Lockande texter

Vilken av följande texter tycker du skulle passa som aptitretare till en ny bok?

1 Frukost.
Papayan riktigt smälte i munnen. Det var den rödaktiga sorten, hennes favorit som kallades mamao. Det hade kvinnan på hörnet berättat samtidigt som hon visat på sina bulliga bröst för att förklara varifrån namnet kom. Försäljerskan frågade alltid om hon skulle äta den samma dag eller senare. Det var viktigt för att hon skulle kunna välja ut den allra bästa. Gerd svarade alltid att hon skulle äta den samma dag för att den skulle vara riktigt mogen. Sedan räckte den alltid flera dagar i hennes enpersonshushåll. Kärnorna blänkte som ädelstenar och svarta pärlor. Hon skar upp en rejäl klyfta till frukost varje morgon. Uppspetad på sin barpall vid diskbänken, med blicken mot berget där uppe, njöt hon av morgonen. Den milda papayan försvann lika snabbt som molnskyarna som drog förbi den taggiga bergskammen. När hon var klar flyttade hon lugnt pallen åt sidan, för att den inte skulle stå i vägen för Ros, och gjorde sig klar inför den nya arbetsdagen.

2 Utflykt.
När de återvände till Bogotá var trafiken om möjligt ännu tätare än den första helgdagen. Flera av kollegorna passade på att ta en tupplur under färden. Gerd upptäckte att bergssidorna glimmade likt stjärnor när mörkret föll. Den täta vegetationen hade i dagsljuset kamouflerat de hus som klamrade sig fast på sluttningarna. Martha blev allt nervösare och det avspeglade sig i hennes körsätt som blev än mer vildsint. Hon förklarade det med att det var en säkerhetsrisk att vara ute på landet när det var mörkt. Gerd förstod inte riktigt den förklaringen just då. De var inte precis ensamma på vägen. Men risken för att hamna i en vägspärr, upprättad av gerillan, var tydligen extra stor vid helger när många befann sig på resande fot. Hon hade inte insett att gerillan var en armé med betydande vapen och personalresurser till sitt förfogande. Att stoppa en stor mängd bilar med vapenmakt skulle inte ha varit något problem för dem. Nu hade Martha dessutom en grupp utlänningar som skulle ha kunnat vara intressanta som potentiella utpressningsoffer. Det ökade risken även för hennes del.


3 Söndagspromenad.
Gerd hade kommit fram till det trafikerade avsnittet av vägen. En taxi körde förbi henne med ett skramlande ljud. Måste vara avgasröret som sitter löst, tänkte hon. Strax framför henne stannade bilen. Hon såg att det satt en passagerare i baksätet. Gerd fortsatte framåt på trottoaren. Kom ifatt ett äldre par. Mannen var lång och smal, såg bräcklig ut med sin käpp. Kvinnan var desto frodigare i sin röda dräkt. Ovanligt ljushårig med ett burr som gick i samma stil som den vita pudeln som snodde runt i sitt koppel och hindrade Gerd från att passera. De hälsade artigt på varandra när damen hade halat in sin ostyriga trasselsudd. Gerd fortsatte framåt. Samma taxi körde förbi henne igen och stannade lite längre fram. Baksätespassageraren skymtade i hörnet närmast trottoaren. Det fanns inga hus utmed den sträckan, bara ett öppet parkområde. Mystiskt. Larmklockan började ringa. Hon funderade inte längre utan gick raskt över körbanan till trottoaren på andra sidan. Där fanns flera människor. När hon tittade efter taxin försvann den bort.

Vandrar sakta framåt

Nu har jag satt punkt. Romanen är färdigskriven.
Det känns nästan tomt även om arbetet med att få hela boken presentabel kräver både kraft och tankemöda. Framsidan är klar, annonsen till Svensk Bokhandel likaså. Vill gärna försöka få en bra "blurb" och har en på G. Planerna på releaseparty virvlar runt i mina tankar och måste komma på pränt för att jag ska kunna känna att det verkligen kommer att ske. Passar på att gå på gym eller "bara" promenera med mina stavar som sällskap. Känner mig fortfarande asocial även om jag då och då träffar människor IRL men samtalsämnet blir i regel "min bok".

