- Den här fjädern är inte min, Simons röst speglade både frustration och sorg.
Mormor såg ingen större skillnad på de båda örnfjädrarna som syster Hannah hade haft i sin hand. Hon hade lämnat en av dem på bordet. Simon tog upp den och försökte förklara att hans fjäder hade varit jämnare. Han letade reda på ett papper och med en blyertspenna skissade han en teckning av sin fjäder. Med tårar i ögonen konstaterade han att systern hade tagit hans fjäder.
- Men det är ändå en Golden Eaglefjäder, försökte mormor lindra sorgen.
För att försöka lindra konflikten föreslog hon att Simon skulle försöka byta tillbaka sin fjäder med hjälp av något mer kanske ett Pokemonkort. Bytet lyckades. Simon packade genast ner sin klenod i resväskan där den skulle få flyga med honom hem till hans eget land där dessa örnar inte finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Många saker kan se likadana ur i endels ögon men vara helt olika i andras. Tex. tvillingar, mina vita höns, månen natt efter natt m.m.
SvaraRaderaKänner igen det där. Ens barn har en enastående förmåga att känna igen just sitt godis, sin träpinne från skogen eller vad det än är. Känslan för detaljer avtar kanske med åren trots allt.
SvaraRaderaKänner oxå igen det som Drumalex här ovan skriver. Barnen lurar man inte, dom har en enastående förmåga för detaljer, precis som du så bra beskriver i din text.
SvaraRaderaJag är visst lite ringrostig. Upptäckte att jag repeterar "försökte och försöka" men det är också bedövande varmt här i Stockholmsområdet.
SvaraRaderaJag tror att barn ser detaljer vi vuxna lätt missar, och att deras minne fastnar för vissa detaljer som vi tycker är oväsentliga.
SvaraRaderaMin son ger mig små vinkar om att det är så
mmm barn har en förmåga att se detaljer som vi inte ens ser när vi anstränger oss, dessutom så tror jag de lägger så mycket känsla i just sin pinne eller fjärde va det än må vara
SvaraRadera