Utmaning 314 - 10 november Skriv något modigt

Eftersom alla artiklar och insändare den senaste tiden handlar om eländet med organisationen omkring vaccinationer av den nya influensan gjorde jag tvärtom. Jag kände mig modig som skrev nedanstående debattinlägg.

Tankar i vaccinationstider.

”Vilken bra organisation”, ”Vad smidigt det gick”. Orden från föräldrarna värmde lika mycket som att se barnens nyfikna ögon och frågor om mitt namn och vad jag gjorde där i korridoren.

Klockan två öppnades dörren och jag möttes av en våg av människor som vällde fram. Det var inte lätt att koppla ihop rösterna, som berättade om sin tur i kön, med de framsträckta händerna. Den exakta turordningen blev inte millimeter-rättvis men personalen som stod beredd innanför väntrumsslussen kunde direkt hantera de första fem familjerna. Det verkar som om barnfamiljerna är större nu för tiden var en allmän reflektion när den första rusningen var över.

Behovet av tre röda korsare var perfekt anpassat för att få en effektiv ström av barn att flöda genom systemet utan onödiga hinder och irritation. En person fördelade nummerlappar och delade ut hälsodeklarationer till dem som kom långt bak i kön. En person stod vid ingången till väntrummet för att slussa in besökarna i mån av sittplatser samt påminna om blanketterna som fanns på bordet bredvid. Den tredje personen såg till att barnen i väntrummet förbereddes genom att ta av ytterkläder och göra vänsterarmen beredd för sticket. Personalen på Boo Barnavårdscentral besvarade frågor om ifyllandet av blanketten eller andra hälsofrågor samt ropade upp och visade personerna till rätt ”stickrum”. Även om det fanns enstaka rädda och gråtande barn var det en trevlig och familjär stämning. Många barn och familjer var släkt eller vänner. När passet var slut, efter tre timmar på fötter i korridoren, hade jag delat ut mer än 150 nummerlappar och ungefär 500 personer hade passerat.