Guatemala är fantastiskt

Det har varit en mycket händelserik resa. Boendet i en mayaby i bergen med tillfälle att prova på att baka tortilla och bära vattekrus på huvudet (gick inte så bra det heller) gjorde att man kom nära livet. Vi besökte musikskolan med uppvisning av några elever. Begravningsplatsen, där jag upptäckte att en svensk kvinna vilade, visade på andra traditioner. I en annan by besökte vi en grupp änkor som skapat sig ett nytt liv efter många umbäranden under de oroliga åren. Deras berättelser gjorde djupt intryck på oss alla. Stilla Havet var oroligt och kastade sig över oss men lunchen med nyfångad fisk smakrik. Har ännu inte landat på riktigt men detta var ett litet smakprov. Mer kommer så småningom.

Resplaner

För att vara mer exakt kommer jag att tillbringa 14 dagar bland Guatemalas indianer. Jag ska bo i en by i bergen i närheten av den vackra sjön Atitlán. En tripp till djungeln blir det också för att besöka gamla mayaruiner. Hoppas det kan ge inspiration till att bättre beskriva de andinska indianlämningarna. Jag ska även doppa tårna i Stilla havet vågor under en dagsutflykt.

Hur resan kommer att gestalta sig återstår att se. Att leva och njuta av nuet är viktigt men om andan faller på finns gott om egen tid inplanerad. Allt beror på vad jag finner viktigt för stunden. Kanske bokomslaget skymtar bak Guatemalas bergskrön?

När jag kommer tillbaka väntar nästa redigeringsomgång av manuset. Att boken kommer ut i år är fortfarande planen.

Skriv om att sanera

Sanera liksom röja och modernisera är mina favoritord just nu. På klädstången trängs vackra men urvuxna dräkter som minner om en annan tid. Både glädje och hårt arbete. Att vara presentabel hade hög status.

Nu närmar jag mig blusarna med sköna veck formade av min mor och bevarade i skydd längst in i garderoben. De ska också fram i ljuset och glädja någon medmänniska.

Men mina minnen ger jag inte bort. De kan inte saneras och bli till mull förrän min kropp tagit slut och lägger sig till vila.

Formgivning

Nu handlar det inte om bonsaier även om jag köpte ett nytt material igår.

Utan det är Boken som nu ska passas in i sina ramar och få ett smakligt och lockande utseende. Ska sedan beställa en provbok för att se om verkligheten stämmer överens med mina ambitioner.

Livet är härligt och mångfasetterat.

Tack för hjälpen

... nu har jag fått in tillräckligt med synpunkter. Det blev Söndagspromenaden (med förkortat slut) som lockade mest. Den boken blir den andra som jag ska ge ut enligt planerna sommaren/hösten 2011.

Lockande texter

Vilken av följande texter tycker du skulle passa som aptitretare till en ny bok?

1 Frukost.
Papayan riktigt smälte i munnen. Det var den rödaktiga sorten, hennes favorit som kallades mamao. Det hade kvinnan på hörnet berättat samtidigt som hon visat på sina bulliga bröst för att förklara varifrån namnet kom. Försäljerskan frågade alltid om hon skulle äta den samma dag eller senare. Det var viktigt för att hon skulle kunna välja ut den allra bästa. Gerd svarade alltid att hon skulle äta den samma dag för att den skulle vara riktigt mogen. Sedan räckte den alltid flera dagar i hennes enpersonshushåll. Kärnorna blänkte som ädelstenar och svarta pärlor. Hon skar upp en rejäl klyfta till frukost varje morgon. Uppspetad på sin barpall vid diskbänken, med blicken mot berget där uppe, njöt hon av morgonen. Den milda papayan försvann lika snabbt som molnskyarna som drog förbi den taggiga bergskammen. När hon var klar flyttade hon lugnt pallen åt sidan, för att den inte skulle stå i vägen för Ros, och gjorde sig klar inför den nya arbetsdagen.

2 Utflykt.
När de återvände till Bogotá var trafiken om möjligt ännu tätare än den första helgdagen. Flera av kollegorna passade på att ta en tupplur under färden. Gerd upptäckte att bergssidorna glimmade likt stjärnor när mörkret föll. Den täta vegetationen hade i dagsljuset kamouflerat de hus som klamrade sig fast på sluttningarna. Martha blev allt nervösare och det avspeglade sig i hennes körsätt som blev än mer vildsint. Hon förklarade det med att det var en säkerhetsrisk att vara ute på landet när det var mörkt. Gerd förstod inte riktigt den förklaringen just då. De var inte precis ensamma på vägen. Men risken för att hamna i en vägspärr, upprättad av gerillan, var tydligen extra stor vid helger när många befann sig på resande fot. Hon hade inte insett att gerillan var en armé med betydande vapen och personalresurser till sitt förfogande. Att stoppa en stor mängd bilar med vapenmakt skulle inte ha varit något problem för dem. Nu hade Martha dessutom en grupp utlänningar som skulle ha kunnat vara intressanta som potentiella utpressningsoffer. Det ökade risken även för hennes del.


3 Söndagspromenad.
Gerd hade kommit fram till det trafikerade avsnittet av vägen. En taxi körde förbi henne med ett skramlande ljud. Måste vara avgasröret som sitter löst, tänkte hon. Strax framför henne stannade bilen. Hon såg att det satt en passagerare i baksätet. Gerd fortsatte framåt på trottoaren. Kom ifatt ett äldre par. Mannen var lång och smal, såg bräcklig ut med sin käpp. Kvinnan var desto frodigare i sin röda dräkt. Ovanligt ljushårig med ett burr som gick i samma stil som den vita pudeln som snodde runt i sitt koppel och hindrade Gerd från att passera. De hälsade artigt på varandra när damen hade halat in sin ostyriga trasselsudd. Gerd fortsatte framåt. Samma taxi körde förbi henne igen och stannade lite längre fram. Baksätespassageraren skymtade i hörnet närmast trottoaren. Det fanns inga hus utmed den sträckan, bara ett öppet parkområde. Mystiskt. Larmklockan började ringa. Hon funderade inte längre utan gick raskt över körbanan till trottoaren på andra sidan. Där fanns flera människor. När hon tittade efter taxin försvann den bort.

Vandrar sakta framåt

Nu har jag satt punkt. Romanen är färdigskriven.
Det känns nästan tomt även om arbetet med att få hela boken presentabel kräver både kraft och tankemöda. Framsidan är klar, annonsen till Svensk Bokhandel likaså. Vill gärna försöka få en bra "blurb" och har en på G. Planerna på releaseparty virvlar runt i mina tankar och måste komma på pränt för att jag ska kunna känna att det verkligen kommer att ske. Passar på att gå på gym eller "bara" promenera med mina stavar som sällskap. Känner mig fortfarande asocial även om jag då och då träffar människor IRL men samtalsämnet blir i regel "min bok".