En dag närmare målet

Njuter vid tanken på min bok. Omslaget är nästan klart och med det annonsen till Svensk Bokhandel. Debutantporträttet är klart och insänt. Filar lite på min epilog och avslutningen ligger till sig i mina tankar. Känner mig nöjd med dagsläget. Ska snart börja nästa omläsning samtidigt som jag sprider information om mitt projekt till alla jag möter. Nytt men kul sätt att jobba för mig.

Skam från gårdagen

Temat är "skam" och skamsen är vad jag känner mig men ...
måste man alltid vara så perfekt.
Skriva sin puff samma morgon den dyker upp osv.

Nej att känna skam har en unken doft,
lite damm och våt trasa.

Att vara skamlös är att visa sin glädje,
både över sig själv och det man gör
men också över livet utan måsten.

Att vända om

Hon hade alltid varit på väg framåt. Hela livet hade varit en resa. Toppbetyg i skolan. Eftertraktat jobb som marknadschef och till slut VD för ett framgångsrikt företag. Som tur var hade hennes man alltid backat upp hennes ambitioner. Gärna tagit på sig ansvar för hem och barn även om hans manliga vänner hade nedvärderat hans val.

Nu satt hon på Newarks flygplats. Helgen, som hon hade tillbringat med sin älskare, hade varit underbar. Sedan flera år tillbaka brukade de unna sig några dagar tillsammans varannan månad. Det sista året hade det blivit allt svårare för henne att återvända till familjen. Hennes döttrar var flygfärdiga. Hon hade inte längre något att tala med sin man om. De hade vuxit ifrån varandra men hennes dåliga samvete höll henne kvar. Det var också bekvämt att livet kunde fortsätta som vanligt. Hon kände sig priviligierad som både kunde "äta kakan och ha den kvar".

Nu väntade hon på sitt flyg hem. Hon hade varit ute i god tid som vanligt. Plötsligt hörde hon upprörda röster som störde hennes läsande. Irriterat tittade hon upp och såg människor som flockades runt informationsdiskarna. Alla monitorer fylldes med samma text: Flight Cancelled. Hon sögs in i massan framför storbildskärmen som nu täcktes av bolmande rökmoln. Europa var stängt. Hon skulle inte kunna komma hem.

Hon vandrade ut i solskenet. Satte sig på en bänk utanför terminalen. Ödet hade ingripit i hennes liv och fattat beslutet åt henne. Fylld av energi vinkade hon till sig en taxi och återvände till gatan hon lämnat för några timmar sedan. I porten mötte hon sin älskare arm i arm med en vacker ung kvinna.

Glöd

"Lägg på ett kol!" De orden känns igen och nu gäller dom mig.
Det är Boken som manar. "När ska du vara klar egentligen. Du är ju bara halvvägs på den reviderande genomgången."

Kan man säga att det glöder om tangenterna? Det känns så ibland eller är det bara solen som tittar in ibland. Ska han/hon också kolla mig? Jag gör så gott jag kan och hinner.

Måste hjälpa till och hänga tapeter ibland. Bra med lite motion. Det tar tio minuter till dotterns nya lägenhet. Hemvägen blir lite längre eftersom jag passar på att göra lite inköp till kylskåpet när jag ändå har sluppit ut. Sedan glömmer jag att äta upp maten. Den måste ju tillagas också. Det hinner jag inte när jag är hungrig.

Hur ska det gå?

En förlorad timme

Skatorna kivas utanför mitt sovrumsfönster. Morgonen har kommit för tidigt idag.

Jag väljer att återvända till drömmen. Var på väg i en hiss, djupt ner till våning -14. Måste plötsligt huka mig ner. Hisstaket sjunker ner. Det är mjukt som av skumgummi. Hade råkat trycka på fel knapp.

När hissdörren glider upp befinner jag mig i ett kontorslandskap. Känner igen en kollega sedan tidigare år. Hon talar i telefon och gestikulerar till skrivbordet strax framför. Där sitter en skylt "Politisk utredning". Av de snabba ord hon ger mig mellan samtalen förstår jag att det ska bli min arbetsplats. Men jag har ju bara kommit på besök, skulle övervaka arbetet.

Öppnar en dörr och stiger ut i en solig trädgård med fågelkvitter som bakgrundsmusik. Nu kan det vara dags att vakna.