En vinter inträffade flera oförklarliga dödsfall i de japanska skogarna. Man skickade ut flera munkar för att undersöka varför trädens gudar inte längre skyddade de vandrande besökarna. De munkar som återvände hade inte med sig någon förklaring till varför gudarna hade övergivit dem. Då beslutade den styrande shogun i Himeij att ingen längre fick gå ut i skogen. Alla träd i parkerna nära staden höggs ner. Vägarna till skogklädda områden stängdes av. Människorna slutade träffas utomhus utan stannade i stället håglösa kvar i sina hem på söndagarna.
En dag kom ett kinesiskt handelsskepp till staden. Köpmännen i staden bjöd in sin kollega från väst som hade många vackra föremål att erbjuda. Det gjordes många goda affärer och sista kvällen blev några av de förnämsta männen i staden inbjudna till fartyget på en avskedmåltid. När de kom in i festsalen blev det alldeles tyst trots att deras munnar stod vidöppna som hungriga karpar. I små nischer utmed skeppets väggar stod små träd i vackra krukor. Det var både lövträd och barrträd i varierande former och storlekar. En av de yngre köpmännen dristade sig att fråga om han fick vidröra konstverken. "De är levande", utbrast han, när han försiktigt strök över stam och blad. Resten av kvällen fick de en lektion i hur man skulle hantera en Bonsai eller träd i kruka som det ordagrannt betydde.
Staden kom till liv igen när man träffades och tillsammans utbytte kunskap och erfarenhet om det nya sättet att kunna njuta av skogen. Den shogun som nu styrde staden lade märke till invånarnas nya energi. Han tog reda på anledningen. När han såg skönheten i de träd som formades anställde han sin egen bonsaiskötare. Förbudet att vistas i skogen började luckras upp. Man ville hämta växtmaterial ute i naturen. Nu kom skogen till människorna.
måndag 31 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sorgligt och vackert
SvaraRaderafint skrivet gav tankar
SvaraRadera