Om hon inte startade inom fem minuter skulle hon fastna i nätet och hela dagen skulle gå till spillo, igen. Hon ville så gärna åstadkomma ett mästerverk men väntade bara på att inspirationen skulle fånga henne. I stället var det spindelharpan som fick företräde när hon inbillade sig att automatisk verksamhet skulle väcka alla slumrande meningar till liv. I stället blev det de meningslösa musklickningarna som fick gestalta ursäkten för att det inte blev några nya sidor den här dagen heller. Hon inbillade sig att fusket skulle ge avkoppling. Då skulle ny energi skulle komma som ett brev på posten nästa morgon. Men posten kom senare och senare varje dag och skrivtiden prioriterades inte. Nu måste något radikalt göras!
Morgonmusiken väckte henne tidigt. Frukostshaken intogs i sängen med DN som vanligt men med förkortad lästid. Vissa artiklar kunde lika gärna läsas vid dagens slut. Hon startade datorn och gick sedan runt och drog ur alla telefonjack. Mobilen sattes aldrig på. Mailen och Internet fick vila tills vidare, enbart bokprojektets filer öppnades. Heureka, det fungerade ända fram till lunchtid när magens knorrande störde koncentrationen.
Fuskarens herravälde var brutet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
mmmm skrev nog om mig tror jag i allafall är texten jag i ett nötskal malix
SvaraRaderaTänk, man är inte ensam, då! Varför gör man inte bara det man vill?
SvaraRaderavad skönt att läsa att man inte är ensam.
SvaraRaderaInspirationen finns förvisso varje dag, men när man börjar surfa runt är det lätt att timmarna sticker iväg och vips är det dags att hämta barn.
Jag förstår precis! Bra beskrivet!
SvaraRaderaAtt skrivandet handlar om disciplin är det inte många som förstår. I vaje fall bland de som aldrig skrivit. !!
SvaraRaderaHoppas du lyckas lika bra imorgon :)
Spindelharpan och röj... Rena hypnosen, det gäller att inte falla för frestelsen i första läget :) Skönt att det blev en hel fm till slut i alla fall.
SvaraRadera