En kväll i Kyoto

Vi lämnar larmet på Kyotos gator och träder in i en annan värld och tid. Små lyktor lyser upp gången med de vackert mönstrade platta stenarna i olika färgskiftningar. Gruset de vilar i behöver inte beträdas av de bruna tofflor som fötterna hittade vid gränsen mellan inne och ute. Cikadornas sång ljuder hörbart även för gamla öron och överröstar det svaga larmet från nuet. Här paraderar flerhundraåriga barrväxter formklippta till fulländning. Vid dess fötter böljar mjuka kullar av azalea. De höga stenlyktorna bildar fond och bjuder på oväntad skönhet i sin grova struktur. Luften doftar jord och värme. Vi balanserar på stenarna över vattenflödet som ursprungligen kommer från floden Kamo och leddes in i trädgården för 100 år sedan. En liten bro leder över till andra sidan där flödet får tillskott från ett vattenfall som brusar och sjunger på sin väg nerför bergssidan. I det moderna Kyoto syns inte stjärnorna men den milda, mörkblå himlen är evig.