skickat många kvinnor i Tensta-området till en ideell förening, utan eget kapital, för att kvinnorna ska kunna få några timmars social samvaro med andra utländska kvinnor som inte heller kan svenska. Det var rörande att se dessa kvinnor i tunna sjalar och sandaler kämpa sig till källarlokalen i regn och snö för sin kurs ABC för analfabeter. Jag skulle önska att vi kunde vara många fler "vanliga svenskar" som engagerar sig.
tisdag 2 juni 2009
Utmaning 153 - 2 juni Skriv om att ansvara för sin egen lycka.
Att ansvara för sin egen lycka känns så formellt när det borde vara en naturlig del av livet. Även om många har det svårt runt om i världen.
Lyckan finns ju här och nu, även i vardagen.
Det gäller bara att vara observant och uppskatta ett vänligt ord eller handling.
Lycka kan vara att känna en liten människas våta puss på kinden eller
En solig vårdag i skogsbacken när de första blåsipporna vecklar ut sig bland de grå fjolårslöven.
Den största lyckan är när man kan njuta av livet och glömma alla gamla oförätter.
Det är du som avgör vad som är lycka för dig.
Lyckan finns ju här och nu, även i vardagen.
Det gäller bara att vara observant och uppskatta ett vänligt ord eller handling.
Lycka kan vara att känna en liten människas våta puss på kinden eller
En solig vårdag i skogsbacken när de första blåsipporna vecklar ut sig bland de grå fjolårslöven.
Den största lyckan är när man kan njuta av livet och glömma alla gamla oförätter.
Det är du som avgör vad som är lycka för dig.
måndag 1 juni 2009
Läsarreaktioner
"Bra flyt" och "Lättläst" var härliga kommentarer från mina provläsare av Romanen. De kom även med mycket användbara råd och tips som gör att jag får ändra anslaget en smula och förtydliga vissa uppgifter. Det känns så inspirerande att se mitt verk med andras ögon. Även om jag helst hade velat se boken färdig imorgon kommer den att bli ännu bättre med den nya inputen. Så kom dagens Skrivpuff med nya tankar. Ska jag ge ut boken själv? Vet inte ännu. Måste fundera men det är lockande att lära sig mer om hur det går till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)